Agon the hero!
Det här blogginlägget kommer bli det roligaste jag skrivit på länge! Efter en fantastisk vändning, regisserad av en 18-årig inhoppare fick MFF äntligen vinna igen! Och dessutom mot serieledaren! Tidigare matcher vi vunnit i årets Allsvenska har varit mot mindre kvalificerat motstånd. Nu visar vi att vi kan slå även de bra lagen! Och den här gången blev det inget hedersamt poängtapp som i de två första matcherna mot Göteborg och Elfsborg. Nu vann vi verkligen! Och detta efter att Agon Mehmeti hoppat in och gjort två mål på cirka tre minuter. Nu blir han förmodligen ett jagat villebråd i landets alla medier, de närmaste dagarna kommer han att vara namnet på allas läppar i fotbollssverige. Får bara hoppas att det inte stiger honom åt huvudet.
Nåväl, värmen har varit närmast olidlig i Malmö idag (det är fortfarande så varmt att jag knappt kan vara i min lägenhet, jag blir svettig bara av att skriva dessa rader). Och det var inte precis kyligt på matchen heller. Först när jag kom dit blev jag något besviken. Var är allt folk? Det var relativt tomt på ståplats, och jag kunde komma betydligt längre in på läktaren än jag brukar kunna. Men det kan möjligen ha att göra med att jag kom ovanligt tidigt, för sedan fylldes ståplats på ganska bra. Sedan var det ju värmen. Redan innan matchstart svettades jag kopiöst, och hade gärna gjort mig av med både matchtröja och byxor. I kvällsmatcher som den här är ståplats ofta mitt i solen, och det brukar vara varmt även när det är mindre bra väder. Nu var det strålande solsken, och då blev det givetvis rena bastun. Innan matchen presenterades MFF:s senaste nyförfärv; holländaren Kruys. Kan nog bli en intressant spelare, att han får tröja nummer 10 tyder ju på att det finns förtroende för honom. Dessutom ser han utan som Kuyt, och har ett liknande efternamn. Hoppas det finns fler likheter.
Efter detta satte drog alltså matchen igång, och MFF började pressa direkt. Det var ett par "nästanchanser" inne i straffområdet där Kalmarförsvarare hann emellan i sista stund. Det var dock på Ola Toivonens frispark som den första riktiga chansen kom, Wastå fick precis handen på bollen och kunde slå den över. Sedan fortsatte vi att dominera och skapa chanser, och även vi i klacken står för en riktigt bra insats, och de flesta är med på noterna och sjunger allt vad de kan. Kalmar visar dock att de inte är ofarliga och sticker upp och skapar någon chans då och då. Särskilt vid hörnorna blev jag orolig, vi har släppt in en del hörnmål på senare tid. Men försvaret verkar ha kontroll på det mesta idag. Och så med tio minuter kvar av första halvlek kommer då det välförtjänta ledningsmålet. Och det Järdler av alla spelare som gör det! På nick var det väl, det var en ganska rörig situation och jag såg inte riktigt. Sedan är det nära att Ofere gör 2-0, men han fastnar på Wastå. Men vi leder i alla fall välförtjänt med 1-0 i halvtid.
