Ännu en misslyckad säsong är över

MFF:s match mot Brommapojkarna idag hade ingen större betydelse för något av lagen, vilket framkom med all önskvärd tydlighet. En match med två lag som inte hade något mer än obetydliga tabellplaceringar att spela för, och så blev det också en match med oinspirerat spel och hårresande misstag, främst från Brommapojkarna. 1-1 var rättvist, lagen skapade ungefär lika många målchanser, även om våra var något hetare än BP:s. För en gångs skull gjorde Robert Åhman-Persson en ganska bra match, han var en av de spelare som visade vilja, kanske ville han motbevisa sina kritiker. Annars gjorde Daniel Andersson som vanligt en stabil insats och Sudic var tillbaka i god form. BP:s mål var dock en försvarsmiss från vår sida då ingen hade koll på BP-spelaren som kom ute på kanten och enkelt kunde kvittera.

Publiksiffran var överraskande hög, drygt 9 000 är bra för en betydelselös match mot kasst motstånd. Men det kunde lika gärna ha varit under 1000 personer på matchen för stämningen var, tack vare Supras protesterande mot nätet framför ståplats, obefintlig. Skönt att vara på sittplats den här gången! Det är ju givetvis synd att styrelsen beslutat att sätta upp nät, men det är inte mer än väntat när folk kastar in saker på planen! Sedan att det är kollektiv bestraffning kan jag hålla med om, men det är inte MFF:s styrelse som ska attackeras i det här fallet, utan snarare de idioter som tycker om att kasta in saker. Att andra supportrar vid vissa tillfällen kastat ut dessa personer må vara hänt, men jag har sett många exempel där ingen reagerat. Så är det ju heller inte supportrarnas uppgift att hålla koll på bråkstakar, här tycker jag istället att matchvärdarna borde skärpa sig. Protestaktionen visar också på vilket inflytande Supras har på supporterkulturen i Malmö idag. Det är vanligtvis dem som står för stämningen, och de startar också de flesta sånger. När de valde att vara tysta idag dog alltså stämningen. En gång i tiden var det MFF Support som skapade ett härligt tryck var MFF än spelade. Men precis som MFF är vi i MFF Support långt från fornstora dagar. MFF Support har som mål att skapa en positiv läktarkultur. Nästa säsong är det dags att visa att vi menar allvar med den visionen, vi får inte låta huliganerna ta över. Jag har fått uppfattningen att det finns en del folk med huligansympatier i Supras och andra grupperingar.

Nu över till laget igen. Som sagt det blev alltså som vanligt för oss den här säsongen, ett misslyckande, och dessutom en placering sämre än förra året. En 7:e plats för ett lag av MFF:s kaliber är långt ifrån godkänt, och att vi hamnar efter lag som Häcken och Örebro i tabellen är enbart pinsamt. Nu har ju dessa lag i och för sig gått överraskande bra och all heder åt dem, men det är ändå något som är fel när BK Häcken placerar sig bättre än Malmö FF. Felet tror jag dock inte sitter på tränarbänken. Roland Nilsson måste få chansen åtminstone en säsong till. Han har lärt känna spelarna nu och (förhoppningsvis) hittat rätt spelsystem. Laget har ju trots allt visat att det har potential, det spelet som vi hade i september var minst lika bra som under den senaste storhetsperioden 2002-04. Utmaningen för Rolle blir att få laget att spela så i en hel säsong. Det kommer att komma svackor, det är oundvikligt, men de får inte bli så långa som under denna säsong, med bara någon enstaka seger här och där, för då kommer vi aldrig ta SM-guld. Faktum är att om vi hade gjort lite fler mål i början på säsongen (med ett 4-4-2) hade vi förmodligen tagit guld. Så potentialen finns. Det verkar istället som att felet ligger högre upp i organisationen. Under de senaste fyra åren har vi haft olika tränare, men ändå misslyckats. De är nog så att det är i styrelsen förändringen måste ske, kanske är det så att det det nu kan vara dags för Bengt Madsen att ta ett steg tillbaka och lämna över till en ny ledning. Kanske kan vi vara med och slåss om guldet igen om vi får en ny och mer öppen organisation. Vi får helt enkelt se vad som händer nu i efterdyningarna av säsongen. En anledning har jag iallafall att jubla: Vi kom före helsingborg i tabellen, och det för första gången sedan 2005! Gött, vi är bäst i Skåne, alltid något. Misslyckandet måste också vara större för hif än för oss, eftersom de räknades till guldfavoriterna under försäsongen, och vi var långt ifrån segertippade.

Vilka matcher var då bäst och sämst under året? Den bästa matchen är det inget snack om, det var 5-0 hemma mot Elfsborg!! Helt underbar match! Den var inte bara bäst i år, utan en av MFF:s bästa matcher det här decenniet. Sämst får jag nog ändå utnämna dagens match till. Matcherna mot Häcken och ÖIS i sommras lär ha varit dåliga, men jag såg aldrig dessa och kan därför inte bedöma dem. Det är bara att konstatera att det blev en fiaskosäsong igen. Det är hårt att vara MFF:are, men det finns ju dem som har fallit hårdare den här säsongen (läs djurgården och hammarby). Återkommer med spelarbetyg för säsongen de närmaste dagarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback