tifosi

Så här glad blev Pontus Jansson efter sitt mål!



Efter tre raka utan seger kom så äntligen en vinst för MFF idag, och den första med Rikard Norling som tränare! Dessutom mot Kalmar, som varit något av ett boogieteam för oss de senaste säsongerna. Men det finns en del kvar för Norling att jobba på. Försvarsmässigt såg det inte riktigt stabilt ut, Kalmar kom igenom ett antal gånger och fick ett par frilägen. Tack och lov var Dusan återigen säkerheten själv i målet. Han har verkligen växt ut till en säker sista utpost den här säsongen, precis vad vi behöver nu när Dahlin är skadad. Verkar som Dusan fått självförtroende av att vara nummer ett. Anfallsmässigt såg det dock ganska bra ut, många fina kombinationer blev det. Dock missar vi fortfarande lite väl mycket chanser. Särskilt Dardan hade problem när han kom in i straffområdet och försökte få till avslut. Speciellt i situationen som föranledde hörnan som Pontus Jansson nickade in, där han fick chansen tre gånger. Men det gjorde ju nu ingenting eftersom det ju blev mål på den efterföljande hörnan! Allt som allt får jag ändå säga att det var en bra match av MFF, laget visade både kämparvilja och, som jag nämnde ovan, finess i anfallsspelet, och så fick vi revansch för straff förlusten i cupen förra veckan! Och visst var det vi som förde matchen. Fastän nu Henrik Rydström i Sportnytt påstod att det var ologiskt eftersom Kalmar skapade flest chanser. Bullshit! Lagen skapade ungefär lika många chanser. Och nog vann vi rättvist, vi var det bästa laget sett över hela matchen.

Det var många spelare som utmärkte sig med sitt idoga kämpande idag. Främst Amin Nazari, som vann tillbaka bollen flera gånger, och Dardan som kämpade till sig en trippelchans som ledde fram till hörnan som blev till mål. Men det ska tilläggas att detta också berodde på slarvigt försvarsspel från Kalmar. Kul också för Daniel Larsson att äntligen få göra mål. Han har inte stått att känna igen hitills under den här säsongen, kanske kan det lossna nu. Pontus Jansson är en spelare som verkar vara på väg mot ett genombrott. Han arbetade bra i försvaret, och fick ju också nicka in ett mål! Att ha fått Yago tillbaka är också en fördel. Och han verkade vara på hugget, och vann en hel del dueller. Precis som det brukar vara!

* Efter vad som hände senast hemma mot hif har det nu kommit upp ett nät. Tyckte inte det gjorde någon skillnad förutom att bollen studsade mot det när någon spelare sköt över.

* Gische fick idag ta emot våra hyllningar innan han sticker till Belgien. Och vi gav hom verkligen den hyllning han förtjänar! I efterhand såg jag på TV att han verkade få tårar i ögonen. Han kommer saknas! Det blir till och värva nu när Jille verkar ha blivit långtidsskadad.  

* Vi får alltså möta Torshavn från Färöarna i första omgången i Champions League- kvalet. Borde ju bli en enkel match, ett lag från Färöarna håller väl knappt svensk division 3 klass. Men samtidigt ska man aldrig underskatta något lag i de här sammanhangen. Och Torshavn är ju färiska mästare och borde då rimligen ha några färiska landslagsspelare med i laget. Och detta landslag har tagit poäng mot betydligt mer meriterade landslag i EM- och VM-kval. Men det borde inte bli några större problem. MFF måste spela ganska långt från sin normala nivå för att misslyckas med att gå vidare.

* Det var nästan en månad sedan senaste hemmamatchen i Allsvenskan. Och det märktes i mina lungor. Jag kan säga att jag var ganska hes efter matchen. Blir väl så när man inte har varit på fotboll och sjungit på länge.

* Trots vinsten avancerade vi bara en plats i tabellen, så nu är vi sjua. Vi har tjugo poäng, men det är det fyra lag framför oss som också har. Oerhört jämnt alltså. Vi får se hur det utvecklar sig.

