Skitmatch igen!
Så förlorade då MFF återigen en hemmamatch, och spelet var knappast till belåtenhet, bortsett från vissa perioder i matchen. Det var ett jävligt bra tag sen vi förlorade två allsvenska hemmamatcher i rad, om jag tänkt rätt så har det inte hänt sedan säsongsinledningen år 2002.
Som sagt, det var en skitmatch. Särsklit under första halvlek då försvaret kändes vidöppet, och Kalmar fick flera öppna lägen som de dock inte utnyttjade. Anfallsspelet var obefintligt fram till Yksels mål. Då kom laget i gång och skapade ett par målchanser innan halvtid. Där kan man se vad ett mål betyder. Detta gjorde att hoppet tändes hos mig och övriga supportrar. I andra halvlek skapades ett antal chanser, och jag började hoppas på seger. Men så kom 1-2 och allt var förstört. Laget blev som paralyserat efter det här målet, precis som de var nästan hela den första halvleken. Det var överhuvudtaget ett väldigt lojt spel den här matchen. Behrang Safari och Anders Andersson ska inte kritiseras då de stod för relativt bra insatser. Men anfallarna Junior och Skoog såg loja ut, och stod mest stilla under matchen. Och Toivonen gjorde återigen en riktig platt match. Han har hittills visat sig vara rikitgt ojämn. Kritik ska också vi fans ha. När resultatet var oavgjord var det bra fart på klacken och det fanns mycket glädje hos oss. Men när vi hamnade i underläge försvann detta genast. Visst sjöngs det hejaramsor fortfarande, men snarare med aggresivitet eller lojhet än glädje. Så fort det är underläge kan vissa i klacken inte berömma någonting, även om en spelare gör det bra, då är det bara gnäll som gäller. Men när det inte underläga går det bra att berömma och heja. Det är ju för fan i underläge killarna behöver stöd! Vi MFF fans är inte längre de glädjespridare vi en gång var.
Som sagt, det var en skitmatch. Särsklit under första halvlek då försvaret kändes vidöppet, och Kalmar fick flera öppna lägen som de dock inte utnyttjade. Anfallsspelet var obefintligt fram till Yksels mål. Då kom laget i gång och skapade ett par målchanser innan halvtid. Där kan man se vad ett mål betyder. Detta gjorde att hoppet tändes hos mig och övriga supportrar. I andra halvlek skapades ett antal chanser, och jag började hoppas på seger. Men så kom 1-2 och allt var förstört. Laget blev som paralyserat efter det här målet, precis som de var nästan hela den första halvleken. Det var överhuvudtaget ett väldigt lojt spel den här matchen. Behrang Safari och Anders Andersson ska inte kritiseras då de stod för relativt bra insatser. Men anfallarna Junior och Skoog såg loja ut, och stod mest stilla under matchen. Och Toivonen gjorde återigen en riktig platt match. Han har hittills visat sig vara rikitgt ojämn. Kritik ska också vi fans ha. När resultatet var oavgjord var det bra fart på klacken och det fanns mycket glädje hos oss. Men när vi hamnade i underläge försvann detta genast. Visst sjöngs det hejaramsor fortfarande, men snarare med aggresivitet eller lojhet än glädje. Så fort det är underläge kan vissa i klacken inte berömma någonting, även om en spelare gör det bra, då är det bara gnäll som gäller. Men när det inte underläga går det bra att berömma och heja. Det är ju för fan i underläge killarna behöver stöd! Vi MFF fans är inte längre de glädjespridare vi en gång var.
Kommentarer
Trackback