Inför hif- MFF
Härom natten hade jag en mardröm. Jag drömde att jag hade missat supporterbussen till Helsingborg, och försökte därför hitta en annan transport. Men detta misslyckades jag med, och klockan tickade fortare och fortare mot matchstart. Lyckligtvis så var det ju bara en dröm, men jag trodde verkligen att den var på rikitgt. I vanliga fall brukar jag förstå när en dröm är just en dröm. Detta är bara ytterligare ett bevis på hur stor del av mitt liv MFF nu är. Nick Hornby beskriver i sin bok "Fever Pitch" hur han brukar ha liknande liknande drömmar om att han misslyckas med att ta sig till Highbury när Arsenal spelar match. "Fever Pitch" är ju en bok som de flesta fotbollssupportrar kan känna igen sig i, och jag börjar känna igen mig mer och mer med åren. Jag är insyltad i MFF på nästan samma sätt som Nick Hornby är insyltad i Arsenal. Fattas väl bara att jag drömmer om Rolle Nilsson som rådgivare på samma sätt som Hornby drömmer om George Graham.
Nåväl, tillbaka till verkligheten. Matchen mot hif imorgon kommer bli en tuff batalj, precis som alla derbyn. Det här är en match där vi fans inte kan kräva seger. Men det finns ingen tvekan om att vi är i bra form, och vi har bra statisk borta mot hif de senaste åren. Och när Ola Toivonen nu är het som nybakat bröd har vi definitivt en segerchans. Det här blir det första derbyt jag ser live på Olympia, och det kommer helt klart bli en upplevelse.
Nåväl, tillbaka till verkligheten. Matchen mot hif imorgon kommer bli en tuff batalj, precis som alla derbyn. Det här är en match där vi fans inte kan kräva seger. Men det finns ingen tvekan om att vi är i bra form, och vi har bra statisk borta mot hif de senaste åren. Och när Ola Toivonen nu är het som nybakat bröd har vi definitivt en segerchans. Det här blir det första derbyt jag ser live på Olympia, och det kommer helt klart bli en upplevelse.
Tre raka segrar!
Det var ett tag sedan MFF lyckades med det i Allsvenskan. Närmare bestämt två år sedan. I maj 2006 tog vi tre segrar på raken, och det har alltså tagit nästan två år för laget att upprepa den bedriften. På grund av bristande tid har jag inte kunnat skriva om de två första segrarna, så det här inlägget kommer främst handla om Norrköpingsmatchen. Efter utspelningen av Gefle och den härliga segern i slutminuterna i Halmstad var det alltså dags för Norrköping på Stadion i torsdags.
Av de tre matcher vi vunnit nu måste nog torsdagens match vara den sämsta. Vi hade svårt att komma igenom Norrköpings försvar till en början och verkade, precis som i trelleborgsmatchen, ha fallit tillbaka i gamla synder, alltså att försöka göra det snyggt och spela runt bollen istället för att gå rakt på mål. Men när straffen kom och vi gjorde mål så öppnade det upp sig vi började skapa chanser. Sedan kom Toivonens 2-0 i andra, detta mål var en riktig läckerbit, alltid snyggt med volleymål. Efter det här målet borde vi ha gjort ett par till, men istället fick Norrköping ett jävla slumpmål efter en tavla från Sandqvist. Det var knappt ens ett skott, men ändå släppte han förbi det. Sandvist börjar göra lite väl många misstag nu, han är väldigt svag på markbollar. Förbättrar han sig inte kan det bli ödesdigert i längden. Men... Sankan är ju grym på höjdbollar, och när hade MFF senast en rakt igenom stabil målvakt? Det kan jag inte svara på, för det har de inte haft så länge jag följt dem (13 år). Nåväl, Sandqvists tavla hade inte någon betydelse för matchens utgång, det blev bara lite mer spännande. Men riktigt farligt var det väl aldrig, vi var närmare 3-1 än vad Norrköping var att kvittera. Även om det här inte var någon höjdarmatch, så är jag nöjd ändå, alla segrar räknas som bekant. Ola Toivonen visade återigen klass, han verkar få sitt genombrott i MFF denna säsong. Och så har han blivit en pålitlig målskytt, tre mål de senaste två matcherna. Och nu är vi uppe på andra plats i tabellen, efter götets förlust i Ljungskile. Får se om det håller, vågar absolut inte säga något med säkerhet, allsvenskan är ju jämn som vanligt.
