tifosi

Det är väl vad man kan säga om MFF:s match mot hif i onsdags. Efter två urusla matcher där inget har fungerat var det som vanligt igen. Vi spelar bra fotboll... men kan inte göra mål.

När jag kommer in på stadion förstår jag direkt att det är ett stort tifo på gång. Man ska med hjälp av ballonger forma MFF, och vi som står utanför dessa "bokstäver" ska kasta konfetti och serpentiner när spelarna kommer in på planen. Och tifot blir också riktigt kul att genomföra, och ser mycket bra ut från min position, men jag kan dock inte se hur hela grejen såg ut. Men serpentinerna och konfettin som flyger omkring skapar iallafall en god stämning, jag känner mig nu riktigt peppad inför matchen. Att det är mycket folk på läktarna gör ju inte heller saken sämre. Det verkar inte spela någon roll hur det har gått i de tidigare matcherna när det är hif-derby. Och spelarna verkar också vara peppade för de börjar matchen med att pressa hif rejält. Bland annat får Wilton iväg ett farligt skruvat skott på volley som hif-målvakten räddar. MFF fortsätter att pressa halvleken ut, Gische nickar bollen tätt utanför vid ett tillfälle. hif sticker upp med en och annan halvchans ibland. Det mest anmärkningsvärda som sker i närheten av MFF:s straffområde är dock att Rene Makondele tar lång tid på sig att slå en hörna, eftersom vi MFF-supportrar buar för mycket åt honom, man ser hur han tittar upp mot läktaren. Det där brukar man inte se, spelarna verkar för det mesta kunna stänga ute vad supportrarna gör. Får hoppas att det inte var på grund av att han fick något rasistiskt tillrop efter sig. Eller så är det kanske så att när man står närmare planen, som på Swedbank stadion är det lättare att störa spelarna.

I andra halvlek når stämningen stundtals astronomiska höjder. Det är riktigt bra drag på oss supportrar, vi använder våra röstresurser väl, och vi lyckas också få större delen av sittplatspubliken att klappa med. Det är nästan som under de gyllene åren under detta decenium, 2002-04. Detta är också en fördel med en mindre stadion, det blir mer tryck eftersom man hörs mer som supportrar. Sedan är det också vissa supportrar som ägnar sig åt fel saker, nämligen att kasta serpentiner på Pär Hansson i hif-målet. Visst kan man terrorisera motståndare med burop, hån och dylikt, men jag tycker gränsen går vid att kasta saker, även om serpentinerna knappast gör någon skada. Sedan skapar MFF också mindre i andra halvlek, och nu har hif väl så många chanser. De kommer nära mål en gång när Dusan Melicharek i målet fumlar, men han får hjälp av Sudic att reda upp situationen. Jeffrey Aubynn kommer in och är företagsam,och skapar ettt par chanser, men inte heller han lyckas göra mål. Och vi får alltså, som så många gånger förr, nöja oss med 0-0.

Nu har ju, som väl är, inte sett någon av matcherna mot ÖIS och Häcken, men jag törs ändå säga att den här matchen var ett fall framåt jämfört med dessa två matcher. Eller som jag nämnde tidigare, snarare ett fall tillbaka till gamla vanor. I den här matchen hittade vi åtminstone spelet igen, men vi kan fortfarande inte göra mål. Rolle har ju nu, äntligen, bytt spelsystem men det hjälpte alltså inte i den här matchen. Problemet med målskyttet kanske snarare sitter i spelarnas huvuden än i spelsystemet. Men, det här var ju första matchen i årets allsvenska som vi körde 4-4-2, så det bör vara värt att testa det igen. Sedan måste vissa anfallare komma igång, exempelvis Wilton. Han försöker ju att dribbla och skjuta så gott han kan, men han borde passa mera. Sedan fattar jag inte vad Eddie gör på planen. Killen har fan inte gjort mål när mer än hälften av allsvenskan är spelad, och han har varit på plan i nästan alla matcher. Då ska han bara vara på bänken. Punkt. Robert Åhman-Persson gjorde inte heller någon strålande insats i måndags. Han är mest ivägen hela tiden, eller så dräller han med bollen. Men så kommer ju Daniel Andersson tillbaka i nästa match, så då får Åhman vara på bänken. Vissa spelare förtjänar självklart beröm också efter matchen. En av dem är Jasmin Sudic, som fortsätter att imponera. I honom har vi en grym försvarstalang, det är bara att hoppas på att vi får behålla honom ett tag till. Även Gische gjorde en bra match. Han är jävligt bra när han får till sina löpningar och dribblingar, och han visade mot hif att han är väl värd en plats i startelvan. 

