MFF 100 år!
Nästa år fyller mitt favoritlag Malmö FF hundra år! Samtidigt så fyller mitt eget engagemang för klubben femton år. Det var nämligen 1995 som som jag började heja på MFF och följa deras matcher. För att fira detta väljer jag nu att i tio inlägg blicka tillbaka på tio matcher under dessa år som varit speciella för mig (de flesta förmodligen också för andra MFFare). Givetvis finns det fler än tio matcher under denna period som varit speciella. Men jag väljer ut de tio matcher, som jag anser vara de mest speciella. Det största fokuset kommer givetvis att ligga på perioden 2002-04. Men vi börjar under det förra milleniet, en solig vårdag i maj år 1995. Detta blir också den enda match jag kommer presentera här som MFF inte vann, men den är speciell för att den var den första match jag såg med MFF.
Motståndet var IFK Göteborg, ett lag som vid detta tillfälle dominerade svensk fotboll fullständigt, och hade nått kvartsfinal i Champions League efter att ha vunnit en grupp där bland annat Barcelona och Manchester United ingick. Inte så konstigt kanske med tanke på att många av deras spelare varit med i Sveriges VM-trupp 94. Eftersom det var just VM-94 som fått mig att bli intresserad av fotboll, så hade jag starka sympatier för Göteborg. Men MFF var ändå min hemstads lag, så lösningen blev att jag höll på båda lagen (vilket jag skäms för idag, tro mig. Men jag var knappt elva år och visste väl inte bättre). Nåväl, jag, min pappa och min bror cyklade till stadion. Och vi hade väl heller ingen riktig koll för vi kom 5-10 minuter för sent, och gick in på bortaläktaren. Men, som sagt, så gillade jag ju Göteborg så det var väl inte ett jättestort problem. Jag fick iallafall lyssna på "heja blåvitt" och "kom igen blåvitt" under hela matchen. Och på jubel i första halvlek när Göteborg gjorde 1-0. Men jag kände mig ändå lite utanför här, jag var ju trots allt inte göteborgare. Nåväl, i andra halvlek kom så kvitteringen. Och det var en 17-årig debutant, som stötte in bollen i mål bakom Thomas Ravelli. Hans namn är Daniel Andersson. Min första match på stadion var alltså också Dannes debut i MFF-tröjan! Han inledde alltså sin karriär med att göra mål på en av världens då bästa målvakter! Jag visste inte vem han var vid just det tillfället, men kunde läsa i Sydsvenskan dagen efter att han var Patrik Anderssons bror, när de skrev något i stil med att pappa Roy nu hade ännu en son att vara stolt över. Matchen slutade 1-1, och var så vitt jag minns det inte någon av de mest välspelade matcherna jag sett på Malmö stadion. Strax efter det här så slutade jag iallafall heja på Göteborg, och började att helt sympatisera med MFF. Det hjälpte dock föga, Göteborg vann allsvenskan igen trots att de inlett säsongen dåligt under första halvan av säsongen, och till och med låg under nedflyttningsstrecket ett tag. Sedan kom dock en rejäl upphämtning under andra halvan av säsongen och de gjorde något de misslyckades med i år, de säkrade guldet i sista omgången. MFF slutade fyra det här året, vilket väl inte var helt lyckat, men både bättre och sämre tider väntade runt hörnet.