Jag skriver igen
Klockan är 00:59 natten till den 18 juni 2022 och jag känner nu att jag måste skriva av mig om en sak. Det är egentligen inte något jag vill dela med mig av, men jag har inte skrivit något i den här bloggen på över 5 år, och det var ingen som läste den när jag var som mest aktiv för cirka tio år sedan, så vem skulle läsa den nu? Förresten vem läser bloggar längre? Men...tillbaka till ämnet. Lång historia kort: Jag gillade TV:s julkalender från 2020, Mirakel, så pass mycket att jag började skriva mina egna historier i början av förra året som någon form av fortsättning. Det har inte gått fort, och ingen av dessa historier är väl egentligen färdigskriven, men de har gått framåt och format sig till någonting. Det finns tre historier och jag har fler i huvudet. Nu är det så att jag gärna vill veta hur dessa berättelser står sig, om de är något vidare. Men jag vet inte vem jag ska låta läsa dem, var jag ska skicka dem, och vad det skulle få för konsekvenser. Jag har inte lyckats hitta någon mailadress till huvudförfattaren? Men jag ska jag kanske skicka dem till producenten, produktionsbolaget eller utgivaren? Att visa dem för närstående känns inte rätt, jag skäms ju faktiskt lite. Det känns pinsamt att skriva fanfiction när man är 38 år, ännu mer så om det handlar om barnprogram. Och sedan är jag lite orolig. Jag stjäl ju faktiskt andras karaktärer för mina egna historier. Men jag begår väl bara copyright-brott om jag lägger ut historierna på nätet utan att säga att jag inte äger rättigheterna. Men skulle jag kunna ta en brutal sågning? Jag vet inte.
Men jag är inte naiv. Jag fattar ju att mina historier inte är några mästerverk, och att det är osannolikt att de skulle bli en grund för en fortsättning på Mirakel i TV. Men när jag läste igenom dem härom veckan så gillade jag faktiskt vad jag läste. Jag tycker de är ganska bra, men kanske är jag totalt blind. Men jag hade inte skrivit skönlitterärt på drygt 20 år när jag började förra året. På ett sätt blir cirkeln sluten eftersom det även då handlade om en julkalender. Jag skickade in avsnitt till Sydsvenskans julkalender, som var en följetong som läsarna fick skriva. Mina avsnitt kom inte med i tidningen, men jag fick med ett alternativt avsnitt på hemsidan och fick beröm i ett mail från tidningen (jag tror fortfarande jag har kvar t-shirten man fick som belöning). Så jag måste ändå vara rätt hyfsad på att skriva historier? Men detta var 2001 och jag var 17 år, och att skriva skönlitteratur är kanske inte som att cykla? Det jag vet är att det är svårt. Det är lätt att få ideer. Men de blir kanske inte lika bra på pränt som de var i huvudet, och dessutom måste man sy ihop dem så att de bildar en historia.
Många skulle kanske säga att det jag skrivit ovan tyder på dåligt självförtroende. Jag ser det snarare som ett sett att rannsaka mig själv och få ut saker. Det är förresten passande att programmet heter just Mirakel, för det är ett mirakel i sig att något har fått mig att få tummen ur och börja skriva skönlitteratur som jag tänkt göra så länge. Även om de flesta karaktärerna på intet sätt är mina.
Tack för nu! Och godnatt.
En tillbakablick på 00-talet
Så är då 2000-talets första decennium snart till ända. Av naturliga skäl är hysterin inte lika stor som inför det förra decennie-skiftet som också var millenium skifte. Under 1999 var det snack om det nya milleniet överallt, hela tiden. Nu, år 2009, har knappt någon uppmärksammat att vi går in i ett nytt decennium förrän under de senaste månaderna. Ett nytt decennium är dock inte tillnärmelsevis så unikt som ett nytt millenium. Men det har dock hänt en hel del som gör det här decenniet värt att uppmärksammas.
Det folk framförallt kommer att minnas från det här decenniet är ändå de stora tragiska händelserna som till exempel 11 september, mordet på Anna Lindh, och tsunamikatastrofen. 11 september attacken fick ju också långtgående konsekvenser. Det var denna attack som ledde till att USA startade kriget mot terrorismen, vilket ledde till invasioner av Afghanistan och Irak, och ett oräkneligt antal onödiga och tragiska dödsfall. Folk dör fortfarande i dessa länder på grund av USA:s misslyckande med att få till fungerande demokratier.