Så det blev alltså ingen seger nu heller och det ser fortfarande illa ut. Dock har Rolle fortfarande mitt stöd, och han kommer ha det säsongen ut, så får vi se efteråt var vi hamnar i tabellen, om han ska avgå eller inte. 

Så är då säsongerna igång, eller håller på att starta, i de europeiska fotbollsligorna. I de tre stora ligorna ser läget ut som följer: Vi har ett vingklippt Serie A, som förlorat sina två största stjärnor, ett Premier League som i år kan komma att bli en strid på kniven, och La Primera där det förmodligen kommer handla om två lag när det gäller ligaguldet. 

Serie A har alltså förlorat sina två största stärnor, Kaka och Zlatan, till spanska ligan. Ligan har halkat efter Spanien och England i utvecklingen, och det är inte längre här de största världsstjärnorna spelar, som det var på 90-talet. Att Zlatan har försvunnit har också gjort att ligan tappat attraktionskraft i Sverige, det var ju nära att det inte blev några sändningar alls av ligan här, men nu har ju Kanal 9 fått rättigheterna, så nu får man tack och lov se Serie A- matcher på tv. Att ligan bryter sig loss från Serie B, för att ensamma få pengar för tv-rättigheterna, var väl bara ett naturligt steg för att komma ikapp konkurrenterna. Givetvis synd för Serie B klubbarna, men knappast oväntat. Trots allt så är det fortfarande Serie A jag helst ser på, och det finns ju fortfarande bra spelare. Inter har ju till exempel köpt in ett par världsspelare (Eto'o och Sneijder) för att täcka upp förlusten av Zlatan. Inter och Milan hade ju faktiskt två världslag på planen i kvällens derby, låt vara att det bara var Inter som spelade som ett. Med tanke på vilket lag de har på pappret borde de rent logiskt vinna Serie A också i år. Men det vetefan om det blir så. Dom andra lagen gör nog allt de kan för att Inter inte ska vinna i år igen. Det kan nog bli en jämn kamp i toppen, som jag ser kan fem lag vinna serien; Inter, Roma, Juventus, Fiorentina och Milan (den usla insatsen ikväll lär inte påverka spelet hela säsongen). Mitt favoritlag Juventus verkar vara på gång igen, och ser starkare ut än på länge. De har en spännande tränare i Ciro Ferrara och har gjort bra värvningar. Vill sig allt väl skulle det kunna bli en ny scudetto.

I England finns det nästan lika många lag i kampen om vem som ska vinna ligan. Dock kommer nog inte Manchester City blanda sig i den striden redan i år, man brukar inte kunna köpa sig upp från en mittenplacering till ett ligaguld på bara ett år. Det kommer istället att bli en kamp mellan de fyra stora som vanligt. Den här gången kan dock inte Manchester United vinna så komfortabelt som de gjorde förra säsongen. I och med förlusten av Christiano Ronaldo kommer de att få en svårare säsong. Chelsea, Liverpool och Arsenal har också mycket starka lag, så det här blir en strid på kniven. 

I Spanien har Real Madrid och Barcelona spetsat till sina redan starka lag med ett par världsspelare. Det kommer att bli en hård tvekamp om titeln dessa lag emellan. Det ser svårt ut för lagen närmast under att få ett finger med i spelet. Skulle Valencia, Villareal eller något annat lag utmana är det en stor skräll. Dessutom är det fem säsonger sedan ett annat lag en Barca eller Real vann ligan.    

Gårdagens seger mot Trelleborg var oerhört skön, och även väldigt viktig. I och med denna seger har MFF nu lämnat det värsta bottenträsket bakom sig, åtminstone tillfälligt. Det blev också ett trendbrott i och med att det här var vår första seger i Trelleborg sedan 2001, låt vara att TFF inte spelat alla säsonger i Allsvenskan sedan dess. Det var också ett trendbrott för mig personligen då jag inte bevittnat en bortaseger för MFF sedan Landskrona 2005,  jag har dock inte varit på alltför många bortamatcher de senaste fyra åren. Men hur det än är så var det jävligt skönt att vinna, måhända var detta sässongens skönaste seger hittills.

