Är det kört?

Ingen kan ha undgått att Sverige förlorade mot Danmark i EM-kvalet i lördags. Vi som såg matchen fick se en missad straff signerad Kim Källström, en försvarstavla av Mikael Nilsson som gav Thomas Kahlenberg öppet läge till att göra 1-0 för Danmark, och en orgie i missade målchanser under andra halvlek. Sverige har minst lika stora problem med målskyttet som MFF, två gjorda mål på fem matcher, det är ju rent av pinsamt! Det är i och för sig bra att vi inte heller släppt in fler än två mål, men som jag konstaterat i ett tidigare inlägg på den här bloggen, gör man inte mål så vinner man inga matcher. Effektiviteten är lika med noll i det svenska landslaget just nu. På de chanser vi skapar ska det kunna bli en två- tre mål, vet inte hur många gånger jag ropade "NEJ!" under andra halvlek. Svenska landslaget har under Lagerbäcks styre tidigare haft svårt att göra mål, men oftast lyckats göra de mål som är nödvändiga för att vinna matcherna. Fram tills nu. Som jag konstaterade i blogginlägget som jag skrev efter rysslandsmatchen i EM förra året så är miraklernas tid förbi för det svenska landslaget. Vi har helt enkelt inte något flyt längre. Hade matchen mot Danmark spelats under perioden 2001-2006, så hade Sverige säkert vänt matchen med två mål de sista fem minuterna. Sådant flyt hade vi på den tiden. Det handalde förmodligen också om kämparanda, men den hade laget i lördags också, men det hjälpte inte.

Den här matchens två syndabockar hette Mikael Nilsson och Kim Källström. Nilssons försvarstabbe hjälpte Danmark att ta ledningen och, som det skulle visa sig, avgöra matchen. Därmed har det glömts bort att han i övrigt gjorde en ganska bra match. Kim Källström började med att missa en straff, och spelade därefter uselt. Han borde definitivt ha bytts ut så tidigt som möjligt. Olof Mellberg stod för en stabil insats i backlinjen. Han gör sällan en dålig match. Ingen skuld ska läggas på Zlatan för resultatet. Han gjorde vad han kunde, men fick ingen större hjälp av mittfältet, som agerade oerhört tamt. Zlatan borde dock ha satt chansen han fick i slutminuterna. Viktor Elm blev en injektion när han kom in, med sina löpningar och passningar, och ett farligt skott. Brodern Rasmus var också den av de startande mittfältarna som stod för den bästa insatsen. Här kan vi ha landslagets framtida stjärnor.

Så är det kört då? Nja, det är ju inte över förrän den berömda feta damen sjunger. Sverige har fem matcher kvar, och fyra av dessa bör kunna vinnas ganska enkelt. Danmark borta blir den tuffaste matchen. Sedan är i och för sig Portugal också med i kampen om andraplatsen, och storlag brukar alltid krångla sig vidare på något sätt. Vi får se hur det går. Jag väntar iallafall lite med den slutgiltiga sågningen.