I halvtidspausen använder en av funktionärerna en vattenslang som han sprutar med över läktaren. Jag tar mig neråt för att få del av vattnet, och får det också och känner mig inte lika svettig längre. Sedan regnar det också en del vatten/läsk från norra sitt, som en del i det fortsatta "kriget" mellan sitt- och ståplats. I början av andra halvlek fortsätter vår dominans. Vi fortsätter skapa chanser, bl.a. skjuter Ulrich knappt över. Sedan kommer 1-1 som en blixt från klar himmel. En försvarare (minns inte vem) förlorar en duell, och så får en av Elmbröderna fritt läge och sätter den. Nåja, ingen större skada skedd. Vi fortsätter kämpa både på planen och på läktaren. Men nu börjar gnällas allt mer på domaren Fröjdfelt (ibland omotiverat). Och det blir allt fler missade chanser. Bl.a. har Toivonen en frispark som räddas av en försvarare på mållinjen, och även ett skott från nära håll efter en hörna. Eddie har också flera genombrottsförsök som inte går hem, och gör även ett offsidemål, som det dock inte är något att snacka om. Så får Kalmar då en frispark, som efter en del runtspelande skjuts i mål på ett skott som Sankan definitivt borde ha tagit. Så typiskt också att det blir mål efter en fast situation! Nu känns allt förlorat. Kalmar verkar ha allt det flyt ett topplag brukar, och MFF har oflyt som ett lag i motgång. Men vi forstätter att stödja från läktaren! Och så kommer då Agon in och kvitterar med fem minuter kvar. En liten tröst med oavgjort i alla fall, men hoppas laget går för seger. Det gör de också, pressen fortsätter, och så får Agon ännu ett bra läge. Och sätter den!!! Glädjen vet nu inga gränser, varken för mig, mina medsupportrar eller Agon själv som springer ut och omfamnar klacken. Men det är fortfarande tid kvar, och Kalmar får inte kvittera! Det verkar dock bara vara jag som är orolig. En Kalmarspelare bryter sig nästan igenom i slutet, men Dixon stoppar honom i sista stund. Kort därefter blåser Fröjdfeldt i pipan, och nu firas det. Hela ståplats kokar av glädje (och värme) alla supportrar och spelare är lättade och glada. En välbehövlig och välförtjänt seger har bärgats!
Så var det då Agon dagens hjälte. Man kanske inte ska kalla de två målen ett genombrott, men de är definitivt början till ett sådant. Att komma in och sänka serieledarna på tre minuter. Det är stort! Killen verkar lysa av självförtroende och visar total respektlöshet för motståndarna. Han verkar också vara en skön personlighet, kolla bara hur han sprang ut till klacken efter sitt mål, och hur han manar på oss supportrar. Hans "ridtur" på Ola Toivonen under hyllningarna var också kul. Tror inte att det funnits en talang med sådan peronlighet och sådant självförtroende i MFF, sedan en viss kille med med ett förnamn som börjar på Z spelade i MFF i början av årtiondet. Men som jag skrev i inledningen; han får inte låta det här stiga honom åt huvudet. Han är fortfarande bara en talang, men kan utvecklas till något stort. Det har blivit en återkommande punkt i den här bloggen att jag hyllar Ola Toivonen, och nu så var det dags igen! Jag håller med matchvärdarna om att han var matchens lirare, hans passningsspel var närmast perfekt, han spelade ju fram till Agons båda mål. Dessutom hade han två ytterst farliga frisparkar. Det är Ola som styr vårt offensiva spel, utan honom hade vi inte gjort många mål i årets allsvenska. Även Dannes passningsspel är en fröjd att skåda. Han vinner också många bollar, utan att vara särskilt ful idag. Och så gör Jimmy Touma åter en bra insats. Han är alltid farlig där han drar fram på sin kant. Ytterligare en talang som står inför sitt genombrott. De senaste matcherna har försvaret fått mycket kritik, och den har också varit välförtjänt. Men idag spelade försvaret annorlunda, och stoppade de flesta av Kalmars anfall. Okej, på målen kunde de ha agerat bättre. Men annars kom inte Kalmar till många farligheter.
Det här får sägas vara årets bästa match hittils, och den bästa MFF-relaterade upplevelse jag haft sedan utskåpningen av AIK förra året, och detta är förmodligen det längsta blogginlägg jag har skrivit. Jämför bara med vad jag skrev efter förra årets hemmamatch mot Kalmar, då var jag minst sagt kritisk. Det verkar som att alla runt MFF; laget, ledningen och supportrarna bestämt sig, för den här matchen ska vinnas till varje pris. Så var det heller ingen somvek ner sig eller gav upp trots ett svårt underläge, och då blir det resultat. Men vi MFF:are får inte bli övermodiga efter den här segern. Vi ligger fortfarande i ingenmansland i tabellen, och det är mycket kvar av säsongen. Vi är fortfarande bara sjua, och vi har en lång väg att vandra för att nå högre placeringar. Vi får också se upp bakåt, för där finns det lag som nafsar. Men det här var en skön seger, och imorgon ska jag bara njuta!
