Miraklet i Glasgow!
Det MFF gjorde ikväll mot Glasgow Rangers är en stor prestation! En bragd!!! Att vi lyckas besegra ett lag som Rangers, som är ett lag av ganska hög europaklass och dessutom på bortaplan det är stort, riktigt stort!! Det som gör det än större är att vi ligger på en så pass dålig placering som nia i Allsvenskan, ändå åker vi till Glasgow och besegrar Rangers! Det var som om alla dåliga matcher i år var som bortblåsta från spelarnas minnen! Nu gick de istället ut och gav allt och spelet var helt annorlunda jämfört med de flesta matcherna i årets Allsvenska.
Matchen såg jag hos en kompis via gratis livestream med skottska (eller irländska?) kommentatorer. Det var rätt kul att höra deras besvikelse över Rangers under och efter matchen. Den gamle skottske landslagsbacken Colin Hendry, som bland annat spelat i Rangers och som nu var expert i studion, var den som var mest besviken. Han fick efter matchen erkänna att "Malmö is not useless". Och de var dem verkligen inte även om det var Rangers som, föga överraskande, dominerade i stora delar av matchen. Men det var vi som skapade matchens första chans när Daniel Larsson slog bollen förbi MacGregor i skottarnas mål, men den rullade utanför den här gången. Desto bättre gick det i den artonde minuten när Durmaz slog ett inlägg som Wilton klackade fram till Larsson som drog upp den i krysset! Underbart snyggt!! Rangers fortsatte att dominera i andra halvlek och skapade några riktigt heta chanser, bland annat missade Gary Naysmith öppet mål två gånger om från liknande lägen. Men även om Rangers var det spelförande laget skapade MFF lika många chanser. Wilton hade ett skott som strök ribban och Dardan sköt utanför i ett läge där han borde ha passat till Wilton i ett tidigare skede. Men vi vann matchen och gjorde samtidigt vår bästa match för säsongen i precis rätt läge!
Ikväll stod allla spelare för helgjutna insatser! Det var ingen som föll ur ramen. Wilton som har varit så usel de senaste matcherna var idag bäst på planen. Den underbara klacken fram till Larssons mål har jag redan nämnt, men han var framme farligt flera gånger, och oroade skottarnas försvar, han hade bland annat ett inlägg som Daniel Larsson sånär fick träff på. Det här påminde mer om den Wilton vi fick se förra året, kanske till och med bättre. Daniel Larsson gjorde ju målet, och även han var ett orosmoment för Rangersförsvararna. Extra salt i såren också för dem att en spelare vid namn Larsson med nummer 7 sänkte dem. Det var ju det numret som en viss Henke hade i Celtic. Såg att det redan startats en Facebook-grupp om detta, förmodligen av Celticfans. I målet stod Dusan återigen för en säker insats, han gjorde till exempel en svettig räddning på en frispark nära mål i första halvlek, och i försvaret visade Daniel Andersson stor rutin och styrde sin backlinje med järnhand.
På många internetforum har jag läst reaktioner från andra svenska lags fans. Många gratulerar, medan vissa verkar vara lite avundsjuka och påpekar att Rangers är ett dåligt lag. Visst, de var bättre för en fem-tio år sedan, och då hade de också fler namnkunniga spelare. Jag ska erkänna det var inte många i dagens lag jag kände till. Men de är, som jag skrev ovan, fortfarande ett lag av ganska hög europaklass. De brukar spela i Champions League nästan varje år, och lyckades förra året med bedriften att ta poäng mot Manchester U. på Old Trafford. Dessutom var de bara tre år sedan de spelade final i Uefa cupen (numera Europa League). Så nog är det är det ett bra lag som vi mötte, även om de kanske inte spelade på topp ikväll. Men att vi slår dem är en stor skräll, en bragd och till och med ett mirakel! Såhär kan det gå när alla spelare presterar på toppen av sin förmåga och drar åt samma håll. Precis det som förra året ledde till SM-guld! Återstår bara att se om de kan hålla samma nivå i hemmamatchen. Det lär inte bli enkelt då Rangers lär vara heltända! Hursomhelst var det en stor bedrift att vi vann ikväll! Vad säger ni nu då fotbollssverige??!!