Sverige besegrade som väntat Moldavien i EM-kvalet igår. Men marginalen var dock något större än jag väntat mig. Visst kände jag mig tämligen säker på en seger även utan Zlatan i laget, men inte att det skulle bli hela 4-1! Särskilt inte efter matchen på hemmaplan i våras där Sverige vann med 2-1 utan att imponera. Matchen igår var också klart bättre än motsvarande match för tio år sedan då Sverige vann med 2-0 i VM-kvalet, mot ett sämre Moldavien, efter två mål i slutminuten av Marcus Allbäck. Sedan var ju Moldavien också väldigt bleka igår, särskilt i andra halvlek då det verkade som de gav upp matchen, de lyckades bara oroa Sverige efter 1-3 reduceringen då de skapade ett par heta chanser. Och vem vet hur matchen hade blivit om Moldaviens ribbskott i början av matchen gått i mål istället. Då hade det kunnat bli hur nervigt som helst. Men nu blev det inte så, utan Sverige var klart bättre matchen igenom och siffrorna kunde faktiskt ha blivit större än 4-1. Det var en kväll när allting fungerade! Det här får jag nog säga var Sveriges bästa match hittills i EM-kvalet.

Bäst igår var Johan Elmander som stod för en avgörande insats med sina två mål. Han borde definitivt platsa som anfallare, bredvid eller bakom Zlatan. Ola Toivonen inledde ju målskyttet, och han gjorde också en stormatch! Han framspelning till Elmanders 2-0 var världsklass. Ola verkar ha hittat sin plats i landslaget nu, och kommer att bli en av våra viktigaste spelare framöver. Andreas Isaksson har stått för några tveksamma insatser i landslaget de senaste åren, men han verkar ha hittat tillbaka till formen igen. Igår stod han för ett par svettiga räddningar i ett känsligt läge när Moldavien hade reducerat, och fått lite vittring.
Sverige gjorde alltså sin bästa match i kvalet igår, utan Zlatan på planen. Det väcker återigen frågan om Sverige är ett bättre lag utan Zlatan. När han inte är på planen förlitar de sig inte på att han ska ordna allting, utan spelar mer som ett lag. Anders Svensson var faktiskt ärlig nog att föra ett liknande resonemang i en intervju med tv4 sporten ikväll. Samtidigt kan Zlatan komma att få en enorm betydelse i matcher som är svårare än gårdagens, till exempel mot Holland och Ungern. Han är utan konkurrens vår bästa spelare, men hur viktig är han för laget? Det är en svår fråga. En stark lagmaskin kan förflytta berg, men alla lag behöver en fixstjärna som kan avgöra matcherna. Så nog behövs Zlatan ändå, om vi skulle hamna i en knivig situation, behövs en världsklass spelare. Ingen tvekan om att Sverige gjorde en stark insats igår, men än har vi inte bevisat något. Matcherna vi har vunnit var matcher som skulle vinnas. Det kommer svårare matcher framöver, och då behövs en spelare av Zlatans kaliber.  

Nu har alltså Roland Nilsson gjort sin sista match som tränare för MFF, och fick passande nog avsluta med en seger i cupen mot Halmstad. Givetvis är det tråkigt att tränaren som förde oss till ett SM-guld förra året nu väljer att lämna oss. Men trots allt var det väl lägligt att att sluta nu, då det hade varit svårt för honom att fortsätta fokusera på MFF när han nu ändå visste att han skulle till Köpenhamn för eller senare. Men han kommer alltid att vara en legend i MFF, med tanke på vad han uträttat. Och det handlar om mer än bara ett SM-guld! Sättet han och laget gjorde det på, att han vågade satsa på unga spelare, varav en del egna talanger, och att man vann på att spela ett offensivt, tekniskt och vägvinnande spel, och att vi var överlägsna de flesta lag förra året (hif var den enda riktiga konkurrenten), det gör Rolle till en riktigt stor tränare, absolut en av Sveriges bästa. Det började ju minst sagt lite halvdant de första säsongerna, där vi slutade i mitten av tabellen, men ändå studtals visade upp ett spel som höll mästarklass. Som tur var hade styrelsen förtroende för Rolle. Han behövde bara låta Hans Gren gå, och tillsammans med Pep formade Rolle ett fantastiskt lag! Efter Tom Prahl är han den bäste tränaren MFF har haft så länge jag har följt dem.

Nu ska alltså Rikard Norling ta över. Jag måste säga att jag är skeptisk. Han misslyckades ju med att ta ett starkt Assyriska till Allsvenskan förra säsongen och det är ett tag sedan han nådde sin största framgång som huvudtränare (andraplatsen i Allsvenskan med aik 2006). Men förhoppningsvis kommer mina farhågor på skam. Han vet ju sedan tiden i aik vad som krävs för att leda en storklubb (med svenska mått mätt) och Assyriska ledde ju faktiskt Superettan innan hans avgång.

Då återstår bara att säga: Lycka till Rolle, och tack för allt!!! och Välkommen Rikard!