Nåväl, värmen har varit närmast olidlig i Malmö idag (det är fortfarande så varmt att jag knappt kan vara i min lägenhet, jag blir svettig bara av att skriva dessa rader). Och det var inte precis kyligt på matchen heller. Först när jag kom dit blev jag något besviken. Var är allt folk? Det var relativt tomt på ståplats, och jag kunde komma betydligt längre in på läktaren än jag brukar kunna. Men det kan möjligen ha att göra med att jag kom ovanligt tidigt, för sedan fylldes ståplats på ganska bra. Sedan var det ju värmen. Redan innan matchstart svettades jag kopiöst, och hade gärna gjort mig av med både matchtröja och byxor. I kvällsmatcher som den här är ståplats ofta mitt i solen, och det brukar vara varmt även när det är mindre bra väder. Nu var det strålande solsken, och då blev det givetvis rena bastun. Innan matchen presenterades MFF:s senaste nyförfärv; holländaren Kruys. Kan nog bli en intressant spelare, att han får tröja nummer 10 tyder ju på att det finns förtroende för honom. Dessutom ser han utan som Kuyt, och har ett liknande efternamn. Hoppas det finns fler likheter.
Efter detta satte drog alltså matchen igång, och MFF började pressa direkt. Det var ett par "nästanchanser" inne i straffområdet där Kalmarförsvarare hann emellan i sista stund. Det var dock på Ola Toivonens frispark som den första riktiga chansen kom, Wastå fick precis handen på bollen och kunde slå den över. Sedan fortsatte vi att dominera och skapa chanser, och även vi i klacken står för en riktigt bra insats, och de flesta är med på noterna och sjunger allt vad de kan. Kalmar visar dock att de inte är ofarliga och sticker upp och skapar någon chans då och då. Särskilt vid hörnorna blev jag orolig, vi har släppt in en del hörnmål på senare tid. Men försvaret verkar ha kontroll på det mesta idag. Och så med tio minuter kvar av första halvlek kommer då det välförtjänta ledningsmålet. Och det Järdler av alla spelare som gör det! På nick var det väl, det var en ganska rörig situation och jag såg inte riktigt. Sedan är det nära att Ofere gör 2-0, men han fastnar på Wastå. Men vi leder i alla fall välförtjänt med 1-0 i halvtid.
I halvtidspausen använder en av funktionärerna en vattenslang som han sprutar med över läktaren. Jag tar mig neråt för att få del av vattnet, och får det också och känner mig inte lika svettig längre. Sedan regnar det också en del vatten/läsk från norra sitt, som en del i det fortsatta "kriget" mellan sitt- och ståplats. I början av andra halvlek fortsätter vår dominans. Vi fortsätter skapa chanser, bl.a. skjuter Ulrich knappt över. Sedan kommer 1-1 som en blixt från klar himmel. En försvarare (minns inte vem) förlorar en duell, och så får en av Elmbröderna fritt läge och sätter den. Nåja, ingen större skada skedd. Vi fortsätter kämpa både på planen och på läktaren. Men nu börjar gnällas allt mer på domaren Fröjdfelt (ibland omotiverat). Och det blir allt fler missade chanser. Bl.a. har Toivonen en frispark som räddas av en försvarare på mållinjen, och även ett skott från nära håll efter en hörna. Eddie har också flera genombrottsförsök som inte går hem, och gör även ett offsidemål, som det dock inte är något att snacka om. Så får Kalmar då en frispark, som efter en del runtspelande skjuts i mål på ett skott som Sankan definitivt borde ha tagit. Så typiskt också att det blir mål efter en fast situation! Nu känns allt förlorat. Kalmar verkar ha allt det flyt ett topplag brukar, och MFF har oflyt som ett lag i motgång. Men vi forstätter att stödja från läktaren! Och så kommer då Agon in och kvitterar med fem minuter kvar. En liten tröst med oavgjort i alla fall, men hoppas laget går för seger. Det gör de också, pressen fortsätter, och så får Agon ännu ett bra läge. Och sätter den!!! Glädjen vet nu inga gränser, varken för mig, mina medsupportrar eller Agon själv som springer ut och omfamnar klacken. Men det är fortfarande tid kvar, och Kalmar får inte kvittera! Det verkar dock bara vara jag som är orolig. En Kalmarspelare bryter sig nästan igenom i slutet, men Dixon stoppar honom i sista stund. Kort därefter blåser Fröjdfeldt i pipan, och nu firas det. Hela ståplats kokar av glädje (och värme) alla supportrar och spelare är lättade och glada. En välbehövlig och välförtjänt seger har bärgats!
