tifosi

Här nedan följer nu det jag skrev om MFF: s match mot Djurgården i tisdags. Av olika anledningar har jag inte hunnit lägga ut den på bloggen förrän nu. Det blir kankse lite sent men jag vill ändå publicera den.

Rubrikens tre ord är de som bäst sammanfattar mina känslor för matchen. Jag är kluven, men ändå till största delen besviken. Besviken över att vi inte vann matchen, att det ska vara så svårt att göra mål, och över en genomusel första halvlek. Fast andra halvlek var ju bra från MFF, det är inget snack om saken. Faktum är att jag inte sett dem spela bättre sen hif-matchen. Fast det räcker ju inte om man vill vara med i toppen, då är det segrar som räknas och inte hedersamma poängtapp. Det är ju bara FAN att bollen alltid ska gå utanför stolpen eller tätt över ribban. 

Starkt var det av Jonathan Johansson att efter skada komma in och bara dunka in bollen. Det visar att han är en målskytt av högsta klass, hoppas bara att det lossnar för honom nu. En som jag inte är lika imponerad av är hans anfallspartner Junior. Han bara dribblar och dribblar, visst det kan vara snyggt ibland men det hjälper inte laget. Hans primadonna- takter kan vara irriterande, särskilt när han aldrig släpper bollen. Han måste lära sig att passa helt enkelt. En som också gillar att dribbla är Labinot Harbuzi. Han håller dock inte för startelvan än. Han väger lite för lätt och måste verkligen jobba med skyttet. Men det råder ingen tvekan om att han kommer att bli stjärna. MFF: s bäste spelare var väl annars Behrang Safari, som vann boll, kämpade och sprang, precis som i Stockholm. Han har hittat hem i vänsterbackspositionen. Sandqvist stod för några bra ingripanden även om han givetvis borde ha tagit bollen som gick i mål. Hoppas Ola Toivonen inte är allvarligt skadad!

Det märks att Sören Åkeby är pressad. Man fick se honom på storbildsskärmen ett par gånger, då satt han på bänken och såg nervös ut. Han var dock uppe och coachade en hel del i slutet. Han måste ha gjort sitt i halvtid också, för i andra halvlek var det ju ett helt annat MFF vi fick se. Precis som i Kalmar- matchen och i tidigare veckas match mot djurgården kändes det uppgivet när de släppt in ett mål. Ett tecken på detta var att Skoog slog en höjdboll bakåt på avsparken efter 0-1 målet. Man spelar i stort sett alltid efter marken vid avspark. Ett tecken på frustration?

Men de skulle verkligen ha vunnit matchen. Efter 1-1 målet kände jag vild glädje, och visade det också genom att hoppa och slänga med håret. Lite målglädje efter all frustration kändes inte fel, och det var fler än jag som visade stor glädje. Det hade varit så härligt att få lite segerglädje också, att få släppa ut alla känslor inom mig. Jag längtar så efter en hemmaseger, det var ett tag sen sist. Att bara ha vunnit två hemmamatcher första halvan av säsongen är inget annat än en katastrof! 

Idag var jag också på en utflykt till Limhamn och såg en match med Bunkeflo IF. Det kommer jag möjligen berätta mer om i ett kommande inlägg.   

Jag har följt MAI-galan på plats sedan år 2001 (undantaget åren 2002 och 2006), men jag tror aldrig att jag har fått se något rekord. Men det var vad jag fick se i måndags. Johan Wissman avslutade en ganska avslagen MAI- gala med att krossa det svenska rekordet på 400 meter. Motståndet hade inte en chans, men motståndarna tillhörde dock inte de bästa i världen på distansen. Men det var mäktigt att se ett svenskt rekord sättas, jag har som sagt inte sett något sådant live tidigare. I och med detta tände publiken, som tidigare under kvällen varit relativt slö, och Johan Wissman fick stående ovationer. Hela stadion, inklusive jag själv, fylldes av ett slags glädjerus som inte hade någon motsvarighet tidigare under kvällen. Det är ju något extra att ha fått uppleva ett nytt svenskt rekord på plats, särskilt när det är så överlägset det gamla. Dessutom var ju Johan Wissmans tid på sträckan bäst i Europa. Hade det varit EM i år så hade han definitivt varit en av guldfavoriterna, men i år är det VM- år, och då lär konkurrensen bli allt för tuff med många duktiga amerikaner, afrikaner och västindier. Wissman ska nog vara nöjd om han når finalen i VM, det blir ju trots allt första gången han springer 400 meter på ett stort mästerskap.

Jag nämnde ovan att tävlingen kändes avslagen, men det berodde kanske mer på publiken än på själva tävlingen. Det var inte precis någon storpublik på Malmö stadion i måndagskväll. Det kan ju i och för sig bero en del på regnet, men det gjorde också att den riktiga stämningen uteblev. Det var en helt annan stämning på stadion åren 2003 och 2004 då de svenska friidrottarna verkligen fick stöd av en stor publik. På den tiden fanns det också ett annat sug efter friidrott, när Sverige precis hade blivit en toppnation i sporten. Så var det ju också så att många av de svenska stjärnorna saknades i år, exempelvis Christian Olsson och Kajsa Bergqvist.

Angående tävlingen så var det kanske inte den bästa friidrottstävling man, men de största världsstjärnorna tävlar ju inte längre på MAI- galan. Men trots allt så fanns det några godbitar. Stefan Holm fick visa vilken tävlingsmänniska han är när han fixade segern med 2. 30 i sista försöket på den höjden. Dock verkade både han och Linus Thörnblad ha en bit kvar till toppformen. Annars var höjdhoppstävlingen ingen höjdare, och de internationella stjärnorna Jamie Nieto och Grzegorz Sposob var besvikelser för mig. Den utlänning som imponerade mest var väl ingen av de kända namnen. Dansken Morten Jensen vann längdhoppstävlingen, och förbättrade dessutom sitt personbästa rejält med ett bra resultat. Norskgambianen Jaysuma Saidy Ndure klarade sig också bra då han vann de båda sprintgrenarna. Kanske det kan bli norskt i någon av VM: s sprintfinaler, något som torde vara ovanligt. Kul också att få se en så pass stor stjärna som Chandra Sturrup i galans 100 meters lopp. Hon börjar dock bli gammal, men är ju trots allt en världsstjärna. Spjuttävlingen för damer var också kul att se trots att den saknade stora internationella stjärnor. Det var en skiftande tävling, som väl också bjöd på ganska bra resultat.

Men, som sagt. Det är Wissmans rekord jag kommer att minnas från den här galan. Att få se ett nytt svenskt rekord sättas var en upplevelse.