Var ovanligt svårt att komma in på Stadion i torsdags, matchvärden som visiterade mig ville kolla på allting som fanns i mina fickor. Normalt brukar de bara fråga vad det är när de känner min cykellyktor i fickan, och de brukar bli nöjda med mitt ärliga svar. Ser jag ut som en huligan bara för att jag har jeansjacka och söndriga jeans? Eller så kanske jag bara råkade ut för en ovanligt nitisk matchvärd.
Var också uppe och kollade utsikten mot Swedbank Stadion efter matchen. Det verkar bli en rikitgt fin arena, och de har verkligen kommit långt. Kunde se framför mig hur det kommer se ut där vid MFFs framtida matcher, och det var en mycket vacker syn.
Så var det alltså dags för hif på måndag, något jag har längtat efter de senaste två veckorna. Jag skriver lite mer inför den matchen imorgon.
Av de tre matcher vi vunnit nu måste nog torsdagens match vara den sämsta. Vi hade svårt att komma igenom Norrköpings försvar till en början och verkade, precis som i trelleborgsmatchen, ha fallit tillbaka i gamla synder, alltså att försöka göra det snyggt och spela runt bollen istället för att gå rakt på mål. Men när straffen kom och vi gjorde mål så öppnade det upp sig vi började skapa chanser. Sedan kom Toivonens 2-0 i andra, detta mål var en riktig läckerbit, alltid snyggt med volleymål. Efter det här målet borde vi ha gjort ett par till, men istället fick Norrköping ett jävla slumpmål efter en tavla från Sandqvist. Det var knappt ens ett skott, men ändå släppte han förbi det. Sandvist börjar göra lite väl många misstag nu, han är väldigt svag på markbollar. Förbättrar han sig inte kan det bli ödesdigert i längden. Men... Sankan är ju grym på höjdbollar, och när hade MFF senast en rakt igenom stabil målvakt? Det kan jag inte svara på, för det har de inte haft så länge jag följt dem (13 år). Nåväl, Sandqvists tavla hade inte någon betydelse för matchens utgång, det blev bara lite mer spännande. Men riktigt farligt var det väl aldrig, vi var närmare 3-1 än vad Norrköping var att kvittera. Även om det här inte var någon höjdarmatch, så är jag nöjd ändå, alla segrar räknas som bekant. Ola Toivonen visade återigen klass, han verkar få sitt genombrott i MFF denna säsong. Och så har han blivit en pålitlig målskytt, tre mål de senaste två matcherna. Och nu är vi uppe på andra plats i tabellen, efter götets förlust i Ljungskile. Får se om det håller, vågar absolut inte säga något med säkerhet, allsvenskan är ju jämn som vanligt.
Var ovanligt svårt att komma in på Stadion i torsdags, matchvärden som visiterade mig ville kolla på allting som fanns i mina fickor. Normalt brukar de bara fråga vad det är när de känner min cykellyktor i fickan, och de brukar bli nöjda med mitt ärliga svar. Ser jag ut som en huligan bara för att jag har jeansjacka och söndriga jeans? Eller så kanske jag bara råkade ut för en ovanligt nitisk matchvärd.
Var också uppe och kollade utsikten mot Swedbank Stadion efter matchen. Det verkar bli en rikitgt fin arena, och de har verkligen kommit långt. Kunde se framför mig hur det kommer se ut där vid MFFs framtida matcher, och det var en mycket vacker syn.
Så var det alltså dags för hif på måndag, något jag har längtat efter de senaste två veckorna. Jag skriver lite mer inför den matchen imorgon.