Jag åkte som vanligt supporterbuss från Malmöhus. Men när jag hörde att ett 50-tal fans cyklat till matchen, undrade jag lite om jag inte skulle ha valt det alternativet istället, hängiven cyklist som jag är skulle det vara en häftig utmaning att cykla till Trelleborg. Men buss är ett helt klart bekvämare alternativ på den här sträckan, så jag gjorde nog rätt val ändå. Väl inne på arenan är värmen olidlig, och jag kommer genast att tänka på Kalmar hemma förra sommaren, då det också var en tryckande sommarhetta. När matchen ska till att börja visar det sig att TFF också har fått en hymn som inleder matcherna. Denna hör jag dock inte så mycket, då vi på bortaläktaren gör allt vi kan för att överrösta den. MFF börjar anfalla direkt och sätter press, men sedan sticker Trelleborg upp med några anfall. Då lyckas Eddie få tag i bollen i straffomådet, och får fram den till Wilton som enkelt kan göra 1-0. Härligt härligt!! Men nu börjar TFF bli farliga på riktigt. De får en straffsituation, som är lite svår att uppfatta från vår läktare, eftersom vårt mål är på andra sidan den här halvleken, men många inklusive jag själv tror att det är straff, men domaren vinkar avvärjande. I en situation blir Johan Dahlin överspelad, men Gabriel hinner upp bollen på mållinjen. Vissa personer på vår läktare roar sig under första halvlek med att försöka psyka trelleborgsmålvakten Viktor Noring. Ganska kul, fast det har ingen effekt. Vi vinner iallafall första halvlek med 1-0. Det är inget jättedrag bakom målet där jag står, utan den bästa stämningen finns på vår högra läktare. Ibland går sångerna också över till vår läktare, och då blir det grym stämning. När sångerna ekar som högst hörs de förmodligen över hela Trelleborg. Stämningen är iallafall schysst, det är idel glada miner, och inte mycket gnäll.

Det kommer dock i andra halvlek, då matchen blir segare, mycket av det kan nog skyllas på värmen. Folk börjar klaga på att vårt anfallsspel inte kommer någon vart, men det klagas ännu mer på tveksamma domslut  från domaren Stefan Johannesson. Såhär i efterhand och med en seger i bagaget, så känns det väl som de flesta av domsluten inte var så farligt felaktiga, men i stidens hetta hugger man på minsta lilla fel som domaren ser ut att göra. Trelleborgarna skapar fortfarande en och annan halvchans, och det börjar se farligt ut, men så i slutet av matchen får vi en straff, som jag inte heller kan se om den är rätt eller fel på grund av min position på stadion. Men Daniel Andersson slår iallafall in straffen, och nu vet glädjen inga gränser! Jag hoppar runt och skriker och sjunger med alla andra MFF:are, men slappnar inte helt av förrän domaren blåser i pipan. Sällan har en resa hem från Trelleborg känts så skön! Efter fyra matcher får jag äntligen se MFF vinna på Vångavallen!

Det som är slående med de mål vi gjort de senaste matcherna är att de är enkla mål. Det är inga extremt snygga mål, som blir läckert framspelade. Det är mål som enkelt placeras in, sker på grund av motståndarmisstag, eller som igår, på en straff.  Som alla vet så har MFF haft svårt för att göra mål den här säsongen, men har spelat en fin fotboll fram till målet. Det är kanske just det som är problemet. Vi gör inga mål när vi spelar snygg fotboll! Kolla bara på aik-matchen där spelade en riktigt bra fotboll, men vi kunde helt enkelt inte göra mål. Halmstad borta var, enligt vad jag har hört, ingen höjdare, men då vann vi med 3-0! Igår gjorde vi helt klart en bra match, men anfallsspelet stannade som sagt av i andra halvlek, och trots det vann vi matchen. Med andra ord: det lönar sig inte att spela skönspel. Vi måste börja spela enkelt, så kanske det kan gå bättre. Annars fungerade försvarspelet igår prickfritt som vanligt. Framförallt Gabriel gjorde det riktigt bra, han är svår att ta sig förbi, och har växt  rejält som spelare i de senaste omgångarna. Det kanske har gynnat honom att få lite mer ansvar. En annan av mina hackkycklingar som nu ska få lite upprättelse är Markus Halsti. Han var grym i matchen mot aik, och skötte sig också bra igår. Sedan har vi ju nu också fått en grymt stabil målvakt i Johan Dahlin. Han behövde väl inte göra någon jätteräddning igår, men han gör ändå ett säkert och stabilt intryck. Precis vad man vill ha i en sista utpost. Jiloan Hamad gör också återigen en grym insats. Det är han och Wilton som styr vårt anfallsspel igår. Jille är en riktig supertalang och han kan nog bli något stort. Och så var det Wilton. Man kan säga att han symboliserar MFF.s anfallsspel. Han gör också mål när han får spela enkelt och får enkla lägen. Det fick han inte mot aik, men är fick han bollen inne i straffområdet, och det är där han gjort sina mål den här säsongen.

Hursomhelst, det är alltid skönt med derbysegrar, och den här segern var särskilt skön med tanke  på att den förbättrar vår läge i tabellen, men också på grund av att detta var vår första derbyseger sedan hif borta i maj 2007. Få bara hoppas att vi kan hitta en vinnartrend nu.

Ingen kan ha undgått att Sverige förlorade mot Danmark i EM-kvalet i lördags. Vi som såg matchen fick se en missad straff signerad Kim Källström, en försvarstavla av Mikael Nilsson som gav Thomas Kahlenberg öppet läge till att göra 1-0 för Danmark, och en orgie i missade målchanser under andra halvlek. Sverige har minst lika stora problem med målskyttet som MFF, två gjorda mål på fem matcher, det är ju rent av pinsamt! Det är i och för sig bra att vi inte heller släppt in fler än två mål, men som jag konstaterat i ett tidigare inlägg på den här bloggen, gör man inte mål så vinner man inga matcher. Effektiviteten är lika med noll i det svenska landslaget just nu. På de chanser vi skapar ska det kunna bli en två- tre mål, vet inte hur många gånger jag ropade "NEJ!" under andra halvlek. Svenska landslaget har under Lagerbäcks styre tidigare haft svårt att göra mål, men oftast lyckats göra de mål som är nödvändiga för att vinna matcherna. Fram tills nu. Som jag konstaterade i blogginlägget som jag skrev efter rysslandsmatchen i EM förra året så är miraklernas tid förbi för det svenska landslaget. Vi har helt enkelt inte något flyt längre. Hade matchen mot Danmark spelats under perioden 2001-2006, så hade Sverige säkert vänt matchen med två mål de sista fem minuterna. Sådant flyt hade vi på den tiden. Det handalde förmodligen också om kämparanda, men den hade laget i lördags också, men det hjälpte inte.

Den här matchens två syndabockar hette Mikael Nilsson och Kim Källström. Nilssons försvarstabbe hjälpte Danmark att ta ledningen och, som det skulle visa sig, avgöra matchen. Därmed har det glömts bort att han i övrigt gjorde en ganska bra match. Kim Källström började med att missa en straff, och spelade därefter uselt. Han borde definitivt ha bytts ut så tidigt som möjligt. Olof Mellberg stod för en stabil insats i backlinjen. Han gör sällan en dålig match. Ingen skuld ska läggas på Zlatan för resultatet. Han gjorde vad han kunde, men fick ingen större hjälp av mittfältet, som agerade oerhört tamt. Zlatan borde dock ha satt chansen han fick i slutminuterna. Viktor Elm blev en injektion när han kom in, med sina löpningar och passningar, och ett farligt skott. Brodern Rasmus var också den av de startande mittfältarna som stod för den bästa insatsen. Här kan vi ha landslagets framtida stjärnor.

Så är det kört då? Nja, det är ju inte över förrän den berömda feta damen sjunger. Sverige har fem matcher kvar, och fyra av dessa bör kunna vinnas ganska enkelt. Danmark borta blir den tuffaste matchen. Sedan är i och för sig Portugal också med i kampen om andraplatsen, och storlag brukar alltid krångla sig vidare på något sätt. Vi får se hur det går. Jag väntar iallafall lite med den slutgiltiga sågningen.

Att hif har något MFF saknar, nämligen en spelare som kan avgöra matcher på egen hand, blev tydligt igår. I en match som inget lag förtjänade att vinna kliver en viss Henrik Larsson fram och avgör. hif har en anfallare som är van vid riktigt stora matcher och det är vad de vinner på.

