Sjätte raka segern och serieledning
Det är alltså möjligt att vinna sex matcher på raken! Det är ytterst sällan ett lag lyckas vinna fler än fem raka matcher i fotboll på högre nivå. Men nu lyckades alltså MFF med denna bedrift för första gången sedan 1988 (tror jag) i allsvenskan. Detta är givetvis en stor prestation. Men det satt långt inne. Elfsborg bjöd på hårdare motstånd än vad något av lagen som vi slagit i de närmast föregående matcherna lyckats med.
Den här matchen är jag tillbaka på ståplats igen, och får hjälpa till med tifot genom att vifta med en flagga. När matchen går igång är det Elfsborg som inleder bäst. De lyckas dock inte skapa så mycket mer än ett par halvchanser, bland annat två mycket tveksamt dömda frisparkar nära MFF:s straffområde. MFF verkar inte riktigt ha vaknat, passningsspelet stämmer inte och vi har svårt att skapa chanser. Det är som att vi bara väntar på att matchen ska ta slut och vi ska gå upp i serieledning (oavgjort hade faktiskt också räckt). Vi i klacken kommer inte heller igång, det blir inget riktigt tryck i sångerna, trots att det är fullt med folk på ståplats. Mot slutet av halvleken skapar vi dock ett par chanser, bland annat lobbar Agon bollen i ribbans överkant. I andra halvlek tar vi i alla fall tag i spelet och börjar dominera händelserna på planen. Vi skapar också ett par chanser, Wilton får till exempel på ett hyfsat skott inne i straffområdet. Vi i klacken kommer också igång och det blir mer tryck i sångerna. Men vi har fortfarande svårt att skapa chanser, och vissa spelare kommer inte riktigt upp i normal standard. Daniel Larsson har svårt att ta ner bollarna han får. Det är tydligt att laget behöver ett mål för att tända till. Och då, mot slutet, så kommer det äntligen. På en hörna får Daniel Andersson till en nick som touchar en elfsborgsspelare, och går i mål!! Efter att ha jublat en stund kommer jag dock ner på jorden, då jag tror att målet är underkänt. Jag ser Wilton stå och snacka med domaren, och tar för givet att han klagar på ett domslut. Men sedan ser jag att det är elfsborgsspelarna som är mest upprörda, och då måste målet alltså vara godkänt! Nu kommer vi igång på allvar i klacken och bär fram laget de sista tio! Det blir dock lite svettigt när Elfsborgs Daniel Mobaeck nickar i bra läge inne i vårt straffområde, men Johan Dahlin gör en strålande räddning! Och efter slutsignalen får vi fira både seger i denna toppmatch och serieledning.
Det verkar som att Rolles samtal om attityd efter förlusten borta mot aik har gett resultat. Efter det har alltså MFF vunnit sex raka segrar och inte släppt in ett ända mål. Och att laget har attityd märks! Spelarna kämpar oförtrutet vidare och ger inte upp, trots att det blir lite motigt som igår, och trots att de yttre förutsättningarna ibland inte är dem bästa, som i mot Halmstad och i den första "matchen" mot Gefle. Det hängs inte med huvudena över missade målchanser som ifjol!
Ivo blev utsedd till matchens lirare av matchvärden igår, men jag tyckte inte riktigt att han var lika framträdande som i föregående matcher. Den jag skulle vilja lyfta fram som MFF:s bästa spelare igår är Yago Fernandez som återigen gör en kanonmatch! Han är stark i luftrummet, gör precisa brytningar, och spelar hårt men sällan fult. En spelare som också gjorde en bra match igår var Ulrich. Han har knappast varit lysande de senaste säsongerna, men igår fick han det mesta att stämma, både offensivt och defensivt.
Nu är vi alltså i serieledning. Men det är långt kvar, och vi ska inte dra för stora växlar av det nu. Hursomhelst var det en viktig och skön seger igår!