1-1 x 2
MFFs andra match för säsongen avklarad. Andra 1-1 matchen i rad. Helt okej även om jag hade hoppats på seger. För någon lysande match var det ju ändå inte jag fick se framför tvn den här lördagseftermiddagen. Mycket hafsigt och slarvigt spel med många felpass, och inget riktigt organiserat spel. Fast så illa som TV4s kommentatorer ville få det att framstå som var det ändå inte. Enligt dem så hade djurgården ett klart grepp om matchen, men så väldigt överlägsna var de ju ändå inte. De höll kanske i bollen mer, men antalet chanser tycker jag var jämnt fördelade mellan lagen. Och trots det oorganiserade spelet så visade spelarna mycket hjärta. De kämpade och slet, precis som djurgårdsspelarna. Lagens kämpainställning var förmodligen en bidragande orsak till de hårda spelet i matchen. Men det är positivt att MFF spelarna visar hjärta, detta saknades en hel del förra året, särskilt efter baklängesmål. I årets två första matcher har det inte sett lika räddhågset ut när vi släppt in mål, utan spelarna fortsätter kämpa.
Något man kan sätta frågetecken för är Rolles coahning. Det var kanske inte helt lyckat att ta ut de båda ordinarie anfallarna, och sätta hoppet till unge Agon Mehmeti. Han gjorde dock inte bort sig, utan visade verkligen vilja och respektlöshet, och fick ju till en hyfsad nick i slutsekunderna. Och bortsett från Skoogs mål så skapade inte anfallsparet särskilt mycket. Deras rutin hade dock varit välbehövlig för en seger. Den största anledningen till att de inte skapade så mycket var också uteblivna bollar från mittfältet. Dixon och Gabriel i mittförsvaret kämpade hårt, men slarvade också en del, och gav bort bollar till djurgården. Det krävs ett lugnare agerande i försvarsspelet från dessa herrar. Ola Toivonen gör ännu en bra match, han är helt klart på väg uppåt.
Att inleda med två 1-1 matcher mot bra motstånd får sägas vara en hyfsad start. 1-1 borta mot djurgården efter en halvkass match måste betecknas som en framgång. Det visar att det finns kapacitet i laget. Det är ju inte något lätt program vi har fått i inledningen heller. Nästa hemmamatch mot Elfsborg kommer också bli tuff och jämn, och mot Trelleborg borta brukar vi som bekant ha problem. Frågan är också vad som händer om trenden med oavgjorda matcher fortsätter. Det kan komma att tära på spelarnas självförtroende om vinsterna inte kommer. Men som sagt... laget har kapacitet. Det gäller bara att vinna en match, sen flyter det nog på.
Något man kan sätta frågetecken för är Rolles coahning. Det var kanske inte helt lyckat att ta ut de båda ordinarie anfallarna, och sätta hoppet till unge Agon Mehmeti. Han gjorde dock inte bort sig, utan visade verkligen vilja och respektlöshet, och fick ju till en hyfsad nick i slutsekunderna. Och bortsett från Skoogs mål så skapade inte anfallsparet särskilt mycket. Deras rutin hade dock varit välbehövlig för en seger. Den största anledningen till att de inte skapade så mycket var också uteblivna bollar från mittfältet. Dixon och Gabriel i mittförsvaret kämpade hårt, men slarvade också en del, och gav bort bollar till djurgården. Det krävs ett lugnare agerande i försvarsspelet från dessa herrar. Ola Toivonen gör ännu en bra match, han är helt klart på väg uppåt.
Att inleda med två 1-1 matcher mot bra motstånd får sägas vara en hyfsad start. 1-1 borta mot djurgården efter en halvkass match måste betecknas som en framgång. Det visar att det finns kapacitet i laget. Det är ju inte något lätt program vi har fått i inledningen heller. Nästa hemmamatch mot Elfsborg kommer också bli tuff och jämn, och mot Trelleborg borta brukar vi som bekant ha problem. Frågan är också vad som händer om trenden med oavgjorda matcher fortsätter. Det kan komma att tära på spelarnas självförtroende om vinsterna inte kommer. Men som sagt... laget har kapacitet. Det gäller bara att vinna en match, sen flyter det nog på.