Så var det då Agon dagens hjälte. Man kanske inte ska kalla de två målen ett genombrott, men de är definitivt början till ett sådant. Att komma in och sänka serieledarna på tre minuter. Det är stort! Killen verkar lysa av självförtroende och visar total respektlöshet för motståndarna. Han verkar också vara en skön personlighet, kolla bara hur han sprang ut till klacken efter sitt mål, och hur han manar på oss supportrar. Hans "ridtur" på Ola Toivonen under hyllningarna var också kul. Tror inte att det funnits en talang med sådan peronlighet och sådant självförtroende i MFF, sedan en viss kille med med ett förnamn som börjar på Z spelade i MFF i början av årtiondet. Men som jag skrev i inledningen; han får inte låta det här stiga honom åt huvudet. Han är fortfarande bara en talang, men kan utvecklas till något stort. Det har blivit en återkommande punkt i den här bloggen att jag hyllar Ola Toivonen, och nu så var det dags igen! Jag håller med matchvärdarna om att han var matchens lirare, hans passningsspel var närmast perfekt, han spelade ju fram till Agons båda mål. Dessutom hade han två ytterst farliga frisparkar. Det är Ola som styr vårt offensiva spel, utan honom hade vi inte gjort många mål i årets allsvenska. Även Dannes passningsspel är en fröjd att skåda. Han vinner också många bollar, utan att vara särskilt ful idag. Och så gör Jimmy Touma åter en bra insats. Han är alltid farlig där han drar fram på sin kant. Ytterligare en talang som står inför sitt genombrott. De senaste matcherna har försvaret fått mycket kritik, och den har också varit välförtjänt. Men idag spelade försvaret annorlunda, och stoppade de flesta av Kalmars anfall. Okej, på målen kunde de ha agerat bättre. Men annars kom inte Kalmar till många farligheter.
Det här får sägas vara årets bästa match hittils, och den bästa MFF-relaterade upplevelse jag haft sedan utskåpningen av AIK förra året, och detta är förmodligen det längsta blogginlägg jag har skrivit. Jämför bara med vad jag skrev efter förra årets hemmamatch mot Kalmar, då var jag minst sagt kritisk. Det verkar som att alla runt MFF; laget, ledningen och supportrarna bestämt sig, för den här matchen ska vinnas till varje pris. Så var det heller ingen somvek ner sig eller gav upp trots ett svårt underläge, och då blir det resultat. Men vi MFF:are får inte bli övermodiga efter den här segern. Vi ligger fortfarande i ingenmansland i tabellen, och det är mycket kvar av säsongen. Vi är fortfarande bara sjua, och vi har en lång väg att vandra för att nå högre placeringar. Vi får också se upp bakåt, för där finns det lag som nafsar. Men det här var en skön seger, och imorgon ska jag bara njuta!
