Revansch
Vi öppnade starkt med tifot innan matchen. Det bestod av tre stjärnor som vecklades ut över ståplatsläktaren, och resten av oss viftade med vita flaggor. Dessa representerade MFF:s tre stadion. Jag fick uppfattningen att aik klackens tifo också var ganska ambitiöst, men vi bräckte dem nog i den kampen också. Det måste vi ha gjort! MFF tar sedan omgående tag i taktpinnen i matchen, och det tar inte lång tid förrän Agon får ett läge och nickar i stolpen precis framför aik:s mål. Vi fortsätter att dominera första halvlek, och skapar ett flertal chanser, bland annat har Durmaz och Jille en fin kombination, men får inte in bollen. Nu börjar det kännas lite som förra året. Uppe på ståplatsläktaren är dock inte oron särskilt stor, vi fortsätter oförtrutet med våra ramsor. Jag måste nog säga att stämningen på den här matchen nog är den bästa jag upplevt på Swedbank stadion. Låt vara då att jag inte var på premiärmatchen förra året. Även om solen "lyser" med sin frånvaro svettas jag rejält. Och så, i slutet av första halvlek, får vi utdelning. Efter en tilltrasslad situation får Jimmy Durmaz på ett inlägg som ser ut som ett skott. Detta når iallafall fram till Agon som står i perfekt läge och enkelt kan göra in 1-0.
Andra halvlek fortsätter i samma stil med många skapade chanser, men det blir inga fler mål. Durmaz får en bra chans när han dribblar sig in i straffområdet, och får på ett bra skott tätt utanför. Han borde nog ha passat i det läget. Mot slutet sticker aik upp och skapar några "nästan" chanser, men det blir aldrig riktigt farligt. Jag tror inte Dahlin behövde göra någon riktig räddning på hela matchen. Vi vinner alltså matchen med 1-0 efter att ha förnedrat ha aik spelmässigt precis som förra året, men den här gången fick vi åtminstone utdelning en gång.
Som jag skrev ovan så verkar det som att alla inblandade gick in för att vinna matchen till 100 procent. Rolle lär ha snackat med spelarna om attityd i veckan, och det var precis vad de visade! En milsvid skillnad jämfört med bortamatchen där de bara gick omkring och hängde med huvudena. Och attityd var också vad vi på läktarplats visade! Man kan beskriva det med ett citat från Opus 80-tals klassiker "Live is Life"; "everyone gave everything in every song". Det var verkligen tryck i alla ramsor under hela matchen. Det var underbart att stå i klacken, och det måste ha varit underbart för spelarna att spela med sådant stöd. Den andra nyckeln till framgång i matchen stavas mittfält. Hela det startande mittfältet från matchen i Stockholm hade bytts ut, och det gjorde susen! Det var mittfältet som styrde det mesta i anfallsväg. Särskilt Ivo stod för en grym insats, vilken kämpparglöd! Han var den spelare som visade mest av det jag skrev om ovan nämligen attityd. Wilton, Durmaz och Jille hittade ofta fram med bra kombinationer i anfallsväg. Dock är de två förstnämnda spelarna lite väl bollkära ibland, men det är också dessa som för närvarande är de två mest kreativa spelarna i MFF. Och så fick Agon äntligen göra mål igen! Han stod också för en strong insats, men missar fortfarande lite för mycket. Men förhoppningsvis kan det här målet ge honom lite självförtroende.
Vi vann alltså med 1-0, och även om marginalen borde ha varit en 2-3 mål större så var det i alla fall ett styrkebesked i precis rätt läge!
Inför MFF- aik
Sammanfattning av VM
När VM pågick hann jag inte med att skriva ett enda inlägg om turneringen, det var länge sedan jag bloggade överhuvudtaget. Men nu är jag alltså tillbaka, och ska försöka mig på att sammanfatta sommarens VM-turnering. Det blev alltså Spanien som vann, men sett över hela turneringen var det väl inte dem som spelade den bästa fotbollen. Dock var det Spanien som var bäst när det gällde som mest i både semifinalen och finalen. Fram till dess gjorde de inte mer än det som krävdes för att vinna och det räckte för att ta dem så långt. Det var långt ifrån det bländande spel som de visade upp i EM för två år sedan, men det var trots allt dödligt effektivt. Fyra raka 1-0 segrar från åttondelen fram till finalen vittnar om att Spanien gjorde sitt jobb, och gjorde det tillräckligt bra för att ta VM-guld. Förlusten mot Schweiz i inledningsmatchen var en plump i protokollet som aldrig upprepades. Och så hade man ju David Villa. Utan honom är det tveksamt om det hade blivit något guld till Spanien. Och i semifinalen och finalen plockade Spanien fram det spel som tog dem till EM-guld för två år sedan. Tyskland blev i semifinalen nästan lika utspelade som i EM-finalen, och i finalen hade Spanien greppet genom hela matchen även om Holland också var farliga när de stack upp. Men trots att Holland spelade hårt och var ytterst farliga i sina kontringar så höll sig Spanien kalla och tog därmed hem VM-guldet för första gången någonsin. Nu är alltså Spanien både världs- och europamästare, och det är väl ingen tvekan om vilket som är världens bästa landslag. Som sagt Spanien kanske inte stod för det bästa spelet sett över hela turneringen, men var bäst när det krävdes. Snopet för Holland dock att förlora en VM-final för tredje gången, och dessutom andra gången efter förlängning. Dock måste det vara en stor framgång att nå VM-final för första gången på 32 år.