Hemmapremiär
Man vet att det har blivit vår i Malmö när 1. vinterjackan börjar kännas för varm och 2. när MFF har allsvensk hemmapremiär. Båda sakerna skedde igår. Min vinterjacka kändes alldeles för varm under eftermiddagen och på kvällen hade MFF allsvensk premiär mot IFK Göteborg. Som vanligt när det är viktiga matcher för MFF kändes det en spänning i luften, nånting var på gång. Men spänningen var inte det enda som var i luften, där fanns också en polishelikopter, som brukligt är vid toppmatcher, och detta bidrog också till känslan att nu var allsvenskan igång igen.
Känslan av att det var en speciell match förtärktes när vi kom fram till stadion, för vilken jävla kö det var till norra läktarens sittplats! (ja, det blev sittplats istället för ståplats den här gången.) Den var lång när vi kom och sedan blev den ännu längre, och det var massor av människor bakom oss, och kön ringlade sig över hela gräsmattan. Vi kom in precis lagom till avspark, efter hymnen och efter laguppställningarna presenterats. Stämningen var bra matchen igenom, särskilt i första halvlek. Det var längesen jag upplevde en så hög stämning på Malmö stadion. Men så var det ju också en allsvensk premiär mot de regerande svenska mästarna, som dessutom har en klack värd namnet. Ända minus var att vissa mff:are med huligantendenser försökte provocera likasinnade götbeborgare (och lyckades). Det stod så nära Göteborgs klack som det var möjligt och skanderade ramsor som göteborgarna svarade på. Till slut gick polisen emellan, jag uppfattade aldrig varför, stämningen blev kanske lite väl hotfull.
Så till själva matchen. MFF började darrigt, och höll på att släppa igenom IFK flera gånger. Men sen tog vi över matchen, och skapade chans på chans, bl.a. missade Jonathan Johansson ett friläge och Ola Toivonen träffade stolpen. Att Göteborg tog ledningen i andra halvlek var både ologiskt och olyckligt när Sandqvist missbedömde bollen. Men ordningen var snart återställd efter Gabriels praktnick i mål. Sen fortsatte vi att skapa chanser, bl.a. Jonathan brände ett par till. Måste säga att det var en bra match från MFFs sida, lite med samma tendenser som mot Häcken, men allt som allt en bättre match. Försvarsspelet ser fortfarande darrigt ut stundtals. Anledningen till att Göteborg inte kom igenom fler gånger i andra halvlek var att de inte hade mycket till anfallspel då. Men försvarsspelet måste stabiliseras om vi ska bli ett topplag. Förhoppningsvis kan nyförvärvet Markus Halsti hjälpa till med det. Anfallsspelet däremot såg mycket bra ut. Fart, fläkt, teknik och mycket snyggt spel, göteborgarna blev upprullade gång på gång och hängde inte riktigt med. Synd bara att vi inte kan göra mål på alla de chanser vi skapar. Gabriel var ju nyttig den här gången i och med att han gjorde mål, men han gör fortfarande lite väl många defensiva misstag och tar en del felbeslut. Jonathan Johansson var verkligen på hugget, men missade lite för många chanser. Det ska dock sägas att många lag i allsvenskan har sämre målvakt än Göteborg, så nog ska det bli några mål. Guillermo Molins såg fortsatt lovande ut med sin teknik och snabbhet, men vågade inte ta för sig lika mycket nu när allvaret börjat. Han var ytterst nära att göra mål, synd att han inte fick sätta den, hade varit jävligt kul för honom. Men hans tid kommer, var så säkra! Annars var det Ola Toivonen som imponerade mest på mig. Han var snabb och teknisk, och hade ett bra passningsspel, som ledde till ett par farligheter, och hade ett par vassa skott själv. Kanske går det bättre för honom i år.
MFF gjorde alltså en bra match. Hade den här matchen varit senare under säsongen hade jag kanske varit mer kritisk, men nu när det är första matchen, och dessutom mot ett potentiellt topplag, så är jag ganska snäll. Matcherna gäller ju mer senare under säsongen, då kampen om placeringar verkligen är igång. Första omgången brukar lagen känna lite på varandra. Men nog är Göteborg överskattat. De har blivit topptippade av experterna mest på grund av att de är svenska mästare. Men ärligt talat... förra säsongens Göteborg var inte så väldigt imponerande. De vann för att de var minst dåliga i en dålig allsvenska. De imponerade ju knappast igår. Förmodligen kommer Änglarna inte att försvara sin titel.