Inför MFF- Kalmar
Ärligt talat så trodde jag att matchen mot Kalmar skulle spelas först på måndag. Så jag blev något överraskad när jag kollade målservicen på text-tv och såg att det var redan imorgon. Tur i alla fall att jag kom på det idag. Man blir lätt lite slö på sommaren, och hänger inte alltid med i det som händer. Nåväl, morgondagens match är en viktig match för MFF. Nu är det verkligen upp till bevis! Vi måste bevisa att vi kan spela bra fotboll, att vi kan slå bra lag, att vi inte hör hemma i ingenmansland! Så är det också serieledaren och guldfavoriten som kommer på besök. Det är alltså en stor och viktig match på många sätt. Om vi ska vinna matchen får vi se till att ta med oss andra halvlekens spel från förra matchen. Om vi spelar så in en hel match har vi ganska goda möjligheter. Men skulle vi falla in i spelet från Hammarbymatchen och första halvlek mot Kalmar har vi ingen chans. Det gäller alltså att spelarna är 100 % motiverade. Jag är det åtminstone. Och trots den senaste tidens bedrövliga spel ser jag framemot matchen. Vi ska visa Sverige att vi inte ger oss! Nu kör vi!
Tillbaka i fotbollsvardagen
Efter EM så var man alltså tillbaka i fotbollsvardagen med MFF och Allsvenskan. Nu får man inte se lika högkvalitativt spel, och inte heller några världsspelare. Men det blir fotboll live igen, och visst har jag saknat att gå på fotboll och stå i klacken under EM. Och även fotbollsvardagen kan vara trevlig, som igår när MFF vann, även om det nog var en av våra minst övertygande segrar den senaste tiden.
Torsdagen var en underbar dag i Malmö, med strålande solsken. Men jag kunde ändå inte riktigt njuta av dagen eftersom jag var nervös inför matchen. Och värre skulle det bli en bit in i första halvlek. Då satte Ljungskile press på oss, och skapade mängder av farligheter, framförallt på hörnor. Det var också på en sådan de tog ledningen, då MFF:s försvar agerade tafatt. Då kändes allt hopplöst. Vi var i underläge mot ett bottenlag som enligt de flesta beräkningar ska vara Allsvenskans sämsta. Dessutom skulle de väl köra sin fotbollsmördartaktik nu och maska allt vad de kunde. Men så har vi ju en viss Ola Toivonen i MFF. Först nickar han in kvitteringen i första halvlek som en blixt från klar himmel. Sedan sätter han en delikat frispark en kvart från slutet då man åter börjat misströsta efter stolp- och ribbskott, och ett par straffsituationer där domaren mycket väl kunde ha dömt till vår fördel. Ljungskile lyckas inte få till någon forcering trots att det såg farligt ut ett par gånger inne i vårt straffområde. Men våra motståndare gjorde ändå en bra insats, och de verkar trivas mot storlag. De slog ju Elfsborg och Göteborg, och spelade nästintill ut djurgården på bortaplan, trots att de förlorade. Och nu lyckades de skaka MFF. Men, vi vann, och det blev en bra dag till slut!
Nu vann vi ju matchen, och det är segrarna som räknas. Och Ola Toivonen stod för strålande spel på sin födelsedag. Men spelet, särskilt försvarsspelet, lämnade en del övrigt att önska. Att försvaret läcker som det gör är oroväckande. Ett annat lag än Ljungskile hade utnyttjat de chanser som de bjöds på i första halvlek. Försvarspelet under första halvlek var minst sagt uselt. Framförallt är det ju Gabriel som står för ideliga misstag och klanterier. Han nickar bollar rakt upp i luften, eller så tappar han dem. Men det är inte bara han, även Halsti och framförallt Järdler stod för tveksamheter defensivt. Ulrich klarar sig undan med godkänt. Fan, jag saknar Anders Andersson! Får verkligen hoppas han kommer tillbaka snart och styr upp försvaret. Förutom Ola så är det väl bara Sankan som förtjänar överbetyg i MFF. Han gjorde ett par avgörande räddningar, och utan honom vågar jag inte tänka på hur det hade kunnat sluta. Resten av spelarna underpresterade, alternativt var orutinerade. Men trots kritiken så var det ju som sagt ändå en seger, och sådana här "skitsegrar" är nästan lika härliga som säkra segrar.