Jag tog mig till Helsingborg via supporterbuss. Den här gången körde vi på motorvägen istället för att åka genom Landskrona, men det tog förmodligen ändå längre tid pga köer. Men vi är framme i god tid innan matchen, och jag har inga problem med att ta mig in på läktaren, och får en bra plats. På läktaren uppe till höger om oss dyker det sedan upp ett par unga hif:are för att provocera. Fast frågan är om de egentligen bryr sig om hif, det vill väl bara ha uppmärksamhet, men vissa i klacken tycker ändå det är nödvändigt att kasta mynt på dem. Resten av tiden innan matchen ägnar jag och några andra i klacken åt att jävlas med hif-klacken genom ramsor och gester. Innan matchstarten, som blir framflyttad 10 minuter, drar vi igång tifot som består av ett antal stora flaggor. Förhoppningsvis blev det snyggt, jag vet som vanligt ingenting eftersom jag stod mitt i klacken.

Första halvlek är ett ställningskrig. Båda lagen försöker anfalla, men kan inte ta sig igenom respektive försvarsmur. Gische kommer ensam med hif:s målvakt och får ett bra läge, men skottet blir för löst, och målvakten tar det, även om han släpper bollen först. Annars lyckas MFF:s anfallare inte få till det, de fastnar på försvarare eller gör en dribbling för mycket. Försvaret är däremot låst och hif skapar ingenting. Andra halvlek fortsätter likadant. hif sticker upp med ett par halvchanser då och då. En period i början/mitten av halvleken är det dock vi som pressar. Dock utan resultat. Får vi någon gång iväg ett skott så fastnar det på en försvarare, annars så är det inlägg som går precis förbi spelare. Wilton Figueireido kommer igenom en gång, men dribblar för länge, trots att han har ett utmärkt läge att skjuta. Matchen ser ut att sluta oavgjord, men så kommer då det där irriterande målet av Henke. Man släpper honom en gång,och då smäller det. Sedan händer inte så mycket mer, förutom att det nästan urartar när Gische fäller Adama Tamboura, och hif får frispark, korrekt. Men Tamboura ligger kvar och gnäller, och Gische blir irriterad och drar honom i armen för att få upp honom, vilket leder till att andra hif-spelare lägger sig i,och då kommer även mffarna, och det hettar till. Inget att säga om egentligen, det är så det ska vara när det är derby, heta känslor hör till. Dock pinsamt att några supportrar kastar in smällare på planen i samband med detta. I vilket fall så förlorar vi matchen, och det är givetvis tryckt stämning på bussen hem.

Som jag skrev i början av inlägget; hif vinner på grund av Henke. Får han en chans så gör han mål, iallafall i Allsvenskan, och då hjälper det inte att Jasmin Sudic bevakat honom utmärkt i 88 minuter. När jag tidigare skrivit om landslaget har jag skrivit att Henke inte borde platsa där längre, men i Allsvenskan duger han gott. Faktum är väl att han är en av seriens absolut bästa spelare, om inte den bästa. Det är dock stor skillnad mellan Allsvenskan och internationell fotboll, och att en 37-åring platsar i svenska landslaget ställer jag mig tveksam till. 
MFF skulle behöva någon som Henke just nu, det är väldigt oroande att vi inte har gjort mål på tre allsvenska matcher. Vi har bra anfallare det är inget snack om saken, men de måste disponeras om. Förts och främst måste vi gå tillbaka till att ha två man på topp, det är ju helt uppenbart nu att det inte funkar med 4-5-1, vi gör ju fan inga mål! Det spelar ingen roll att vi har tre anfallare på planen när två av dem spelar på mittfältet. Wilton Figueireido har ju inte imponerat hitills, han dribblar alldeles för mycket. Lite som Junior, men denna spelare gjorde ju också bra matcher i MFF, så Wiltons tid kommer nog. Det är inte alltid lätt att komma till en ny klubb. Eddie borde sättas på bänken, han är helt enkelt inte i form, och misslyckas med det mesta för tillfället. Som jag skrev i inlägget inför denna match så borde Agon sättas in från start. Han har ju trots allt gjort flest mål i år, och han skulle nog må bra av att få det förtroendet. Att han är för ung för att spela från start tror jag inte, se bara på Robin Söder och Rasmus Jönsson vad de har åstadkommit. Låt vara att Agon inte gjorde mycket igår, men vem gjorde det offensivt?
Försvaret fungerade bra igår, som vanligt denna säsong. Den här gången kan jag knappt ens klaga på Gabriel, förutom att det var han som missade markeringen på Henke. Jasmin Sudic gjorde som sagt ett utmärkt jobb med att bevaka denne. Att som 18-åring gå in och ta bort en före detta världsspelare ur matchen, det är starkt. Vi har inte bara offensiva talanger i MFF!