Känslan av att det var en speciell match förtärktes när vi kom fram till stadion, för vilken jävla kö det var till norra läktarens sittplats! (ja, det blev sittplats istället för ståplats den här gången.) Den var lång när vi kom och sedan blev den ännu längre, och det var massor av människor bakom oss, och kön ringlade sig över hela gräsmattan. Vi kom in precis lagom till avspark, efter hymnen och efter laguppställningarna presenterats. Stämningen var bra matchen igenom, särskilt i första halvlek. Det var längesen jag upplevde en så hög stämning på Malmö stadion. Men så var det ju också en allsvensk premiär mot de regerande svenska mästarna, som dessutom har en klack värd namnet. Ända minus var att vissa mff:are med huligantendenser försökte provocera likasinnade götbeborgare (och lyckades). Det stod så nära Göteborgs klack som det var möjligt och skanderade ramsor som göteborgarna svarade på. Till slut gick polisen emellan, jag uppfattade aldrig varför, stämningen blev kanske lite väl hotfull.
Så till själva matchen. MFF började darrigt, och höll på att släppa igenom IFK flera gånger. Men sen tog vi över matchen, och skapade chans på chans, bl.a. missade Jonathan Johansson ett friläge och Ola Toivonen träffade stolpen. Att Göteborg tog ledningen i andra halvlek var både ologiskt och olyckligt när Sandqvist missbedömde bollen. Men ordningen var snart återställd efter Gabriels praktnick i mål. Sen fortsatte vi att skapa chanser, bl.a. Jonathan brände ett par till. Måste säga att det var en bra match från MFFs sida, lite med samma tendenser som mot Häcken, men allt som allt en bättre match. Försvarsspelet ser fortfarande darrigt ut stundtals. Anledningen till att Göteborg inte kom igenom fler gånger i andra halvlek var att de inte hade mycket till anfallspel då. Men försvarsspelet måste stabiliseras om vi ska bli ett topplag. Förhoppningsvis kan nyförvärvet Markus Halsti hjälpa till med det. Anfallsspelet däremot såg mycket bra ut. Fart, fläkt, teknik och mycket snyggt spel, göteborgarna blev upprullade gång på gång och hängde inte riktigt med. Synd bara att vi inte kan göra mål på alla de chanser vi skapar. Gabriel var ju nyttig den här gången i och med att han gjorde mål, men han gör fortfarande lite väl många defensiva misstag och tar en del felbeslut. Jonathan Johansson var verkligen på hugget, men missade lite för många chanser. Det ska dock sägas att många lag i allsvenskan har sämre målvakt än Göteborg, så nog ska det bli några mål. Guillermo Molins såg fortsatt lovande ut med sin teknik och snabbhet, men vågade inte ta för sig lika mycket nu när allvaret börjat. Han var ytterst nära att göra mål, synd att han inte fick sätta den, hade varit jävligt kul för honom. Men hans tid kommer, var så säkra! Annars var det Ola Toivonen som imponerade mest på mig. Han var snabb och teknisk, och hade ett bra passningsspel, som ledde till ett par farligheter, och hade ett par vassa skott själv. Kanske går det bättre för honom i år.
MFF gjorde alltså en bra match. Hade den här matchen varit senare under säsongen hade jag kanske varit mer kritisk, men nu när det är första matchen, och dessutom mot ett potentiellt topplag, så är jag ganska snäll. Matcherna gäller ju mer senare under säsongen, då kampen om placeringar verkligen är igång. Första omgången brukar lagen känna lite på varandra. Men nog är Göteborg överskattat. De har blivit topptippade av experterna mest på grund av att de är svenska mästare. Men ärligt talat... förra säsongens Göteborg var inte så väldigt imponerande. De vann för att de var minst dåliga i en dålig allsvenska. De imponerade ju knappast igår. Förmodligen kommer Änglarna inte att försvara sin titel.