Sammanfattning av EM
EM är nu färdigspelat, och Spanien fick alltså äntligen vinna en stor turnering igen. Första stora titeln för spanjorerna på 44 år! Och nog måste den här EM-titeln anses vara tyngre än den som bärgades 1964, eftersom bara 4 lag deltog då. Nu var de bästa lagen med, och Spanien var bäst av dem alla. Alltså måste nog det här ses som Spaniens största fotbollsframgång någonsin, i alla fall på landslagsnivå. I finalen var det ju aldrig något snack. Det var Spaniens match, även om Tyskland började bäst, och såg ut att komma in i matchen en bit in i andra halvlek. Men i större delen av matchen hade Spanien greppet, och då kunde Tyskland inte hänga med. På mittfältet styrde Xavi, Iniesta, Senna och Silva, och stod för strålande löpningar och briljanta framspelningar till Torres, som gång på gång oroade det tyska försvaret, och ju också lyckades göra mål på just en briljant framspelning från Xavi. Backlinjen, med Ramos och Puyol i spetsen, stoppade varje tyskt anfallsförsök. Det var Spaniens match och Spaniens turnering. Sällan har en värdigare vinnare funnits. Spanjorerna gjorde allt rätt i den här turneringen. De vann alla sina matcher i gruppspelet, var kyliga i straffsparksläggningen mot Italien, och briljerade i semifinal och final. Inget snack om vilket lag som var bäst i den här turneringen. Känns konstigt när man tänker på att det här laget fick stryk mot Sverige och Nordirland i början av kvalet, och kallades krislag. Aragones var också ifrågasatt och ville inte ens själv sitta kvar på posten som spansk förbundskapten. Mycket kan hända på drygt två år!
På olika håll har det sagts att den här EM-turneringen var en seger för fotbollen. Jag kan inte annat än hålla med. Det här var en turnering där det spelades strålande offensiv och snabb fotboll, och vi bjöds på många spelarprestationer av högsta klass. Det här var något annat än den defensivt tillknäppta fotboll som var nyckeln till framgång i VM för två år sedan. Även många av de "mindre" lagen satsade på offensiv fotboll i det här EM-slutspelet, vilket ledde till överraskande framgång för vissa lag (Turkiet och Ryssland). Tyvärr hängde inte Sverige med i den här utvecklingen. Vi satt fast i samma taktik som vanligt, där en stabil defensiv kommer först. Det fungerade mot ett ännu defensivare Grekland, men mot Spanien och Ryssland, lagen med EM:s bästa offensiv gick det i stöpet. Ska vi ha chansen att nå framgång de närmaste åren måste vi nog tänka i mer offensiva banor. Dock ska sägas att det var starkt att nästan ta poäng mot europamästarna. Mitt eget tippande av EM lämnade också en del övrigt att önska (tur att jag aldrig lade ut det här på bloggen!) Av de fyra lagen jag tippat skulle spela semifinal tog sig inte ett enda så långt i turneringen! Kan nog delvis handla om att jag satsade på fel överraskningslag.
Så, här nedan följer min EM-drömelva, och lite annat smått och gott. Håll till godo ni som eventuellt läser det här.
