Genrep för Allsvenskan

Efter att MFF förlorat genrepet till Allsvenskan mot superettanlaget Häcken i måndags borde man väl som supporter till laget vara orolig. Eller?

MFFs andra halvlek var ju helt klart usel, och allt som allt var väl matchen inte någon höjdare, en del spelare stod för mindre bra insatser. Framför allt försvaret kändes darrigt. Så fort Häcken kom med snabba kontringar så läckte det som ett såll, och försvararna hängde inte med Häckens offensiva spelare. Detta har väl också att göra med att MFF pressade högt upp i banan, precis som man ska göra mot sämre lag, men det går inte att glömma bort försvaret bara för att motståndet kommer från Superettan. Mittbackarna stod ju inte heller för några strålande insatser. Gabriel såg som vanligt instablil ut, vill vi vara med i toppen måste han lämnas utanför startelvan. Mer överraskande var Anders Andersson inte heller gjorde någon bra insats. Han vinner fortfarande nickdueller mot spelare som är klart längre än han själv, men i den här matchen nickade han oftast bollen till motståndarna. Förhoppningsvis hade han bara en dålig dag. Frågan är: Om man släpper in tre mål mot Häcken, hur ska det då gå mot IFK? Jag vågar inte tänka på vad som kan hända om försvarsspelet ser ut såhär i premiären. 

Men det fanns också positiva saker med detta genrep. Första halvlek var ganska bra, även om början var tveksam. Då fungerade anfallsspelet bra, stundtals strålande. I vissa stunder bjöd laget på bländande anfallsfotboll. Många chanser skapades också, och Häcken var utspelat under en period av första halvlek. Att Skoog fick göra två mål var glädjande, han visade här att han fortfarande är en måltjuv i allsvensk toppklass. Han kom ofta rätt och skapade en del chanser, och det var så här han gjorde målen också. Det var längesen jag såg Skoog så bra. Hans anfallspartner i större delen av matchen, Guillermo Molins, imponerade också. Han snurrade upp Häckens försvarare gång på gång, och var ständigt farlig. I honom har vi verkligen ett sparkapital för framtiden. Även Babis och Labinot Harbuzi stod för bra insatser. Och visst var det dåligt att vi släppte in tre mål mot ett superettanlag, men kom också ihåg att sista målet kom på straff, och då hade vi också gjort en massa byten och hade i stort sett ett B-lag på planen. Man ska inte heller dra för stora växlar av träningsmatcher, även om det råkar vara genrep. Men faktum är att de senaste tre åren har MFF vunnit sina genrepsmatcher, och då har det också gått åt helvete i Allsvenskan. Jag vågar dock inte ha för stora förhoppningar i år, det har jag lärt mig av de senaste säsongerna. Jag ser iaf fram emot premiären på måndag.  


Avhoppare

Efter att jag fick höra att Carolina Kluft skulle lägga av med sjukamp fick jag nästan en chock. Hon var ju överlägset bäst i världen och hade säkerligen slagit världsrekordet om hon fortsatt! Nu har Sverige dessutom förlorat ett givet OS-guld i sommar. Självklart ska hon inte fortsätta tävla om det känns fel för henne själv, bara för att blidka det svenska folket. Dessutom kanske hon vill ha lite konkurrens, vilket hon ju inte får särskilt mycket av i sjukamp. Konkurrens sporrar ju som alla vet en idrottare till att göra bättre resultat. Men, det känns ändå lite snopet att hon ska sluta när hon är världsbäst i sin gren, hon skulle ha kunnat bli en av de absolut största friidrottarna genom tiderna. Visst kan hon förmodligen bli en av de bästa i längdhopp och tresteg också, men vi ska nog inte räkna med några medaljer redan till sommaren, och världsrekord lär hon ju aldrig slå i dessa grenar. 

Det börjar annars bli än oroväckande trend i år, med svenska idrottsstjärnor som lägger av i alltför ung ålder. I år har, förutom Carolina Kluft som bara slutar med sjukamp, Kajsa Bergqvist, Joakim Johansson och Lina Johansson lagt av. Kajsa Bergqvist hade förmodligen kunnat hålla i världseliten några år till, men hon är ändå ingen ungdom längre. Men Joakim Johansson och Lina Johansson är ju alldeles för unga för att sluta med tennis respektive konståkning. De hade definitivt kunnat nå den absoluta världseliten i sin respektive idrott. Okej att de varit skadade mycket, men det är ingen anledning att ge upp. Det går att komma tillbaka trots många och/eller svåra skador. Se bara på Ronaldo och ovan nänmda Kajsa Bergqvist. Men det är helt klart oroande att våra idrottsstjärnor ger upp så lätt. Nästa gång får man väl höra att Zlatan lägger av med fotboll för att satsa på familjen.  

Fel låt vann!

Efter förra årets triumf med The Arks seger blev det som vanligt i år igen, då jag måste konstatera att fel låt vann. Men...det var ju knappast någon överraskning att Charlotte Perelli till slut stod som segrare. Låten är väl inte direkt dålig, men ganska trist. En ordinär popschlagerdänga, det har man ju hört förut, och det är också påfallande ofta sådana låtar som vinner melodifestivalen. Antar att det är vad som går hem i stugorna.

Det var också tråkigt att min favorit kom sist i tävlingen. Frida och Headlines låt var ju grym, en glad och svängig låt med en kul text. Men det är kanske för mycket begärt att folk från de norra delarna av Sverige ska rösta på en sångerska som sjunger på skånska. Men ändå trist de inte fick några poäng av folket. Sanna Nielsen som ju fick högst poäng av svenska folket, hade också gärna fått vinna istället för Perelli. Hon sjöng verkligen låten med känsla, var rädd att hon skulle bryta ihop under sista refrängen. Dessutom är det nu tio år sedan en ballad vann melodifestivalen, skulle vara skönt med lite omväxling. Men med tanke på hur det gick i eurovision förra året så lär väl halva Europa skicka kvinnliga balladsångerskor till tävlingen. Kanske än chans för Perelli att sticka ut, fast hon vinner nog inte en gång till. De flesta europeer har förmodligen glömt henne sedan sist.