SM-guld!!!!
I söndags så var det dags igen! Efter fem säsonger utan toppplacering tog så MFF hem sitt sextonde SM-guld och lyckan var total! Efter mycket lidande kom alltså guldet då slutligen 'himm'. Och som det hände! Det här har varit en helt fantastisk säsong och vi skulle ha vunnit i betydligt mer överlägsen stil om det inte funnits ett lag, hif, som varit nästan lika bra. Men det var alltså vi som var bäst och bönderna får snällt vänta på sitt nästa SM-guld!
Efter matchen mot Brommapojkarna fram till söndagens avgörande mot Mjällby var jag så in i helvete nervös hela den veckan! Skulle det bli något guld, eller skulle vi falla på mållinjen? Ett tapp i sista omgången skulle, trots en fantastisk säsong, ha förstört en hel del. Det kändes inte alls som 2004. Då var jag inte ett dugg nervös då vi inför sista omgången låg tvåa i tabellen och således hade vi inget att förlora då. Men, såhär fem dagar senare med facit i hand så fanns det ju ingen som helst anledning till att vara nervös. MFF spelade lika behärskat som tidigare under säsongen, och segern i guldmatchen blev lika säker som de flesta andra segrar varit på hemmaplan den här säsongen. Jille gjorde ju ganska snabbt 1-0, men jag kunde inte slappna av ens när Agon satte tvåan precis före halvtid. Andra halvlek var dock en ren och skär defilering, och Mjällby var egentligen aldrig riktigt nära. De hade ju dock en boll inne, men det målet blev bortdömt. Hade det blivit godkänt vet man aldrig hur det hade kunnat gå, men nu blev det ju tack och lov inte på det viset. Istället fick Daniel Andersson höja bucklan och alla vi MFF:are fick fira hela natten lång. Dagen efter på stortorget var stämningen ännu mer magisk. Jag är inte precis någon känslomänniska men i slutet av föreställningen, när vi fans sjöng "Ingen himmel är så blå som min", och spelarna stod på scenen och höll om varandra, fick jag en tår i ögat. Likadant under målvideona som visades. Det var också kul när Sudic och Agon sjöng med i läktarsångerna om dem själva. Och idag har jag skaffat en t-shirt som förkunnar att MFF är svenska mästare år 2010. Väldigt snygg och den luktar också jävligt gott.
I år blev vi inte bara mästare, vi blev mästare på ett MYCKET imponerande sätt! Vi hade inte en enda svacka under hela säsongen! Förlorade vi eller spelade vi oavgjort i en match så vann vi bara nästa. Stabilt var ordet! Den här resan mot SM-guld började förra året, då vi studtals (läs: i september) visade mästarklass. Men vi var alldeles för ojämna då och hade ju problem med målskyttet i början av säsongen. Men målen började ju trilla in i slutet och vi spann vidare på det den här säsongen (vi gjorde ju mål i alla allsvenska matcher utom två). Defensiven var fortsatt tät och vi släppte in minst mål i Allsvenskan och gjorde flest. Sällan har det funnits en värdigare mästare! Jag var dock tveksam i början av säsongen trots att det gick bra. Men med de tidigare säsongerna i färskt minne vågade man inte hoppas på något. Det var nog fler än jag som tvivlade i sommar när serien vände. Då förlorade vi först mot Mjällby i cupen och sedan mot aik i Allsvenskan, och i båda matcherna var spelet under all i kritik. Då kom Rolle med sitt berömda samtal om attityd och vips så vann vi sex raka matcher och var uppe i serieledning. Denna höll vi sedan ända in i mål! Det där samtalet, som jag belyst ett par gånger innan här i bloggen, kan nog ha varit mycket avgörande för seriesegern. Rolle såg att något var fel i matcherna mot Mjällby och aik och klev in och åtgärdade det. Han nöjde sig inte med att spelet sett bra ut innan dess. Så gör en mästartränare! För attityd var vad spelarna visade, även i de flesta matcherna innan serien vände. De krigade alltid hela vägen in i mål, och vilade inte på lagrarna bara för att de ledde med 1-0. De vek också sällan ner sig när det gick tungt. Bästa exemplet på det är hemma mot Elfsborg där det stod 0-0 länge, men där Daniel Andersson stack fram pannan på en hörna, och avgjorde en kvart före slutet. Det var här vi tog över serieledningen från hif och denna match räknar jag också som den mest avgörande för guldet tillsammans med hif hemma och, förstås, de tre slutmatcherna. Sedan har spelarna stått för rakt igenom bra prestationer. johan Dahlin var säkerheten själv i målet precis som förra året, Daniel Andersson styrde spelet med järnhand från sin mittbacksposition, Ricardinho och Ulrich har inte släppt många förbi sig på sina kanter, Yago ersatte Sudic på ett sätt som överträffade alla förväntningar, Ivo Pekalski stod för ett extraordinärt genombrott på det defensiva innermittfältet, de tre kantspelarna Durmaz, Jille och Gische har varvat enastående dribblingar med snygga mål, Wilton hittade rätt som offensiv mittfältare och Daniel Larsson och Agon levererade i parti och minut längst fram. Med sådana spelare är det inte konstigt att man vinner Allsvenskan! Vi var helt enkelt bäst, även om det fanns ett lag som utmanade oss, men de räckte helt enkelt inte till ända in i mål.
Det är givetvis en stor prestation som det här laget har stått för. Jag håller dock 2004 högre, då det var det första SM-guldet jag upplevde, men det här är egentligen större. Det laget vi hade då var ett rutinerat lag fullt av stjärnor, men inte med särskilt många skåningar. Den här gången vinner vi SM-guld med ett lag huvudsakligen bestående av unga spelare från Malmö området. Jag har aldrig varit särskilt mycket för att värva stjärnspelare, jag har de senaste åren tyckt att vi ska satsa på de spelare/talanger vi redan har. Till slut fick jag som jag ville, Malmö vann SM-guldet med en stomme av unga spelare och blev Sveriges Arsenal. Med en viktig skillnad; Arsenal har inte vunnit sin liga med det unga lag de förfogat över de senaste säsongerna! Så är det ju också lite skillnad mellan Allsvenskan och Premier League, men ändå! Frågan många ställer sig nu är: kan MFF ta sig till Champions League. Mitt svar är ja, om vi får behålla merparten av våra spelare är det ett fullt rimligt mål att ta sig till Champions Leagues gruppspel nästa säsong. Det är den målsättningen vi måste ha. Sedan beror det självklart mycket på lottningen, men det underlättar att mästarna möter varandra i kvalet numera. Därmed slipper vi möta fyrorna från England, Italien eller Spanien. Men dagens MFF är iallafall definitivt tillräckligt bra för att spela i Champions League. Vi är förmodligen bättre än några av lagen som spelar Champions League i år. Nog håller vi högre klass än Bursaspor, Zilina och Hapoel Tel Aviv, dock vet jag inte så mycket om dessa lag. Men vi får helt enkelt se hur det går nästa år, det kommer trots allt att krävas en del för att ta sig till Champions League. Resten av det här året ska jag iallafall njuta av att mitt lag återigen är svenska mästare! Och jag kan alltid komma tillbaka hit och läsa om det skulle börja gå dåligt igen.
SM-guld!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!