Hur var då VM i övrigt? Ganska bra får man väl ändå säga. Det var kanske inget höjdar-VM, och spelet hade nog kunnat vara bättre. Men det tog sig ju längre turneringen gick, och vi bjöds på en del härliga matcher. Åttondelsfinalen mellan Tyskland och England var ju en höjdare, även om England ju självklart skulle ha haft Frank Lampards mål godkänt. I övrigt var matchen en riktig godbit och Tyskland förtjänade trots allt att vinna den. Spanien- Paraguay är också en match man kommer att minnas, inte främst för spelet,men för spänningen, med missade och omdömda straffar, och så lyckades Spanien få in en boll den sista kvarten. Uruguay, som väl var turneringens stora överraskning, spelade en mycket trevlig fotboll, och lyckades också mot alla odds ta sig till semifinal. Det var också Uruguays avslutande matcher, där de förlorade, som var deras mest underhållande matcher. Men de förlorade knappt i båda, och Forlan vara bara en ribbträff ifrån att föra dem till förlängning mot Tyskland. Och vem hade kunnat tro innan turneringen att Uruguay skulle vara Sydamerikas bästa lag? Och så hade de en Diego Forlan som var bättre än jag någonsin sett honom tidigare. Det var han som styrde Uruguays spel, och vilka mål han gjorde sedan! Hans mål i kvart, semi och bronsmatch tillhör alla VM:s snyggaste. Den här gången spelar inte VM:s bäste spelare i mästarlaget. Det såg länge ut att bli Sydamerikas turnering, och ett misslyckande för Europa. Men när VM var slut så var de tre bästa lagen från Europa, och för första gången vann ett europeiskt lag utanför hemkontinenenten. Det kan ju bero på att de tre europeiska lag som var kvar när kvartsfinalerna började helt enkelt var de tre bästa lagen från Europa. Och när de inte fick möta varandra i kvartsfinalerna gick alla tre vidare. Att det gick sämre för Europa tidigare kan bero på att storlag som Frankrike, Italien och England underpresterade, och att de "mindre" europeiska lagen helt enkelt är sämre än de bästa lagen från övriga världsdelar. Trots allt imponerade de sydamerikanska lagen, och räknar man bort Brasilien och Argentina, så presterade de andra lagen max. Sydamerika har ju VM nästa gång, så i nästa VM kanske det kan bli ännu större framgångar. Förutom att Spanien vann VM för första gången, och ett europeiskt lag vann ett VM-slutspel utanför Europa för första gången, så var det nu också första gången ett värdland inte gick vidare från gruppspelet. Men Sydafrika hade väl helt enkelt inte vad som krävdes.
Här nedan följer mitt Vm-drömlag och lite annat smått och gott!
Drömelva
Målvakt
Manuel Neuer, Tyskland
Backlinje:
Sergio Ramos, Spanien
Gerard Pique, Spanien
Juan, Brasilien
Philip Lahm, Tyskland
Mittfält:
Thomas Muller, Tyskland
Mezut Özil, Tyskland
Wesley Snejider, Holland
Arjen Robben, Holland
Anfall:
Diego Forlan, Uruguay
David Villa, Spanien
Bäst och sämst i VM:
VM:s bäste spelare: Diego Forlan
Bästa målvakt: Manuel Neuer
Bästa back: Philip Lahm
Bästa mittfältare: Wesley Sneijder
Bästa forward: Forlan
Bästa tränare: Vicente del Bosque, Spanien
VM:s största genombrott: Mezut Özil
Största överraskning: Uruguay
Största besvikelse (lag): Frankrike
Största besvikelse (spelare): Franck Ribery, Frankrike
Roligaste laget: Tyskland
Tråkigaste laget: Schweiz
Fulaste laget: Holland
Störst kämpande laget: Ghana
Sämsta lag: Nordkorea
Bästa match: Tyskland- Uruguay (bronsmatchen)
Sämsta match: Algeriet- Slovenien
Upphämtning: USA (mot Slovenien)
Bästa domarinsats: Howard Webb
Sämsta domarinsats: Mauricio Espinosa (linjedomaren som dömde bort Lampards mål mot Tyskland)
Snyggaste målet: Giovanni van Bronckhorst, Holland (mot Uruguay)
Bästa nordiska (danska) spelare: Simon Kjaer