Men, som sagt; vi måste börja göra mål så att försvarets ansträngningar inte blir meningslösa!

Imorgon är det då dags för match mot hif första gången det här året, och självklart kommer jag vara på plats i Helsingborg. MFF:s form har väl inte varit så bra den senaste tiden, men det samma gällde för hif innan segern mot aik. Jag skrev också ett sådant här inlägg innan motsvarande match förra året, och då kan man säga att MFF:s förutsättningar var omvända. De hade då tre raka segrar efter att ha inlett säsongen med fyra matcher utan seger. I år har vi tre raka utan seger, men har inlett med tre raka segrar. Hursomhelst blir det en tuff match, men visst har MFF en bra chans. Är försvaret lika tätt som mot Gefle så är hälften vunnet, men sedan måste man ju fan göra mål också! Varför inte satsa på Agon från start, han är säkert hungrig, och något måste göras åt afallsspelet med tanke på hur det såg ut senast. Får bara hoppas att Henke Larsson inte visar samma form som i matchen förra året. Annars kan man nog räkna med att vi får ett lika "varmt" välkommnande av hif:arna som förra året, men den här gången ska de fan inte vinna! Nu ska vi visa vilka som är bäst i Skåne.

I och med att jag jobbade när MFF hade hemmapremiär mot Örgryte blev dagens derby mot Trelleborg mitt första besök på den nya stadion. Och Swedbank stadion måste sägas vara något alldeles extra. Dock blev väl inte resultatet i matchen riktigt som jag hoppades.

På utsidan av stadion är allt inte riktigt färdigt än, det ser fortfarande ut lite som en byggarbetsplats. Men insidan var riktigt fin. Och när jag kom ut på läktaren kändes det bara som "Wow, finns den här fotbollsarenan verkligen i min hemstad?" En modern arena av europeiskt snitt, det kändes magiskt att denna nu är MFF:s "himmaborg". Jag har aldrig sett något liknande med egna ögon, iaf inte i Sverige. Att läktarna var fulla med folk gjorde inte precis saken sämre. Det kändes dock lite som att komma till en bortamatch i och med att det var den första matchen på stadion. Det tar väl antagligen ett tag att vänja sig vid en ny hemma arena, precis som det tar ett tag att vänja sig vid en flytt, eller vid ett nytt jobb. Sedan var det ju också väldigt trångt på ståplats, så att man stod och svettades, och folk kom inte heller in, vilket berodde på en ovilja att tränga ihop sig hos vissa av de som redan kommit in. På sektion 1 där jag befann mig till en början stod vi packade som sillar, medan det verkade var mer öppet på andra sektioner.

Nåväl matchen drar igång efter en ny och mer operamässig variant av hymnen. Den skapar iallafall god stämning eftersom alla verkar sjunga med. Sedan dröjer det inte länge innan Trelleborg gör 1-0 efter tafatt försvarsspel av MFF (tillbaka till förra året alltså). MFF:s anfallsspel är sedan i stort sett obefintligt, och spelarna går bort sig och gör felpassningar gång efter annan, och försvaret fortsätter agera tafatt. Gische får dock en bra chans precis framför mål. På läktaren är det trångt, det går knappt att gestikulera eller applådera, då råkar man ofta slå till den stackare som står närmast.  Efter ett tag får jag flytta mig till sektion 2, för att fler människor ska kunna komma in på läktaren. Denna sektion visar sig vara en dryg sektion då det nästan bara är jag som sjunger med i ramsorna här. I slutet av halvleken får Trelleborg en stolpträff, och returen går precis förbi målet. Sankan slår ut med armarna i målet. Jag förstår honom. Det kan inte vara lätt som målvakt när försvaret inte gör sitt jobb. Vändningen efter denna situation blir dock mer lyckad. Daniel Larsson får bollen, rivs ner men får inte frispark. Han fortsätter dock att kämpa, får tag i bollen igen, kommer in i straffområdet, och gör MÅL!! Precis innan halvtidsvilan, psykologiskt viktigt. 
I andra halvlek kommer MFF ut som ett nytt lag. Nu är det fart och fläkt i anfallsspelet. Det börjar med ett misslyckat skott av Ricardinho som dock får applåder eftersom han träffar TFF-klacken. Sedan fortsätter MFF i anfallsvåg efter anfallsvåg, anförda av främst Ricardinho, Labbe och Daniel Larsson. Ett antal chanser skapas men Trelleborgsmålvakten är bra. Annars stoppas de flesta anfallen av köttmuren som TFF ställt upp vid straffområdet. Tråkigt, men ack så effektivt. Trelleborg är nu utspelat, och har inget anfallsspel, men börjar dock anfalla igen de sista 10 minuterna. Nu ser vi dock en skärpning i MFF:s försvar, och det blir trots allt inga chanser för motståndarlaget i andra halvlek. 

