Första matchen på Swedbank stadion
I och med att jag jobbade när MFF hade hemmapremiär mot Örgryte blev dagens derby mot Trelleborg mitt första besök på den nya stadion. Och Swedbank stadion måste sägas vara något alldeles extra. Dock blev väl inte resultatet i matchen riktigt som jag hoppades.
På utsidan av stadion är allt inte riktigt färdigt än, det ser fortfarande ut lite som en byggarbetsplats. Men insidan var riktigt fin. Och när jag kom ut på läktaren kändes det bara som "Wow, finns den här fotbollsarenan verkligen i min hemstad?" En modern arena av europeiskt snitt, det kändes magiskt att denna nu är MFF:s "himmaborg". Jag har aldrig sett något liknande med egna ögon, iaf inte i Sverige. Att läktarna var fulla med folk gjorde inte precis saken sämre. Det kändes dock lite som att komma till en bortamatch i och med att det var den första matchen på stadion. Det tar väl antagligen ett tag att vänja sig vid en ny hemma arena, precis som det tar ett tag att vänja sig vid en flytt, eller vid ett nytt jobb. Sedan var det ju också väldigt trångt på ståplats, så att man stod och svettades, och folk kom inte heller in, vilket berodde på en ovilja att tränga ihop sig hos vissa av de som redan kommit in. På sektion 1 där jag befann mig till en början stod vi packade som sillar, medan det verkade var mer öppet på andra sektioner.
Nåväl matchen drar igång efter en ny och mer operamässig variant av hymnen. Den skapar iallafall god stämning eftersom alla verkar sjunga med. Sedan dröjer det inte länge innan Trelleborg gör 1-0 efter tafatt försvarsspel av MFF (tillbaka till förra året alltså). MFF:s anfallsspel är sedan i stort sett obefintligt, och spelarna går bort sig och gör felpassningar gång efter annan, och försvaret fortsätter agera tafatt. Gische får dock en bra chans precis framför mål. På läktaren är det trångt, det går knappt att gestikulera eller applådera, då råkar man ofta slå till den stackare som står närmast. Efter ett tag får jag flytta mig till sektion 2, för att fler människor ska kunna komma in på läktaren. Denna sektion visar sig vara en dryg sektion då det nästan bara är jag som sjunger med i ramsorna här. I slutet av halvleken får Trelleborg en stolpträff, och returen går precis förbi målet. Sankan slår ut med armarna i målet. Jag förstår honom. Det kan inte vara lätt som målvakt när försvaret inte gör sitt jobb. Vändningen efter denna situation blir dock mer lyckad. Daniel Larsson får bollen, rivs ner men får inte frispark. Han fortsätter dock att kämpa, får tag i bollen igen, kommer in i straffområdet, och gör MÅL!! Precis innan halvtidsvilan, psykologiskt viktigt.
I andra halvlek kommer MFF ut som ett nytt lag. Nu är det fart och fläkt i anfallsspelet. Det börjar med ett misslyckat skott av Ricardinho som dock får applåder eftersom han träffar TFF-klacken. Sedan fortsätter MFF i anfallsvåg efter anfallsvåg, anförda av främst Ricardinho, Labbe och Daniel Larsson. Ett antal chanser skapas men Trelleborgsmålvakten är bra. Annars stoppas de flesta anfallen av köttmuren som TFF ställt upp vid straffområdet. Tråkigt, men ack så effektivt. Trelleborg är nu utspelat, och har inget anfallsspel, men börjar dock anfalla igen de sista 10 minuterna. Nu ser vi dock en skärpning i MFF:s försvar, och det blir trots allt inga chanser för motståndarlaget i andra halvlek.
1-1 mot TFF på hemmaplan är dock inget resultat man kan vara nöjd med. Trelleborg är ett lag vi ska slå på hemmaplan. Faktum kvarstår dock att vi inte har slagit dem sedan deras återkomst till allsvenskan för två år sedan. De är en svår nöt att knäcka då de gör allt för att slå "storebror". Dock var detta en förbättring jämfört med förra årets hemmamatch,som dock hade samma resultat. Andra halvleks spel var bra och borde ha gett oss en seger. Daniel Larsson blev utsedd till matchens lirare, och han var mycket bra med sina löpningar som drog igång vårt anfallsspel och oroade motståndarna gång på gång. Fast frågan är om inte Ricardinho var strået vassare. Han skötte sig utmärkt både i försvars- och anfallsspel, hans löpningar och passningar var ständigt giftiga. Backar som är bra både offensivt och defensivt finns det inte många av i allsvenskan, får hoppas att hoppas hans form håller i sig. Agon, som varit så framgångsrik i de tidigare matcherna, kom inte alls till sin rätt idag. Han fick helt enkelt inte många bollar och hamnade fel i positionerna, såg honom till exempel ute kanten ett par gånger. Nyförvärvet Wilton Figureido fick komma in istället, men visade inte mycket. Han krånglade mest till det med sina dribblingar. Men han blir förhoppningsvis bättre. Försvaret var ju kasst i första halvlek, men skärpte till sig i andra och höll helt tätt.