Den här matchen är jag tillbaka på ståplats igen, och får hjälpa till med tifot genom att vifta med en flagga. När matchen går igång är det Elfsborg som inleder bäst. De lyckas dock inte skapa så mycket mer än ett par halvchanser, bland annat två mycket tveksamt dömda frisparkar nära MFF:s straffområde. MFF verkar inte riktigt ha vaknat, passningsspelet stämmer inte och vi har svårt att skapa chanser. Det är som att vi bara väntar på att matchen ska ta slut och vi ska gå upp i serieledning (oavgjort hade faktiskt också räckt). Vi i klacken kommer inte heller igång, det blir inget riktigt tryck i sångerna, trots att det är fullt med folk på ståplats. Mot slutet av halvleken skapar vi dock ett par chanser, bland annat lobbar Agon bollen i ribbans överkant. I andra halvlek tar vi i alla fall tag i spelet och börjar dominera händelserna på planen. Vi skapar också ett par chanser, Wilton får till exempel på ett hyfsat skott inne i straffområdet. Vi i klacken kommer också igång och det blir mer tryck i sångerna. Men vi har fortfarande svårt att skapa chanser, och vissa spelare kommer inte riktigt upp i normal standard. Daniel Larsson har svårt att ta ner bollarna han får. Det är tydligt att laget behöver ett mål för att tända till. Och då, mot slutet, så kommer det äntligen. På en hörna får Daniel Andersson till en nick som touchar en elfsborgsspelare, och går i mål!! Efter att ha jublat en stund kommer jag dock ner på jorden, då jag tror att målet är underkänt. Jag ser Wilton stå och snacka med domaren, och tar för givet att han klagar på ett domslut. Men sedan ser jag att det är elfsborgsspelarna som är mest upprörda, och då måste målet alltså vara godkänt! Nu kommer vi igång på allvar i klacken och bär fram laget de sista tio! Det blir dock lite svettigt när Elfsborgs Daniel Mobaeck nickar i bra läge inne i vårt straffområde, men Johan Dahlin gör en strålande räddning! Och efter slutsignalen får vi fira både seger i denna toppmatch och serieledning.
Det verkar som att Rolles samtal om attityd efter förlusten borta mot aik har gett resultat. Efter det har alltså MFF vunnit sex raka segrar och inte släppt in ett ända mål. Och att laget har attityd märks! Spelarna kämpar oförtrutet vidare och ger inte upp, trots att det blir lite motigt som igår, och trots att de yttre förutsättningarna ibland inte är dem bästa, som i mot Halmstad och i den första "matchen" mot Gefle. Det hängs inte med huvudena över missade målchanser som ifjol!
Ivo blev utsedd till matchens lirare av matchvärden igår, men jag tyckte inte riktigt att han var lika framträdande som i föregående matcher. Den jag skulle vilja lyfta fram som MFF:s bästa spelare igår är Yago Fernandez som återigen gör en kanonmatch! Han är stark i luftrummet, gör precisa brytningar, och spelar hårt men sällan fult. En spelare som också gjorde en bra match igår var Ulrich. Han har knappast varit lysande de senaste säsongerna, men igår fick han det mesta att stämma, både offensivt och defensivt.
Nu är vi alltså i serieledning. Men det är långt kvar, och vi ska inte dra för stora växlar av det nu. Hursomhelst var det en viktig och skön seger igår!
Inför MFF- Elfsborg
Imorgon blir det toppmatch på Swedbank stadion. Efter fem raka segrar ställs MFF mot Elfsborg. Kan segerraden fortsätta? Förhoppningsvis går det att vinna sex matcher i rad, men det kommer att bli en svettig söndagsafton imorgon, det kommer förmodligen inte bli några 5-0 som ifjol. Men det borde i alla fall bli en extra tändvätska för laget att Örebro idag besegrade hif, och vi har nu en gyllene chans att gå upp i serieledning. Det är alltså en del som står på spel imorgon. Vi får se hur det slutar. Fram till dess ska jag tänka tillbaka på motsvarande match från ifjol, där vi alltså krossade Elfsborg med hela 5-0! Få hoppas att spelarna också gör det.
Ännu en regnmatch
Igår var jag på min andra bortamatch för säsongen. Den här gången åkte jag tåg upp till Halmstad tillsammans med en kompis, och vi krånglade oss fram till Örjans Vall med hjälp av promenader och buss. Och under större delen av vår vistelse vräkte regnet ner från himlen med blandad styrka. Men det spelade ju inte så stor roll när nu MFF vann matchen.