1-1 mot TFF på hemmaplan är dock inget resultat man kan vara nöjd med. Trelleborg är ett lag vi ska slå på hemmaplan. Faktum kvarstår dock att vi inte har slagit dem sedan deras återkomst till allsvenskan för två år sedan. De är en svår nöt att knäcka då de gör allt för att slå "storebror". Dock var detta en förbättring jämfört med förra årets hemmamatch,som dock hade samma resultat. Andra halvleks spel var bra och borde ha gett oss en seger. Daniel Larsson blev utsedd till matchens lirare, och han var mycket bra med sina löpningar som drog igång vårt anfallsspel och oroade motståndarna gång på gång. Fast frågan är om inte Ricardinho var strået vassare. Han skötte sig utmärkt både i försvars- och anfallsspel, hans löpningar och passningar var ständigt giftiga. Backar som är bra både offensivt och defensivt finns det inte många av i allsvenskan, får hoppas att hoppas hans form håller i sig. Agon, som varit så framgångsrik i de tidigare matcherna, kom inte alls till sin rätt idag. Han fick helt enkelt inte många bollar och hamnade fel i positionerna, såg honom till exempel ute kanten ett par gånger. Nyförvärvet Wilton Figureido fick komma in istället, men visade inte mycket. Han krånglade mest till det med sina dribblingar. Men han blir förhoppningsvis bättre. Försvaret var ju kasst i första halvlek, men skärpte till sig i andra och höll helt tätt. 
Trots allt: Även om resultatet inte blev som förväntat så kan vi vara serieledare om bara hif förlorar.
      

Så enkel är ju fotbollen. Gör man inga mål så vinner man inga matcher. Och några mål gjorde heller inte Sverige i gårdagens VM-kval match mot Portugal. En nyckelmatch som hade behövt vinnas för en lättare väg till VM. Nu blev det ingen seger, och om Sverige ska vara med i Sydafrika om ett och ett halvt år, måste laget ta poäng i en del tuffa matcher.

Jag skrev ju här efter matchen mot Ungern att det inte fanns någon risk att Sverige skulle spela så dåligt som de gjorde i den matchens första halvlek mot Portugal. Och så blev det nu inte heller. Första halvlek genomfördes på ett bra sätt av Sverige, de skapade många chanser, spelade en fin anfallsfotboll, och höll tätt bakåt. Det ändå som saknades var målen. Det är ju bara fan att Johan Elmander skulle missa sina chanser! Någon av dem kunde lika gärna gått i mål. Sedan stannade ju spelet av i andra halvlek. Det var två lag som bevakade poängen, och inte ville förlora, dock var Portugal något vassare, och det blev lite nervöst ett par gånger i början av halvleken. Dock blev den aldrig det lågvattenmärke som första halvleken mot Ungern var.

