tifosi

När VM pågick hann jag inte med att skriva ett enda inlägg om turneringen, det var länge sedan jag bloggade överhuvudtaget. Men nu är jag alltså tillbaka, och ska försöka mig på att sammanfatta sommarens VM-turnering. Det blev alltså Spanien som vann, men sett över hela turneringen var det väl inte dem som spelade den bästa fotbollen. Dock var det Spanien som var bäst när det gällde som mest i både semifinalen och finalen. Fram till dess gjorde de inte mer än det som krävdes för att vinna och det räckte för att ta dem så långt. Det var långt ifrån det bländande spel som de visade upp i EM för två år sedan, men det var trots allt dödligt effektivt. Fyra raka 1-0 segrar från åttondelen fram till finalen vittnar om att Spanien gjorde sitt jobb, och gjorde det tillräckligt bra för att ta VM-guld. Förlusten mot Schweiz i inledningsmatchen var en plump i protokollet som aldrig upprepades. Och så hade man ju David Villa. Utan honom är det tveksamt om det hade blivit något guld till Spanien. Och i semifinalen och finalen plockade Spanien fram det spel som tog dem till EM-guld för två år sedan. Tyskland blev i semifinalen nästan lika utspelade som i EM-finalen, och i finalen hade Spanien greppet genom hela matchen även om Holland också var farliga när de stack upp. Men trots att Holland spelade hårt och var ytterst farliga i sina kontringar så höll sig Spanien kalla och tog därmed hem VM-guldet för första gången någonsin. Nu är alltså Spanien både världs- och europamästare, och det är väl ingen tvekan om vilket som är världens bästa landslag. Som sagt Spanien kanske inte stod för det bästa spelet sett över hela turneringen, men var bäst när det krävdes. Snopet för Holland dock att förlora en VM-final för tredje gången, och dessutom andra gången efter förlängning. Dock måste det vara en stor framgång att nå VM-final för första gången på 32 år.

Hur var då VM i övrigt? Ganska bra får man väl ändå säga. Det var kanske inget höjdar-VM, och spelet hade nog kunnat vara bättre. Men det tog sig ju längre turneringen gick, och vi bjöds på en del härliga matcher. Åttondelsfinalen mellan Tyskland och England var ju en höjdare, även om England ju självklart skulle ha haft Frank Lampards mål godkänt. I övrigt var matchen en riktig godbit och Tyskland förtjänade trots allt att vinna den. Spanien- Paraguay är också en match man kommer att minnas, inte främst för spelet,men för spänningen, med missade och omdömda straffar, och så lyckades Spanien få in en boll den sista kvarten. Uruguay, som väl var turneringens stora överraskning, spelade en mycket trevlig fotboll, och lyckades också mot alla odds ta sig till semifinal. Det var också Uruguays avslutande matcher, där de förlorade, som var deras mest underhållande matcher. Men de förlorade knappt i båda, och Forlan vara bara en ribbträff ifrån att föra dem till förlängning mot Tyskland. Och vem hade kunnat tro innan turneringen att Uruguay skulle vara Sydamerikas bästa lag? Och så hade de en Diego Forlan som var bättre än jag någonsin sett honom tidigare. Det var han som styrde Uruguays spel, och vilka mål han gjorde sedan! Hans mål i kvart, semi och bronsmatch tillhör alla VM:s snyggaste. Den här gången spelar inte VM:s bäste spelare i mästarlaget. Det såg länge ut att bli Sydamerikas turnering, och ett misslyckande för Europa. Men när VM var slut så var de tre bästa lagen från Europa, och för första gången vann ett europeiskt lag utanför hemkontinenenten. Det kan ju bero på att de tre europeiska lag som var kvar när kvartsfinalerna började helt enkelt var de tre bästa lagen från Europa. Och när de inte fick möta varandra i kvartsfinalerna gick alla tre vidare. Att det gick sämre för Europa tidigare kan bero på att storlag som Frankrike, Italien och England underpresterade, och att de "mindre" europeiska lagen helt enkelt är sämre än de bästa lagen från övriga världsdelar. Trots allt imponerade de sydamerikanska lagen, och räknar man bort Brasilien och Argentina, så presterade de andra lagen max. Sydamerika har ju VM nästa gång, så i nästa VM kanske det kan bli ännu större framgångar. Förutom att Spanien vann VM för första gången, och ett europeiskt lag vann ett VM-slutspel utanför Europa för första gången, så var det nu också första gången ett värdland inte gick vidare från gruppspelet. Men Sydafrika hade väl helt enkelt inte vad som krävdes.

Här nedan följer mitt Vm-drömlag och lite annat smått och gott!  


Drömelva

Målvakt
Manuel Neuer, Tyskland

Backlinje:
Sergio Ramos, Spanien
Gerard Pique, Spanien
Juan, Brasilien
Philip Lahm, Tyskland

Mittfält:
Thomas Muller, Tyskland
Mezut Özil, Tyskland
Wesley Snejider, Holland
Arjen Robben, Holland

Anfall:
Diego Forlan, Uruguay
David Villa, Spanien


Bäst och sämst i VM:

VM:s bäste spelare: Diego Forlan
Bästa målvakt: Manuel Neuer
Bästa back: Philip Lahm
Bästa mittfältare: Wesley Sneijder
Bästa forward: Forlan
Bästa tränare: Vicente del Bosque, Spanien
VM:s största genombrott: Mezut Özil
Största överraskning: Uruguay
Största besvikelse (lag): Frankrike
Största besvikelse (spelare): Franck Ribery, Frankrike
Roligaste laget: Tyskland
Tråkigaste laget: Schweiz
Fulaste laget: Holland
Störst kämpande laget: Ghana
Sämsta lag: Nordkorea
Bästa match: Tyskland- Uruguay (bronsmatchen)
Sämsta match: Algeriet- Slovenien
Upphämtning: USA (mot Slovenien)
Bästa domarinsats: Howard Webb
Sämsta domarinsats: Mauricio Espinosa (linjedomaren som dömde bort Lampards mål mot Tyskland)
Snyggaste målet: Giovanni van Bronckhorst, Holland (mot Uruguay)
Bästa nordiska (danska) spelare: Simon Kjaer