Trots allt: Även om resultatet inte blev som förväntat så kan vi vara serieledare om bara hif förlorar.
På utsidan av stadion är allt inte riktigt färdigt än, det ser fortfarande ut lite som en byggarbetsplats. Men insidan var riktigt fin. Och när jag kom ut på läktaren kändes det bara som "Wow, finns den här fotbollsarenan verkligen i min hemstad?" En modern arena av europeiskt snitt, det kändes magiskt att denna nu är MFF:s "himmaborg". Jag har aldrig sett något liknande med egna ögon, iaf inte i Sverige. Att läktarna var fulla med folk gjorde inte precis saken sämre. Det kändes dock lite som att komma till en bortamatch i och med att det var den första matchen på stadion. Det tar väl antagligen ett tag att vänja sig vid en ny hemma arena, precis som det tar ett tag att vänja sig vid en flytt, eller vid ett nytt jobb. Sedan var det ju också väldigt trångt på ståplats, så att man stod och svettades, och folk kom inte heller in, vilket berodde på en ovilja att tränga ihop sig hos vissa av de som redan kommit in. På sektion 1 där jag befann mig till en början stod vi packade som sillar, medan det verkade var mer öppet på andra sektioner.
Nåväl matchen drar igång efter en ny och mer operamässig variant av hymnen. Den skapar iallafall god stämning eftersom alla verkar sjunga med. Sedan dröjer det inte länge innan Trelleborg gör 1-0 efter tafatt försvarsspel av MFF (tillbaka till förra året alltså). MFF:s anfallsspel är sedan i stort sett obefintligt, och spelarna går bort sig och gör felpassningar gång efter annan, och försvaret fortsätter agera tafatt. Gische får dock en bra chans precis framför mål. På läktaren är det trångt, det går knappt att gestikulera eller applådera, då råkar man ofta slå till den stackare som står närmast. Efter ett tag får jag flytta mig till sektion 2, för att fler människor ska kunna komma in på läktaren. Denna sektion visar sig vara en dryg sektion då det nästan bara är jag som sjunger med i ramsorna här. I slutet av halvleken får Trelleborg en stolpträff, och returen går precis förbi målet. Sankan slår ut med armarna i målet. Jag förstår honom. Det kan inte vara lätt som målvakt när försvaret inte gör sitt jobb. Vändningen efter denna situation blir dock mer lyckad. Daniel Larsson får bollen, rivs ner men får inte frispark. Han fortsätter dock att kämpa, får tag i bollen igen, kommer in i straffområdet, och gör MÅL!! Precis innan halvtidsvilan, psykologiskt viktigt.
I andra halvlek kommer MFF ut som ett nytt lag. Nu är det fart och fläkt i anfallsspelet. Det börjar med ett misslyckat skott av Ricardinho som dock får applåder eftersom han träffar TFF-klacken. Sedan fortsätter MFF i anfallsvåg efter anfallsvåg, anförda av främst Ricardinho, Labbe och Daniel Larsson. Ett antal chanser skapas men Trelleborgsmålvakten är bra. Annars stoppas de flesta anfallen av köttmuren som TFF ställt upp vid straffområdet. Tråkigt, men ack så effektivt. Trelleborg är nu utspelat, och har inget anfallsspel, men börjar dock anfalla igen de sista 10 minuterna. Nu ser vi dock en skärpning i MFF:s försvar, och det blir trots allt inga chanser för motståndarlaget i andra halvlek.
1-1 mot TFF på hemmaplan är dock inget resultat man kan vara nöjd med. Trelleborg är ett lag vi ska slå på hemmaplan. Faktum kvarstår dock att vi inte har slagit dem sedan deras återkomst till allsvenskan för två år sedan. De är en svår nöt att knäcka då de gör allt för att slå "storebror". Dock var detta en förbättring jämfört med förra årets hemmamatch,som dock hade samma resultat. Andra halvleks spel var bra och borde ha gett oss en seger. Daniel Larsson blev utsedd till matchens lirare, och han var mycket bra med sina löpningar som drog igång vårt anfallsspel och oroade motståndarna gång på gång. Fast frågan är om inte Ricardinho var strået vassare. Han skötte sig utmärkt både i försvars- och anfallsspel, hans löpningar och passningar var ständigt giftiga. Backar som är bra både offensivt och defensivt finns det inte många av i allsvenskan, får hoppas att hoppas hans form håller i sig. Agon, som varit så framgångsrik i de tidigare matcherna, kom inte alls till sin rätt idag. Han fick helt enkelt inte många bollar och hamnade fel i positionerna, såg honom till exempel ute kanten ett par gånger. Nyförvärvet Wilton Figureido fick komma in istället, men visade inte mycket. Han krånglade mest till det med sina dribblingar. Men han blir förhoppningsvis bättre. Försvaret var ju kasst i första halvlek, men skärpte till sig i andra och höll helt tätt.
Trots allt: Även om resultatet inte blev som förväntat så kan vi vara serieledare om bara hif förlorar.