Matchen såg jag hos en kompis via gratis livestream med skottska (eller irländska?) kommentatorer. Det var rätt kul att höra deras besvikelse över Rangers under och efter matchen. Den gamle skottske landslagsbacken Colin Hendry, som bland annat spelat i Rangers och som nu var expert i studion, var den som var mest besviken. Han fick efter matchen erkänna att "Malmö is not useless". Och de var dem verkligen inte även om det var Rangers som, föga överraskande, dominerade i stora delar av matchen. Men det var vi som skapade matchens första chans när Daniel Larsson slog bollen förbi MacGregor i skottarnas mål, men den rullade utanför den här gången. Desto bättre gick det i den artonde minuten när Durmaz slog ett inlägg som Wilton klackade fram till Larsson som drog upp den i krysset! Underbart snyggt!! Rangers fortsatte att dominera i andra halvlek och skapade några riktigt heta chanser, bland annat missade Gary Naysmith öppet mål två gånger om från liknande lägen. Men även om Rangers var det spelförande laget skapade MFF lika många chanser. Wilton hade ett skott som strök ribban och Dardan sköt utanför i ett läge där han borde ha passat till Wilton i ett tidigare skede. Men vi vann matchen och gjorde samtidigt vår bästa match för säsongen i precis rätt läge!
Ikväll stod allla spelare för helgjutna insatser! Det var ingen som föll ur ramen. Wilton som har varit så usel de senaste matcherna var idag bäst på planen. Den underbara klacken fram till Larssons mål har jag redan nämnt, men han var framme farligt flera gånger, och oroade skottarnas försvar, han hade bland annat ett inlägg som Daniel Larsson sånär fick träff på. Det här påminde mer om den Wilton vi fick se förra året, kanske till och med bättre. Daniel Larsson gjorde ju målet, och även han var ett orosmoment för Rangersförsvararna. Extra salt i såren också för dem att en spelare vid namn Larsson med nummer 7 sänkte dem. Det var ju det numret som en viss Henke hade i Celtic. Såg att det redan startats en Facebook-grupp om detta, förmodligen av Celticfans. I målet stod Dusan återigen för en säker insats, han gjorde till exempel en svettig räddning på en frispark nära mål i första halvlek, och i försvaret visade Daniel Andersson stor rutin och styrde sin backlinje med järnhand.
På många internetforum har jag läst reaktioner från andra svenska lags fans. Många gratulerar, medan vissa verkar vara lite avundsjuka och påpekar att Rangers är ett dåligt lag. Visst, de var bättre för en fem-tio år sedan, och då hade de också fler namnkunniga spelare. Jag ska erkänna det var inte många i dagens lag jag kände till. Men de är, som jag skrev ovan, fortfarande ett lag av ganska hög europaklass. De brukar spela i Champions League nästan varje år, och lyckades förra året med bedriften att ta poäng mot Manchester U. på Old Trafford. Dessutom var de bara tre år sedan de spelade final i Uefa cupen (numera Europa League). Så nog är det är det ett bra lag som vi mötte, även om de kanske inte spelade på topp ikväll. Men att vi slår dem är en stor skräll, en bragd och till och med ett mirakel! Såhär kan det gå när alla spelare presterar på toppen av sin förmåga och drar åt samma håll. Precis det som förra året ledde till SM-guld! Återstår bara att se om de kan hålla samma nivå i hemmamatchen. Det lär inte bli enkelt då Rangers lär vara heltända! Hursomhelst var det en stor bedrift att vi vann ikväll! Vad säger ni nu då fotbollssverige??!!
VM-brons!
Sveriges fotbollsdamer gjorde äntligen ett bra mästerskap igen, och blev alltså belönade med ett VM-brons efter segern i bronsmatchen mot Frankrike i lördags. Sedan succen med silvret år 2003 har alla mästerskap varit mer eller mindre misslyckade för vårt damlandslag. Men nu fick de alltså till det igen! Och det var mycket tack var sitt lagspel och tron på det egna laget, och att alla kämpade för varandra. En typisk svensk mentalitet som räckte långt den här gången! Men det var inte övertygande igenom hela mästerskapet. Första matchen mot Colombia var det väldigt trevande spel, men i och med att motståndet inte var det bästa så räckte det ändå till en 1-0 seger. Mot Nordkorea blev det också vinst, men den matchen såg jag inte. Segern mot USA var utan tvekan turneringens största skalp för Sverige, och här övertygade dem fram till de sista 20 minuterna då de höll på att tappa matchen. Segern mot Australien i kvarten var superstabil, men sedan gjorde vi turneringens sämsta match vid fel tillfälle, och fick ju rejält med stryk mot Japan i semifinalen. Sedan spelade vi återigen bra i bronsmatchen mot Frankrike, även om det måste sägas att vi hade lite tur. Frankrike hade ju en stolpträff och var på väg att ta över matchen efter sitt 1-1 mål och vår utvisning. Men visst var Sverige bra i matchen, de dominerade för det mesta och det är starkt att vinna en medaljmatch trots en spelare mindre. Och Marie Hammarströms mål var ju en riktig pärla!