Ett tag var jag rädd att även den här matchen skulle bli avbruten. Men regnet var inte lika kraftigt som det under matchen mot Gefle, och planen verkade suga upp vattnet ganska bra. Dessutom blev det uppehåll under andra halvlek. Däremot blev jag våt. Vi satt långt ner på läktaren och taket skyddade bara delvis. När det började blåsa svepte regnet in över oss. Om Örjans Vall kan sägas att den inte kändes mycket fräschare än Vångavallen. Känns underligt att de kunde spela U21 EM här för ett år sedan. En annan likhet med Trelleborg är att en stor del av besökarna på arenan var MFF:are så jag kände mig trots allt ganska så hemma. Och Örjans Vall är ju en favoritarena förr MFF, detta var fjärde raka segern här! Men till en början såg det tufft ut. Halmstad skapade nästan lika många chanser som oss i första halvlek, och hade bland annat ett skott i stolpen och ett mål bortdömt för offside. Ett mål bortdömt för offside hade vi också så det jämnade ut sig. Men vi fick också ett psykologiskt viktigt ledningsmål genom Agon innan halvtid. I andra halvlek var Halmstads spelide som bortblåst. vi dominerade halvleken klart även om vi inte skapade särskilt många målchanser. Men Agon fick i alla fall göra ett mål till. Han verkar nu ha utvecklats till en fullfjädrad måltjuv. Han hade problem med målskyttet under förra säsongen och första halvan av den här. Nu gör han plötsligt mål i nästan varje match! Han verkar vara inne i ett stim av gott självförtroende. Hoppas att det håller i sig för resten av säsongen. Återigen gjorde MFF en stabil instas rakt igenom utan att spela bländande. Det är tydligen det som är melodin för årets MFF, att stabiliteten kommer först. Och så länge det ger vinster har jag inget alls emot det.
Det blev lite dramatik på vägen hem eftersom det stod ett gäng hif-huliganer i Helsingborg och väntade på vårt tåg. De lär ha försökt ta sig in på tåget. Själv märkte jag inte så mycket av det eftersom de aldrig var i närheten av vår vagn. Men det är fullständigt patetiskt att folk ställer sig och väntar på ett tåg bara för att det är ett fåtal MFF:are med på det, när vi inte ens har spelat mot hif! Det finns verkligen många idioter runt helsingborgs if.
Ett tag var jag rädd att även den här matchen skulle bli avbruten. Men regnet var inte lika kraftigt som det under matchen mot Gefle, och planen verkade suga upp vattnet ganska bra. Dessutom blev det uppehåll under andra halvlek. Däremot blev jag våt. Vi satt långt ner på läktaren och taket skyddade bara delvis. När det började blåsa svepte regnet in över oss. Om Örjans Vall kan sägas att den inte kändes mycket fräschare än Vångavallen. Känns underligt att de kunde spela U21 EM här för ett år sedan. En annan likhet med Trelleborg är att en stor del av besökarna på arenan var MFF:are så jag kände mig trots allt ganska så hemma. Och Örjans Vall är ju en favoritarena förr MFF, detta var fjärde raka segern här! Men till en början såg det tufft ut. Halmstad skapade nästan lika många chanser som oss i första halvlek, och hade bland annat ett skott i stolpen och ett mål bortdömt för offside. Ett mål bortdömt för offside hade vi också så det jämnade ut sig. Men vi fick också ett psykologiskt viktigt ledningsmål genom Agon innan halvtid. I andra halvlek var Halmstads spelide som bortblåst. vi dominerade halvleken klart även om vi inte skapade särskilt många målchanser. Men Agon fick i alla fall göra ett mål till. Han verkar nu ha utvecklats till en fullfjädrad måltjuv. Han hade problem med målskyttet under förra säsongen och första halvan av den här. Nu gör han plötsligt mål i nästan varje match! Han verkar vara inne i ett stim av gott självförtroende. Hoppas att det håller i sig för resten av säsongen. Återigen gjorde MFF en stabil instas rakt igenom utan att spela bländande. Det är tydligen det som är melodin för årets MFF, att stabiliteten kommer först. Och så länge det ger vinster har jag inget alls emot det.
Det blev lite dramatik på vägen hem eftersom det stod ett gäng hif-huliganer i Helsingborg och väntade på vårt tåg. De lär ha försökt ta sig in på tåget. Själv märkte jag inte så mycket av det eftersom de aldrig var i närheten av vår vagn. Men det är fullständigt patetiskt att folk ställer sig och väntar på ett tåg bara för att det är ett fåtal MFF:are med på det, när vi inte ens har spelat mot hif! Det finns verkligen många idioter runt helsingborgs if.
Vinst trots allt
Efter lördagens avblåsta match mellan MFF och Gefle kändes jag mig ganska irriterad. Inte nog med att domaren kände sig tvungen att avbryta matchen på grund av regn, den skulle dessutom spelas om från början och Agons 1-0 mål precis före halvtid skulle alltså inte räknas. Nu skulle man alltså behöva gå igenom nervositeten och ångesten som alltid infinner sig på en matchdag ännu en gång. Och tänk om det nu skulle bli så att Gefle skulle ta ledningen istället, hur skulle det då sluta!?