Annars kan man nog säga att en genomgående känsla det här årtiondet har varit pessimism. Delvis på grund av företeelserna jag nämnde ovan, men också på grund av hot som den globala uppvärmningen och finanskrisen. Dessutom finns det fler flyktingar i världen nu än någonsin och en stor del av jordens befolkning lever fortfarande under miserabla förhållanden. Debatterna om flyktingar och klimatet har ju funnits tidigare, men dessa har eskalerat under 00-talet. Att klimatet kommit upp på agendan kan nog mycket tillskrivas Al Gore. Efter att hans film "En obekväm sanning" haft premiär, har fler männsikor börjat tänka på hur de påverkar miljön, och "klimatsmart" har blivit ett av vår tids mest använda begrepp. Att det hela nu kulminerar med klimatmötet i Köpenhamn såhär i slutet av årtiondet är väl bara naturligt. Fast frågan är om det inte är lite för sent för att komma på att vi överkonsumerar jordens resurser. Debatten om flyktingmottagande har också rasat i vår del världen. Ska vi ta emot flyktingar, och i så fall hur många ska vi ta emot? Flyktingar ses som en börda länderna i den rika världen, och de vill gärna lasta över den på andra länder. Högerpopulistiska partier har haft framgång med att måla upp flyktingar/invandrare som hot eller problem. Vad politikerna verkar ha glömt är att flyktingarna också är människor och inte bara ett begrepp i samhällsdebatten som ska utnytttjas för att nå de politiska målen.
Om vi nu lämnar det tyngre bakom oss och går åt det mer lättsamma hållet så är ju det som jag gör just nu signifiktativt för 00-talet. Det här årtiondet kommer nämligen också att bli ihågkommet för alla nya internet fenomen som kommit fram. Bloggar, google, facebook, twitter, youtube, wikipedia, myspace etc. är alla fenomen som är typiska för detta decennium. Om 90-talet var årtiondet då internet blev var mans egendom är 00-talet årtiondet då vi lärde oss att utnyttja internets fulla potential för att framhäva oss själva och/eller våra åsikter. Detta är decenniet då vårt privatliv blev ett allmänt intresse. Detta började med dokusåporna där mer eller mindre korkade människor med eller utan talang fick synas i rampljuset. Och i och med bloggandet, som eskalerat de senaste åren, har alla som vill nu kunnat få sina 15 minuter i rampljuset. Det har också skapat en ny typ av kändisar. En ansenlig mängd människor har nu blivit kända enbart genom sina bloggar, folk har blivit världskändisar genom att skämtsamma videos med dem lagts ut på youtube och antalet artister som slagit igenom via myspace borde nu ha nått ganska höga siffror. Dessa fenomen har också förändrat vår kommunikation. Nu behöver vi inte längre ringa eller mejla en vän för att höra vad han/hon håller på med för tillfället. Det är bara att kolla dennes blogg, facebook eller twitter för att hålla sig a jour.
Jag ska avsluta det här inlägget med att lista ett antal låtar och filmer (utan inbördes ordning) som jag har tyckt bäst om det här årtiondet. Detta är mina egna åsikter, jag har ingen ambition att försöka vara smakdomare eller liknande. Eftersom detta är en blogg som i huvudsak inriktar sig på sport så kommer jag någon gång de närmaste veckorna att publicera ett inlägg som sammanfattar sporthändelserna under 00-talet.
Låtar: Brainstorm-My Star, Coldplay- Yellow, Wheatus- Teenage Dirtbag, Melody Club- Electric, Manic Street Preachers- Ocean Spray, Ash- Shining Light, Kent- Dom andra, The Libertines- Time for heroes, The Mo feat. Kris Le Mans- Nostalgia Locomotive, Babyshambles- Albion, Muse- Starlight, Plain White T's- Hey there, Delilah, The Ark- Absolutely no Decorum, Johnossi-18 Carat Gold.
Filmer: Sagan om ringen- filmerna, Traffic, Ocean's Eleven, Crash, Sin City, En sen kväll på McCools, Hairspray, Jalla Jalla, Män som hatar kvinnor, Minority Report, Skruva den som Beckham, Butterfly Effect, Vantage Point, Love Actually, 2012.
Det folk framförallt kommer att minnas från det här decenniet är ändå de stora tragiska händelserna som till exempel 11 september, mordet på Anna Lindh, och tsunamikatastrofen. 11 september attacken fick ju också långtgående konsekvenser. Det var denna attack som ledde till att USA startade kriget mot terrorismen, vilket ledde till invasioner av Afghanistan och Irak, och ett oräkneligt antal onödiga och tragiska dödsfall. Folk dör fortfarande i dessa länder på grund av USA:s misslyckande med att få till fungerande demokratier.
Annars kan man nog säga att en genomgående känsla det här årtiondet har varit pessimism. Delvis på grund av företeelserna jag nämnde ovan, men också på grund av hot som den globala uppvärmningen och finanskrisen. Dessutom finns det fler flyktingar i världen nu än någonsin och en stor del av jordens befolkning lever fortfarande under miserabla förhållanden. Debatterna om flyktingar och klimatet har ju funnits tidigare, men dessa har eskalerat under 00-talet. Att klimatet kommit upp på agendan kan nog mycket tillskrivas Al Gore. Efter att hans film "En obekväm sanning" haft premiär, har fler männsikor börjat tänka på hur de påverkar miljön, och "klimatsmart" har blivit ett av vår tids mest använda begrepp. Att det hela nu kulminerar med klimatmötet i Köpenhamn såhär i slutet av årtiondet är väl bara naturligt. Fast frågan är om det inte är lite för sent för att komma på att vi överkonsumerar jordens resurser. Debatten om flyktingmottagande har också rasat i vår del världen. Ska vi ta emot flyktingar, och i så fall hur många ska vi ta emot? Flyktingar ses som en börda länderna i den rika världen, och de vill gärna lasta över den på andra länder. Högerpopulistiska partier har haft framgång med att måla upp flyktingar/invandrare som hot eller problem. Vad politikerna verkar ha glömt är att flyktingarna också är människor och inte bara ett begrepp i samhällsdebatten som ska utnytttjas för att nå de politiska målen.
Om vi nu lämnar det tyngre bakom oss och går åt det mer lättsamma hållet så är ju det som jag gör just nu signifiktativt för 00-talet. Det här årtiondet kommer nämligen också att bli ihågkommet för alla nya internet fenomen som kommit fram. Bloggar, google, facebook, twitter, youtube, wikipedia, myspace etc. är alla fenomen som är typiska för detta decennium. Om 90-talet var årtiondet då internet blev var mans egendom är 00-talet årtiondet då vi lärde oss att utnyttja internets fulla potential för att framhäva oss själva och/eller våra åsikter. Detta är decenniet då vårt privatliv blev ett allmänt intresse. Detta började med dokusåporna där mer eller mindre korkade människor med eller utan talang fick synas i rampljuset. Och i och med bloggandet, som eskalerat de senaste åren, har alla som vill nu kunnat få sina 15 minuter i rampljuset. Det har också skapat en ny typ av kändisar. En ansenlig mängd människor har nu blivit kända enbart genom sina bloggar, folk har blivit världskändisar genom att skämtsamma videos med dem lagts ut på youtube och antalet artister som slagit igenom via myspace borde nu ha nått ganska höga siffror. Dessa fenomen har också förändrat vår kommunikation. Nu behöver vi inte längre ringa eller mejla en vän för att höra vad han/hon håller på med för tillfället. Det är bara att kolla dennes blogg, facebook eller twitter för att hålla sig a jour.
Jag ska avsluta det här inlägget med att lista ett antal låtar och filmer (utan inbördes ordning) som jag har tyckt bäst om det här årtiondet. Detta är mina egna åsikter, jag har ingen ambition att försöka vara smakdomare eller liknande. Eftersom detta är en blogg som i huvudsak inriktar sig på sport så kommer jag någon gång de närmaste veckorna att publicera ett inlägg som sammanfattar sporthändelserna under 00-talet.
Låtar: Brainstorm-My Star, Coldplay- Yellow, Wheatus- Teenage Dirtbag, Melody Club- Electric, Manic Street Preachers- Ocean Spray, Ash- Shining Light, Kent- Dom andra, The Libertines- Time for heroes, The Mo feat. Kris Le Mans- Nostalgia Locomotive, Babyshambles- Albion, Muse- Starlight, Plain White T's- Hey there, Delilah, The Ark- Absolutely no Decorum, Johnossi-18 Carat Gold.
Filmer: Sagan om ringen- filmerna, Traffic, Ocean's Eleven, Crash, Sin City, En sen kväll på McCools, Hairspray, Jalla Jalla, Män som hatar kvinnor, Minority Report, Skruva den som Beckham, Butterfly Effect, Vantage Point, Love Actually, 2012.
Rätt låt vann!
Under de 11 år jag följt melodifestivalen har jag egentligen aldrig kunnat säga att rätt låt vann. De låtar jag hållt på i tidigare upplagor av melodifestivalen har aldrig vunnit. Men igår vann alltså äntligen min favorit. The Arks vinnarlåt var i mitt tycke ingen av deras allra bästa låtar, men ändå en mycket bra låt, och bäst i tävlingen igår. Det var helt rätt att den vann även om det var bra konkurrens. Det kan nog gå bra för den i eurovision också. Sen hoppas jag förstås att The Ark kommer spela på Malmöfestivalen i sommar, så man kan få ännu en oförglömlig konsertupplevelse.
Förutom The Ark fanns det en hel del andra som var bra i årets final, som jag tycker är den bästa någonsin. Åtminstone gälften av låtarna var riktigt bra, och det är mer vad det brukar vara (de fyra i mitt tycke bästa låtarna kom alla topp 5). Dessutom fanns det många bra låtar som blev utslagna innan finalen. 2007 får alltså sägas vara det bästa melodifestivalåret någonsin, med lite konkurrens från förra året och 2003. Åren innan kvalificeringstävlingarna infördes ska vi nog inte nämna här. Satt nyss och tänkte på hur bidragen lät när det bara var en direktsänd tävling och alla bidrag sjöngs på svenska. Det var en tid med många pinsamheter. Låtarna var alltsom oftast kassa schlager/dansbandslåtar med pinsamt klyschiga texter (som Tommy Nilssons låt i år typ). Nu kan jag ju bara uttlala mig om åren från 96 och framåt eftersom de är dessa år jag följt schlager-SM, och visst fanns det bra låtar även då, och det sämsta vann oftast inte. Men att melodifestivalen blivit större till formatet har inneburit en klar förbättring. Nu deltar ju också fler kända och rutinerade artister än innan.
Intressant var annars att Tommy Nilsson kom sist utan en enda poäng, ens från folket. Trodde han hade trogna fans bland schlagerfantasterna. Lite överraskande också att relativt okända artister som Marie Lindberg, Sarah Dawn Finer och Sonja Alden fick relativt många röster av publiken. Det handlar tydligen en del om låten också och inte bara om artisten som sjunger den.
Förutom The Ark fanns det en hel del andra som var bra i årets final, som jag tycker är den bästa någonsin. Åtminstone gälften av låtarna var riktigt bra, och det är mer vad det brukar vara (de fyra i mitt tycke bästa låtarna kom alla topp 5). Dessutom fanns det många bra låtar som blev utslagna innan finalen. 2007 får alltså sägas vara det bästa melodifestivalåret någonsin, med lite konkurrens från förra året och 2003. Åren innan kvalificeringstävlingarna infördes ska vi nog inte nämna här. Satt nyss och tänkte på hur bidragen lät när det bara var en direktsänd tävling och alla bidrag sjöngs på svenska. Det var en tid med många pinsamheter. Låtarna var alltsom oftast kassa schlager/dansbandslåtar med pinsamt klyschiga texter (som Tommy Nilssons låt i år typ). Nu kan jag ju bara uttlala mig om åren från 96 och framåt eftersom de är dessa år jag följt schlager-SM, och visst fanns det bra låtar även då, och det sämsta vann oftast inte. Men att melodifestivalen blivit större till formatet har inneburit en klar förbättring. Nu deltar ju också fler kända och rutinerade artister än innan.
Intressant var annars att Tommy Nilsson kom sist utan en enda poäng, ens från folket. Trodde han hade trogna fans bland schlagerfantasterna. Lite överraskande också att relativt okända artister som Marie Lindberg, Sarah Dawn Finer och Sonja Alden fick relativt många röster av publiken. Det handlar tydligen en del om låten också och inte bara om artisten som sjunger den.
En sorts programförklaring!
Jag heter Tobias och det här är mitt första inlägg på den här bloggen. Varför har jag då bestämt mig för att starta en blogg? Kanske för att jag är en wannabe som vill synas, eller kanske för att jag gillar att skriva och vill dela det med andra. Det är väl antagligen ett mellanting. Visst vill jag väl synas lite, det vill väl alla som startar en blogg, men framförallt så är det väl för att få ventilera mina åsikter någonstans, och jag räknar inte kallt med att få några läsare.
Mitt största intresse är alltså fotboll, och denna sport som denna blogg mestadels kommer att handla om. Malmö FF heter laget i mitt hjärta, vilket förmodligen kommer märkas även fortsättningsvis. Jag har också en fäbless för italiensk fotboll, men den ligan är ju tyvärr i en rejäl kris, vilket jag troligen kommer att beröra i kommande inlägg. Stora mästerskap som VM och EM följer jag givetvis slaviskt. Kort sagt: Fotboll är min religion, och MFF är min gud. Det där lät nog rätt skumt.
Musik och film är också stora intressen för mig. Min musiksmak är ganska bred, men jag lyssnar huvudsakligen på rock och pop. De största favoriterna är Kent, Manic Street Preachers och The Ark.
I den här bloggen kommer jag inte (eller åtminstone sällan) skriva något om mitt privatliv. Här kommer jag istället att ge mina åsikter i ämnen som jag tycker är intressanta. Tro mig, mitt privatliv är ändå jävligt ointressant.
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!