Drömelva:
Målvakt
Iker Casillas, Spanien
Backlinje
Sergio Ramos, Spanien
Carlos Marchena, Spanien
Pepe, Portugal
Phillip Lahm, Tyskland
Mittfält
Andres Iniesta, Spanien
Xavi, Spanien
Lukas Podolski, Tyskland
Anfall
David Villa, Spanien
Andrei Arshavin, Ryssland
Roman Pavlyuchenko, Ryssland
Bäst och sämst i EM:
EM:s bästa spelare: Sergio Ramos
Bästa målvakt: Iker Casillas
Bästa back: Ramos
Bästa mittfältare: Lukas Podolski
Bästa anfallare: Andrei Arshavin
Bästa coach: Fatih Terim
Största genombrott: Arshavin
Största överraskning: Turkiet
Största besvikelse (lag): Frankrike
Största besvikelse (spelare): Luca Toni, Italien
Roligaste lag: Holland
Tråkigaste lag: Grekland
Fulaste lag: Turkiet
Störst kämpande lag: Turkiet
Sämsta lag: Grekland
Bästa match: Holland- Frankrike
Sämsta match: Rumänien- Frankrike
Bästa upphämtning: Turkiet (mot Tjeckien)
Bästa domarinsats: Franck deBleeckere
Sämsta domarinsats: Ingen uppseendeväckande
Bästa svenske spelare: Zlatan
På olika håll har det sagts att den här EM-turneringen var en seger för fotbollen. Jag kan inte annat än hålla med. Det här var en turnering där det spelades strålande offensiv och snabb fotboll, och vi bjöds på många spelarprestationer av högsta klass. Det här var något annat än den defensivt tillknäppta fotboll som var nyckeln till framgång i VM för två år sedan. Även många av de "mindre" lagen satsade på offensiv fotboll i det här EM-slutspelet, vilket ledde till överraskande framgång för vissa lag (Turkiet och Ryssland). Tyvärr hängde inte Sverige med i den här utvecklingen. Vi satt fast i samma taktik som vanligt, där en stabil defensiv kommer först. Det fungerade mot ett ännu defensivare Grekland, men mot Spanien och Ryssland, lagen med EM:s bästa offensiv gick det i stöpet. Ska vi ha chansen att nå framgång de närmaste åren måste vi nog tänka i mer offensiva banor. Dock ska sägas att det var starkt att nästan ta poäng mot europamästarna. Mitt eget tippande av EM lämnade också en del övrigt att önska (tur att jag aldrig lade ut det här på bloggen!) Av de fyra lagen jag tippat skulle spela semifinal tog sig inte ett enda så långt i turneringen! Kan nog delvis handla om att jag satsade på fel överraskningslag.
Så, här nedan följer min EM-drömelva, och lite annat smått och gott. Håll till godo ni som eventuellt läser det här.
Drömelva:
Målvakt
Iker Casillas, Spanien
Backlinje
Sergio Ramos, Spanien
Carlos Marchena, Spanien
Pepe, Portugal
Phillip Lahm, Tyskland
Mittfält
Andres Iniesta, Spanien
Xavi, Spanien
Lukas Podolski, Tyskland
Anfall
David Villa, Spanien
Andrei Arshavin, Ryssland
Roman Pavlyuchenko, Ryssland
Bäst och sämst i EM:
EM:s bästa spelare: Sergio Ramos
Bästa målvakt: Iker Casillas
Bästa back: Ramos
Bästa mittfältare: Lukas Podolski
Bästa anfallare: Andrei Arshavin
Bästa coach: Fatih Terim
Största genombrott: Arshavin
Största överraskning: Turkiet
Största besvikelse (lag): Frankrike
Största besvikelse (spelare): Luca Toni, Italien
Roligaste lag: Holland
Tråkigaste lag: Grekland
Fulaste lag: Turkiet
Störst kämpande lag: Turkiet
Sämsta lag: Grekland
Bästa match: Holland- Frankrike
Sämsta match: Rumänien- Frankrike
Bästa upphämtning: Turkiet (mot Tjeckien)
Bästa domarinsats: Franck deBleeckere
Sämsta domarinsats: Ingen uppseendeväckande
Bästa svenske spelare: Zlatan