Men min rädsla visade sig dessbättre vara helt obefogad! MFF spelade till och med bättre nu när det inte kom något skyfall som gjorde planen i det närmaste ospelbar. Första målet kom nu också cirka en kvart tidigare än i den första "varianten" av matchen när Daniel Larsson precis utanför straffområdet fick på ett skott som satt i krysset! Sedan fick Agon göra ett mål till i andra halvlek, ett mål som kommer att räknas i statistiken den här gången. Det var väl egentligen aldrig något snack om saken efter det, Gefles anfall slutade mest i offsideavblåsningar, förutom friläget då som Dahlin gjorde en svettig räddning på. Men, 2-0 var i underkant, vi kunde ha gjort ett par mål till precis som i de två föregående hemmamatcherna. Så då slutade det alltså lyckligt trots att detta var en av de märkligare fotbollshelgerna jag upplevt i Malmö. Jag tror knappast heller att spelet hade blivit så bra som det nu blev om domaren valt att låta matchen fortsätta i lördags. Om den hade slutat med seger eller ej står skrivet i stjärnorna, nu slutade i alla fall allting lyckligt. Och laget stod för en mycket bra insats. Dock har jag vissa betänkligheter kring försvarsspelet. Det såg studtals lite tveksamt ut i andra halvlek, tur var väl att Gefles anfallsapelare mestadels vinkades av för offside. Men faktum är att det bara släpptes till en målchans på hela matchen, och har vi fått en ny försvarare som hittills hållit mycket hög klass, nämligen portugisen Yago Fernandez. Med sin längd är en grym på att plocka ner höjdbollar, och han går alltid in stenhårt i närkamperna. Bra komplement till den något kortare Daniel Andersson. När hela laget spelar bra är det annars svårt att lyfta fram enskilda spelare. Men att Ivo Pekalski var matchens lirare kan jag nog hålla med. Som i tidigare matcher fortsätter han att styra och ställa på mittfältet. Och Agon verkar ha hittat målformen, nu har han gjort tre mål på fyra matcher, fyra på fyra och en halv om man räknar lördagens halvlek.
Nu verkar som att inte bara hela Skåne, utan hela Sverige ser framemot matchen mot hif i september. Det är då folk tror att allsvenskan kommer att avgöras. Själv har jag dock inte börjat tänka på denna match särskilt mycket ännu. Det ska spelas tre matcher innan denna, och dessa är också viktiga. Men självklart kommer MFF-hif på Swedbank stadion att, som alltid, bli en stormatch, den här gången större och kanske mer avgörande än på länge. Men vi är inte där än.
Men min rädsla visade sig dessbättre vara helt obefogad! MFF spelade till och med bättre nu när det inte kom något skyfall som gjorde planen i det närmaste ospelbar. Första målet kom nu också cirka en kvart tidigare än i den första "varianten" av matchen när Daniel Larsson precis utanför straffområdet fick på ett skott som satt i krysset! Sedan fick Agon göra ett mål till i andra halvlek, ett mål som kommer att räknas i statistiken den här gången. Det var väl egentligen aldrig något snack om saken efter det, Gefles anfall slutade mest i offsideavblåsningar, förutom friläget då som Dahlin gjorde en svettig räddning på. Men, 2-0 var i underkant, vi kunde ha gjort ett par mål till precis som i de två föregående hemmamatcherna. Så då slutade det alltså lyckligt trots att detta var en av de märkligare fotbollshelgerna jag upplevt i Malmö. Jag tror knappast heller att spelet hade blivit så bra som det nu blev om domaren valt att låta matchen fortsätta i lördags. Om den hade slutat med seger eller ej står skrivet i stjärnorna, nu slutade i alla fall allting lyckligt. Och laget stod för en mycket bra insats. Dock har jag vissa betänkligheter kring försvarsspelet. Det såg studtals lite tveksamt ut i andra halvlek, tur var väl att Gefles anfallsapelare mestadels vinkades av för offside. Men faktum är att det bara släpptes till en målchans på hela matchen, och har vi fått en ny försvarare som hittills hållit mycket hög klass, nämligen portugisen Yago Fernandez. Med sin längd är en grym på att plocka ner höjdbollar, och han går alltid in stenhårt i närkamperna. Bra komplement till den något kortare Daniel Andersson. När hela laget spelar bra är det annars svårt att lyfta fram enskilda spelare. Men att Ivo Pekalski var matchens lirare kan jag nog hålla med. Som i tidigare matcher fortsätter han att styra och ställa på mittfältet. Och Agon verkar ha hittat målformen, nu har han gjort tre mål på fyra matcher, fyra på fyra och en halv om man räknar lördagens halvlek.