Det var som sagt en laginsats som borgade för den här bronsmedaljen. Men några spelare stack ut lite mer än de andra. Särskilt Lotta Schelin som var vår bästa spelare i turneringen. Hon kan göra det mesta i anfallet; dribbla, göra mål och spela fram. Hon borde kunna få sin andra diamantboll i höst. Lisa Dahlqvist på mittfältet gjorde det också bra. Den här turneringen får sägas vara hennes internationella genombrott. Även Annica Svensson i backlinjen fick ett genombrott den här turneringen. Med sitt hårda spel gjorde hon det det mycket svårt för motståndarna att komma runt på hennes kant. Även om det var en liten besvikelse att förlora mot Japan i semin, var det mycket starkt att komma trea. Vi kom alltså före Tyskland och Brasilien och vann mot USA. Får bara hoppas att det här spelet kan hålla i sig till framtida mästerskap. Kul att ett annat lag en Tyskland eller USA fick vinna turneringen också, dessa två har vunnit alla mästerskap sedan 2001. Fram till nu då alltså Japan vann.
Det var som sagt en laginsats som borgade för den här bronsmedaljen. Men några spelare stack ut lite mer än de andra. Särskilt Lotta Schelin som var vår bästa spelare i turneringen. Hon kan göra det mesta i anfallet; dribbla, göra mål och spela fram. Hon borde kunna få sin andra diamantboll i höst. Lisa Dahlqvist på mittfältet gjorde det också bra. Den här turneringen får sägas vara hennes internationella genombrott. Även Annica Svensson i backlinjen fick ett genombrott den här turneringen. Med sitt hårda spel gjorde hon det det mycket svårt för motståndarna att komma runt på hennes kant. Även om det var en liten besvikelse att förlora mot Japan i semin, var det mycket starkt att komma trea. Vi kom alltså före Tyskland och Brasilien och vann mot USA. Får bara hoppas att det här spelet kan hålla i sig till framtida mästerskap. Kul att ett annat lag en Tyskland eller USA fick vinna turneringen också, dessa två har vunnit alla mästerskap sedan 2001. Fram till nu då alltså Japan vann.
En seger är alltid en seger
Det är ju så jag får tänka nu, för matchen mot Torshavn var verkligen ingen höjdare rent spelmässigt. Faktiskt en av de sämre insatserna den här säsongen. Men eftersom vi mötte ett så dåligt lag, så räckte det ändå. Och vi har tagit ett stort steg närmare nästa omgång i Champions League kvalet. Har svårt att se hur Torshavn ska kunna vända på det här, även om de nu har hemmamatch.
Första halvlek var en ren katastrof. Det var till och med så att Torshavn var bäst de första fem minuterna, och lyckades skapa matchens första hörna. Sedan tog MFF över, men skapade inte särskilt många chanser, och de som skapades missades trots klara lägen. Jag har nog aldrig buat så mycket efter en halvlek, och jag var definitivt inte ensam. I andra halvlek spelade vi ut färingarna och skapade mängder av chanser, men gjorde bara två mål, ett genom Dardan och ett självmål. Men vi vann ju matchen! Och vilken jävla lättnad det var efter 1-0-målet, både på läktaren och på planen. Det kändes som att spelarna vågade spela ut mer efter detta mål.
Hur kunde det bli såhär då? Att vi har så svårt att göra mål mot ett lag som håller högst svensk division 3 klass. Lite nervositet kanske? Det var ju MFFs första europeiska cupmatch på sex år, och då borde ju laget känna press. Det blev väl inte heller bättre av att vi fans också var nervösa, och att detta övergick till aggression och frustration när laget inte fick in bollen. Men mest av allt handlade det nog om underskattning av motståndet. MFF-spelarna skulle klacka och göra snygga dribblingar hela tiden, ännu mer än vad som tidigare varit fallet den här säsongen, de verkade vilja leka med motståndarna. Mestadels var det Jimmy Durmaz som höll på klydda. Visst, det var ofta snyggt, och gjorde ofta bort motståndarspelarna, men det var oerhört ineffektivt när det gällde att göra mål. Hade de låtit bli att leka och istället försökt gå mer rakt på hade segersiffrorna kunnat bli betydligt större. Sedan är det ju också det här med ineffektiviteten framför mål som har hängt med hela säsongen. Som sagt så borde MFF ha gjort betydligt fler mål på ett motstånd av den här kalibern.
