tifosi

Så förlorade då MFF återigen en hemmamatch, och spelet var knappast till belåtenhet, bortsett från vissa perioder i matchen. Det var ett jävligt bra tag sen vi förlorade två allsvenska hemmamatcher i rad, om jag tänkt rätt så har det inte hänt sedan säsongsinledningen år 2002. 

Som sagt, det var en skitmatch. Särsklit under första halvlek då försvaret kändes vidöppet, och Kalmar fick flera öppna lägen som de dock inte utnyttjade. Anfallsspelet var obefintligt fram till Yksels mål. Då kom laget i gång och skapade ett par målchanser innan halvtid. Där kan man se vad ett mål betyder. Detta gjorde att hoppet tändes hos mig och övriga supportrar. I andra halvlek skapades ett antal chanser, och jag började hoppas på seger. Men så kom 1-2 och allt var förstört. Laget blev som paralyserat efter det här målet, precis som de var nästan hela den första halvleken. Det var överhuvudtaget ett väldigt lojt spel den här matchen. Behrang Safari och Anders Andersson ska inte kritiseras då de stod för relativt bra insatser. Men anfallarna Junior och Skoog såg loja ut, och stod mest stilla under matchen. Och Toivonen gjorde återigen en riktig platt match. Han har hittills visat sig vara rikitgt ojämn. Kritik ska också vi fans ha. När resultatet var oavgjord var det bra fart på klacken och det fanns mycket glädje hos oss. Men när vi hamnade i underläge försvann detta genast. Visst sjöngs det hejaramsor fortfarande, men snarare med aggresivitet eller lojhet än glädje. Så fort det är underläge kan vissa i klacken inte berömma någonting, även om en spelare gör det bra, då är det bara gnäll som gäller. Men när det inte underläga går det bra att berömma och heja. Det är ju för fan i underläge killarna behöver stöd!  Vi MFF fans är inte längre de glädjespridare vi en gång var.   

 

Så har MFF då sålt Marcus Pode, en av lagets största talanger för närvarande, och, enligt mig, begått ett väldigt stort misstag. Pode blir ytterligare en i raden av spelare som inte anses vara tillräckligt bra för MFF som släpps iväg. Samma sak skedde med Jesper Bech och Jon Jönsson förra året, och Markus Rosenberg som lånades ut till Halmstad under guldåret. Samtliga dessa spelare gjorde succé i sina nya lag, vilket Pode förmodligen också kommer att göra i Nordsjälland.

Marcus Pode är en spelare som definitivt borde ha haft en plats på mittfältet i MFF: s startelva, då han är klart bättre än Jocke Nilsson och Yksel anno 2007,  istället för att nöta bänken match efter match. Minns i höstas när han gjorde mål i många av matcherna, och visade klass då större delen av det övriga laget underpresterade. Den här säsongen har han alltså mest suttit på bänken eller varit helt petad från laget. Dock gjorde han en bra match när han fick chansen från start mot AIK. Det gick väl inte lika bra i den efterföljande matchen mot Hammarby, men då var han anfallare, och det är som mittfältare han fungerar bäst. Man kan förstå att han sticker då Sören Åkeby, trots hans insatser förra säsongen och insatsen mot AIK väljer att placera honom på bänken. Pode hade kunnat göra mycket nytta om han fått chansen från start i ?skitmatcherna? mot Halmstad och Gefle. Men Åkeby har uppenbarligen inte sett hans talang. MFF har släppt iväg en spelare kunde blivit mycket nyttig både denna och kommande säsonger. Återstår bara att önska honom lycka till i Nordsjälland.    

 

Efter onsdagens minst sagt skumma säsongsavslutning av "Lost" kände jag att jag bara måste skriva av mig. Nåväl, grejen med "Lost" är ju att det ska vara skumt och att det ska dyka upp mysterier som måste få svar hela tiden. Det är också just därför som jag älskar serien, och anser den vara något av det bästa som någonsin visats på tv. "Lost" har blivit konstigare för varje säsong, och därmed också bättre. Okej, men tillbaks till säsongsavslutningen, som förutom skum också var väldigt irriterande. Sista avsnittet slutar när det är som mest spännande och dessutom väcker det massor av frågor, som inte blir besvarade. När man dessutom får veta att nästa säsong inte kommer sändas förrän till våren blir det inte precis bättre. Med andra ord, vi kommer att få vänta i nästan ett år för att få reda på vad som egentligen hände/händer. Det innebär också att det blir gott om tid att fundera på detta, och på vad som komma skall.

 

Det som avslutade sista avsnittet var ju att Jacks tillbakablickar från de två sista episoderna visade sig kanske inte alls vara tillbakablickar, utan snarare framåtblickar, mot vad som händer efter att han blivit räddad. Det finns dock saker som tyder på att det endast var den sista scenen (den som avslutade det hela, där Jack träffade Kate vid flygplatsen) som var en framåtblick. Alla som följt "Lost" vet att Jacks pappa är död. Men han har trots allt en roll i Jacks framåt/tillbakablickar. Receptet Jack använder för att hämta ut sina tabletter är skrivet av hans far, och när han hamnar i konflikt med överläkaren på sitt sjukhus vill han att de ska ta dit hans far för att jämföra vem som är fullast. Men detta har säkert en annan förklaring eftersom det mesta tyder på att det handlar om framåtblickar, eftersom det hela hänger ihop, och Jack har samma frisyr och skägg, och verkar ha blivit en kopia av doktor House, med medicinberoende och butterhet. Det handlar alltså troligtvis om framåtblickar.

 

Sen är frågan vem det är som har dött, och som Jack sörjer i dessa framåtblickar. Är det Ben, Locke, Charlie, Juliet eller någon annan? Charlie dör ju uppenbarligen i sista avsnittet. Men det skulle vara lite för enkelt om det är han. Jag tror snarare att det handlar om Ben. Kate verkar ju inte särskilt intresserad av att gå på den kommande begravningen, och hon skulle förmodligen inte reagera så om det var någon av "de egna" som hade dött. Det kan vara så att Ben dog i samband med att de så kallade "räddarna" intog ön, och därför känner Jack att han står i skuld till Ben för att han inte lyssnade på hans varningar. Det är förmodligen därför han också vill tillbaks till ön.

 

Jag ska avsluta med lite tankar om karaktärerna i "Lost", som förmodligen inte är nya, men det är mina egna tankar, jag har inte hämtat dem från någon annan.

För ett par månader sedan slog mig en tanke om karaktärerna i "Lost". De har något gemensamt. Nästan alla har någon form av familjeproblem! I stort sett alla har en ansträngd relation med någon familjemedlem. Och de som inte har familjeproblem har istället problem med något ex eller liknande (som t.ex. Desmond, Sayid, Juliet och även Jack som ju också hade en problemfylld relation med sin pappa). Undantaget är Sawyer, han har tvärtom inte haft någon familj sedan han var liten.

Skaparna av "Lost" verkar vara intresserade av brittisk filosofi. Namnet John Locke är taget från en brittisk 1700-tals filosof. Desmonds fullständiga namn är Desmond David Hume. David Hume var också en brittisk filosof, som verkade under ungefär samma tid som Locke. Båda var också empiriska filosofer som hävdade att vetenskap kom från fakta. Just detta vat jag inte om det är möjligt att applicera på karaktärerna i "Lost" (jag är inte precis sugen på någon djupanalys då jag nyss avslutat en C-uppsats) men klart är i alla fall att dessa karaktärer är de två största tänkarna på ön, och de har också speciella krafter. Locke har ju på något sätt kontakt med ön, och Desmond kan se in i framtiden.

När det gäller Charlie och hans brors band verkar det som att "Losts" skapare hämtat inspiration från Oasis. Charlies bror heter Liam och bröderna har, precis som när det gäller Oasis, en ansträngd relation och drogproblem. Dessutom sjunger Charlie "Wonderwall" när han träffar på Desmond i dennes "tidsresa".

 
Så, jag ser verkligen fram emot fortsättningen på "Lost". Väntan kommer att kännas jobbig, men det kan nog vara värt det. Det känns som att vad som helst kan hända, precis som det brukar vara i "Lost".