Nu verkar som att inte bara hela Skåne, utan hela Sverige ser framemot matchen mot hif i september. Det är då folk tror att allsvenskan kommer att avgöras. Själv har jag dock inte börjat tänka på denna match särskilt mycket ännu. Det ska spelas tre matcher innan denna, och dessa är också viktiga. Men självklart kommer MFF-hif på Swedbank stadion att, som alltid, bli en stormatch, den här gången större och kanske mer avgörande än på länge. Men vi är inte där än.
Vi närmar oss
I och med att MFF igår besegrade toppkonkurenten Örebro, och hif i torsdags spelade oavgjort mot djurgården, har vi nu spetsat till toppstriden, och klivit ett steg närmare helsingborg i toppen. Gårdagens match var återigen en mycket stabil insats av MFF. Det var inte något bländande spel, men vi gjorde vad som krävdes, som så många gånger tidigare den här säsongen. Och det är jävligt imponerande att vinna med 3-0 i Örebro!
Detta året hade jag inte, som förra säsongen, bemödat mig att åka den långa resan upp till Örebro, utan såg matchen på tv istället. Och det inte särskilt lång tid innan jag fick se Jille och Agon kliva fram och göra ett mål var och i princip avgöra matchen. När vi sedan fick straff i andra halvlek och det blev utvisning för en örebroare för en korkad hands var saken klar. För en gångs skull den här säsongen så satt också straffen! Kanske bör Daniel Larsson vara ordinarie straffskytt? Imponerande som sagt att vinna med 3-0, även om Örebro var märkligt bleka. Särskilt i andra halvlek, då man tycker att de borde ha taggat till. Detta var faktiskt den tredje raka 3-0 segern i Örebro, så egentligen borde jag inte vara överraskad. Denna säsongs seger var dock den klart mest imponerande, då båda lagen är topplag. 2008 var Örebro bottenlag vid tillfället för vår match där uppe. Och förra året var Örebro mitt uppe i en svacka, medan MFF samtdigt hade sin formtopp. Det här året var som sagt båda lagen topplag och var i bra form.
Igår var det återigen mittfältet som styrde vårt offensiva spel, och således fixade segern. Framför allt Jille stod för en strålande insats. Förutom målet var han också mycket pigg och oroade Örebros försvar ett flertal gånger. Sedan var det ju såklart bra att båda våra anfallare fick göra mål, det har ju inte varit någon av dem som har utmärkt speciellt sig hittills den här säsongen, vi har inte riktigt haft någon skyttekung. Men målen är ju spridda på många spelare, och vi har gjort flest mål i allsvenskan, så det är tydligen inget större problem. Att sedan försvaret skötte sig prickfritt var ju grädde på moset, när allting fungerar så bra som det gjorde igår så brukar det bli vinst.
Nu blir det en spännande jakt på helsingborg. Vi får se hur det går, det är långt kvar av säsongen och mycket kan hända.
Detta året hade jag inte, som förra säsongen, bemödat mig att åka den långa resan upp till Örebro, utan såg matchen på tv istället. Och det inte särskilt lång tid innan jag fick se Jille och Agon kliva fram och göra ett mål var och i princip avgöra matchen. När vi sedan fick straff i andra halvlek och det blev utvisning för en örebroare för en korkad hands var saken klar. För en gångs skull den här säsongen så satt också straffen! Kanske bör Daniel Larsson vara ordinarie straffskytt? Imponerande som sagt att vinna med 3-0, även om Örebro var märkligt bleka. Särskilt i andra halvlek, då man tycker att de borde ha taggat till. Detta var faktiskt den tredje raka 3-0 segern i Örebro, så egentligen borde jag inte vara överraskad. Denna säsongs seger var dock den klart mest imponerande, då båda lagen är topplag. 2008 var Örebro bottenlag vid tillfället för vår match där uppe. Och förra året var Örebro mitt uppe i en svacka, medan MFF samtdigt hade sin formtopp. Det här året var som sagt båda lagen topplag och var i bra form.
Igår var det återigen mittfältet som styrde vårt offensiva spel, och således fixade segern. Framför allt Jille stod för en strålande insats. Förutom målet var han också mycket pigg och oroade Örebros försvar ett flertal gånger. Sedan var det ju såklart bra att båda våra anfallare fick göra mål, det har ju inte varit någon av dem som har utmärkt speciellt sig hittills den här säsongen, vi har inte riktigt haft någon skyttekung. Men målen är ju spridda på många spelare, och vi har gjort flest mål i allsvenskan, så det är tydligen inget större problem. Att sedan försvaret skötte sig prickfritt var ju grädde på moset, när allting fungerar så bra som det gjorde igår så brukar det bli vinst.
Nu blir det en spännande jakt på helsingborg. Vi får se hur det går, det är långt kvar av säsongen och mycket kan hända.