Det var många spelare som underpresterade idag. Men Marcus Halsti var bra! Han var säkerheten själv där bak, och hade några farliga framstötar. Även Ricardinho kom fram bra med sina offensiva löpningar. Av de offensiva spelarna var det väl Dardan som var bäst. Trots att han slarvade och missade en del, så gjorde han ju mål! Och firade med den klassiska målgesten "vaggan" tillsammans med Daniel Larsson, som blivit pappa. Wilton däremot var rentav usel, särskilt i avsluten. Varenda skott han skjuter går högt över! Han har helt tappat sin form från förra säsongen och fallit tillbaka i gamla synder från 2009. Agon gör heller inte mycket nytta som det är just nu. Han missar på tok för mycket, och det verkar som att han redan är i Palermo mentalt.
Och Torshavn var som sagt dåliga. Men de kämpade väl och gjorde vad de kunde, och spelade precis så hårt, fult och defensivt som det krävs av ett sämre lag på bortaplan. Deras målvakt gjorde ett par bra räddningar, men våra mål var tämligen enkla, och dessa skulle knappast någon allsvensk målvakt släppt in.
Även om vi bara vann med 2-0 kan man nog säga att vi i praktiken är klara för andra omgången. Även om Torshavn kanske försöker spela mer offensivt på hemmaplan, så ska det väldigt mycket till för att de ska lyckas vända. Ett 0-2 underläge är mycket svårt att vända även för de bästa lagen. Man kan iallafall hoppas att att MFF spelar lite bättre på Färöarna. Att lägga sig på defensiven för att försvara ledningen från den här matchen får vi dock inte göra, då kan det rent av bli farligt. Torshavn kommer inte ha en chans, om vi inte ger dem den.
Första halvlek var en ren katastrof. Det var till och med så att Torshavn var bäst de första fem minuterna, och lyckades skapa matchens första hörna. Sedan tog MFF över, men skapade inte särskilt många chanser, och de som skapades missades trots klara lägen. Jag har nog aldrig buat så mycket efter en halvlek, och jag var definitivt inte ensam. I andra halvlek spelade vi ut färingarna och skapade mängder av chanser, men gjorde bara två mål, ett genom Dardan och ett självmål. Men vi vann ju matchen! Och vilken jävla lättnad det var efter 1-0-målet, både på läktaren och på planen. Det kändes som att spelarna vågade spela ut mer efter detta mål.
Hur kunde det bli såhär då? Att vi har så svårt att göra mål mot ett lag som håller högst svensk division 3 klass. Lite nervositet kanske? Det var ju MFFs första europeiska cupmatch på sex år, och då borde ju laget känna press. Det blev väl inte heller bättre av att vi fans också var nervösa, och att detta övergick till aggression och frustration när laget inte fick in bollen. Men mest av allt handlade det nog om underskattning av motståndet. MFF-spelarna skulle klacka och göra snygga dribblingar hela tiden, ännu mer än vad som tidigare varit fallet den här säsongen, de verkade vilja leka med motståndarna. Mestadels var det Jimmy Durmaz som höll på klydda. Visst, det var ofta snyggt, och gjorde ofta bort motståndarspelarna, men det var oerhört ineffektivt när det gällde att göra mål. Hade de låtit bli att leka och istället försökt gå mer rakt på hade segersiffrorna kunnat bli betydligt större. Sedan är det ju också det här med ineffektiviteten framför mål som har hängt med hela säsongen. Som sagt så borde MFF ha gjort betydligt fler mål på ett motstånd av den här kalibern.
Det var många spelare som underpresterade idag. Men Marcus Halsti var bra! Han var säkerheten själv där bak, och hade några farliga framstötar. Även Ricardinho kom fram bra med sina offensiva löpningar. Av de offensiva spelarna var det väl Dardan som var bäst. Trots att han slarvade och missade en del, så gjorde han ju mål! Och firade med den klassiska målgesten "vaggan" tillsammans med Daniel Larsson, som blivit pappa. Wilton däremot var rentav usel, särskilt i avsluten. Varenda skott han skjuter går högt över! Han har helt tappat sin form från förra säsongen och fallit tillbaka i gamla synder från 2009. Agon gör heller inte mycket nytta som det är just nu. Han missar på tok för mycket, och det verkar som att han redan är i Palermo mentalt.
Och Torshavn var som sagt dåliga. Men de kämpade väl och gjorde vad de kunde, och spelade precis så hårt, fult och defensivt som det krävs av ett sämre lag på bortaplan. Deras målvakt gjorde ett par bra räddningar, men våra mål var tämligen enkla, och dessa skulle knappast någon allsvensk målvakt släppt in.
Även om vi bara vann med 2-0 kan man nog säga att vi i praktiken är klara för andra omgången. Även om Torshavn kanske försöker spela mer offensivt på hemmaplan, så ska det väldigt mycket till för att de ska lyckas vända. Ett 0-2 underläge är mycket svårt att vända även för de bästa lagen. Man kan iallafall hoppas att att MFF spelar lite bättre på Färöarna. Att lägga sig på defensiven för att försvara ledningen från den här matchen får vi dock inte göra, då kan det rent av bli farligt. Torshavn kommer inte ha en chans, om vi inte ger dem den.
Alla sätt är bra
Ska man vinna en match så är alla sätt bra, även om laget inte gör någon höjdarmatch så är det trots allt bara resultatet som räknas i slutändan. Och MFF gjorde inte heller någon vidare bra match igår mot Norrköping, frånsett den första delen av första halvlek, då Durmaz inledde målskyttet redan efter tre minuter med ett riktigt snyggt mål. Sedan var matchen mest en transportsträcka där vi inte skapade några chanser och då och då slarvade i försvarsspelet. Men vi vann matchen, och det är det som räknas!
Gårdagens match påminnde lite om motsvarande match 2008. Då vann vi också med 2-1 efter att vi, precis som i den här matchen ledde med 2-0, och man som supporter vaggats in i en falsk säkerhet. Så kom det en reducering som en blixt från klar himmel, då efter en tavla av Sankan, nu efter en frispark där försvaret väl inte riktigt hängde med. Då som nu lyckades dock inte Norrköping skapa några klara kvitteringschanser. Men nervös blev man trots allt. Vi kunde ha avgjort matchen betydligt tidigare om vi varit lite mer effektiva framför mål på de chanser vi fick och framförallt, skapat mer. Det var tur ändå att motståndet var så pass dåligt i den här matchen. Och så har vi ju Daniel Larsson. Han verkar ha kommit igång nu, han var framme och oroade Norrköpings försvar flera gånger, och så fick han ju göra ett mål. Även Dardan var bra, men han missade lite för mycket. Missar görs det också många i försvaret, men det var kanske inte så konstigt med tanke på att vi hade våra mest rutinerade backar borta. Dock har det varit instabilt i försvaret även när Danne och Ulrich varit med, så spelet måste förbättras i denna lagdel. Även om matchen kanske inte var någon höjdare så fick vi stundtals till bra tryck på ståplatsläktaren. Kul var det också med lite kamp mellan ståplats och sittplats, när norra sitt sabbade våra sånger med handklapp, och vissa på ståplats blev seriöst irriterade. Själv ser jag mest den här kampen som en kul grej.
Man ska också ha i åtanke att vi vann matchen med ett reservbetonat på grund av alla skador och avstängningar. Så det är inte så konstigt egentligen att spelet inte riktigt stämde alltid, men så mötte vi ett dåligt lag så det räckte till seger ändå.
Gårdagens match påminnde lite om motsvarande match 2008. Då vann vi också med 2-1 efter att vi, precis som i den här matchen ledde med 2-0, och man som supporter vaggats in i en falsk säkerhet. Så kom det en reducering som en blixt från klar himmel, då efter en tavla av Sankan, nu efter en frispark där försvaret väl inte riktigt hängde med. Då som nu lyckades dock inte Norrköping skapa några klara kvitteringschanser. Men nervös blev man trots allt. Vi kunde ha avgjort matchen betydligt tidigare om vi varit lite mer effektiva framför mål på de chanser vi fick och framförallt, skapat mer. Det var tur ändå att motståndet var så pass dåligt i den här matchen. Och så har vi ju Daniel Larsson. Han verkar ha kommit igång nu, han var framme och oroade Norrköpings försvar flera gånger, och så fick han ju göra ett mål. Även Dardan var bra, men han missade lite för mycket. Missar görs det också många i försvaret, men det var kanske inte så konstigt med tanke på att vi hade våra mest rutinerade backar borta. Dock har det varit instabilt i försvaret även när Danne och Ulrich varit med, så spelet måste förbättras i denna lagdel. Även om matchen kanske inte var någon höjdare så fick vi stundtals till bra tryck på ståplatsläktaren. Kul var det också med lite kamp mellan ståplats och sittplats, när norra sitt sabbade våra sånger med handklapp, och vissa på ståplats blev seriöst irriterade. Själv ser jag mest den här kampen som en kul grej.
Man ska också ha i åtanke att vi vann matchen med ett reservbetonat på grund av alla skador och avstängningar. Så det är inte så konstigt egentligen att spelet inte riktigt stämde alltid, men så mötte vi ett dåligt lag så det räckte till seger ändå.