En given fråga efter matchen är: Varför fortsatte inte Sverige spela sitt spel från första halvlek under fortsättningen av matchen? Hade de spelat i andra halvlek som de gjorde i första så tror jag att de hade vunnit matchen. Detta gäller för Portugal också, det lag som hade vågat i andra halvlek hade vunnit. En annan fråga är: Varför gjorde inte Lagerbäck några byten? Han anser tydligen att byten inte kan förändra en matchbild. Där kan jag delvis hålla med honom. Laget blir ju inte bättre direkt bara för att man tar in ett par nya spelare på planen. Men säg att en anfallare byts in och han gör mål. Nog ger detta ändå laget positiv energi, som gör att de kan förändra matchbilden. Poängen här är att Lagerbäck skulle ha bytt in Markus Berg igår, istället för Elmander som inte tog vara på sina chanser i första. Tänk om han hade gjort mål! Detta hade kunnat bli matchavgörande.
Och detta leder oss raskt vidare till nästa problem; målskyttet. Som Patrik Ekvall konstaterade i sin krönika i tv4 sporten så har Sverige förtvivlat svårt med målskyttet. Fem av sex halvlekar i kvalet har varit mållösa. Jag har ju tidigare propagerat för att Elmander och Zlatan ska spela på topp. Efter Elmanders målmissar igår borde jag kanske ha ändrat åsikt. Men icke. Elmander visade att han var på hugget igår, och spelade bra även om målen uteblev. Men det var ju faktiskt ett tag sedan han spelade en match som anfallare i landslaget. Ge han bara lite tid så kommer nog målen. Och att Zlatan är en världsspelare, det visste vi ju, och han visade lite av den klassen igår, i alla fall i första halvlek. Men han kom alldeles för sällan in i straffområdet. Hans avslut kom utifrån eller så agerade han framspelare. Men det är ju straffområdet han är som farligast, och det är där avsluten ska komma.  Men så måste man också ta med i beräkningen att han alltid är hårt uppvaktad av försvararna och att han, som nämndes i efter matchen igår, inte har lika bra medspelare i Sverige som i Inter. Men, får han ett enda läge inne i straffområdet så kan det vara mål, därför kan nyckeln till framgång i kvalet vara att ge Zlatan så mycket boll som möjligt. En annan spelare  som gjorde en bra match igår var en annan ex-mffare, nämligen Daniel Majstorovic. Han hade total koll i försvaret, och var i stort sett felfri. Nu har Lagerbäck angenäma problem med tre mittbackar av hög klass. För samtidigt som anfallet inte gör mål, måste också sägas att försvaret inte släpper in mål. Bara ett insläppt mål på tre matcher, och dessutom ett betydeslelöst sådant! Detta bådar väl ändå gott om vi nu ska avsluta lite positivt!

Hursomhelst så ser detta VM-kval alltmer ut att bli en nagelbitare för svensk del. Bara och hoppas att det slutar lyckligt den här gången också!

Jag lämnar rubriken tom. Kan inte komma på något att skriva. Så illa var det. MFFs insats idag var det mest pinsamma jag sett av laget sedan 0-6 mot Göteborg 2001. Och då har man ändå fått uppleva en del lågvattenmärken de senaste åren. Så jävla pinsamt dåligt, ingen vilja eller kämparanda alls, och ett försvar som är helt obefintligt, och ett anfall som inte förmådde skapa mycket. Efter 0-3 fick jag nog och cyklade hem. Hade Halmstad avslutat bättre hade förlustsiffrorna kunnat bli ännu större. För HBK gjorde då ingen höjdarmatch, men det räckte för att spela ut MFF, som idag spelade som ett division 4 lag. En spelare, Gische, kommer undan med godkänt. Resten, ingen nämnd och ingen glömd, underpresterade, för att uttrycka det milt. En ren uppvisning i uselhet alltså.

Sverige tog igår sin första seger i VM-kvalet, i en match som bara skulle vinnas. Ungern hemma är match som ett lag av Sveriges kaliber ska vinna tio gånger av tio. Nu blev det ju också vinst, även om det såg minst sagt svajigt ut ett tag.

I första halvlek bjöd svenskarna på ett uselt spel av sällan skådat slag. Det var slarv, felpassningar, tafatthet i försvaret, och ett i princip icke-existerande anfallsspel. Och så fick Ungern dominera. Ett lag som tog stryk av Moldavien i EM-kvalet fick dominera på Råsunda mot Sverige! Detta borde inte tillåtas. Dock var Ungern uddlösa framåt, och som väl var kom Sverige ut som ett nytt lag i andra halvlek. Även om Ungern skapade ett par farligheter i början av halvleken var det ändå Sverige som satte press. Och snart förlöste Kim Källström oss med ett fint nickmål, läckert framspelad av Henke Larsson. Henke låg också bakom 2-0 målet när han spelade fram Samuel Holmen. Sedan blev det aldrig spännande igen, matchen punkterades i och med det andra målet. Att Ungern reducerade i slutet var kanske lite snopet, men inget som lär ha någon större betydelse längre fram. Att detta mål skulle ha betydelse för om Sverige går till VM eller ej ser jag som osannolikt.

Innan och under EM skrev jag att Henke Larsson var en föredetting som inte hade något i en svensk startelva att göra. Jag står fortfarande fast vid den åsikten, fast jag måste säga att igår var han matchens lirare. Han spelade fram till Sveriges båda mål och styrde anfallsspelet nästan som i fornstora dagar. Om Henke kan fortsätta hålla den här nivån i landslaget så förtjänar han en plats i startelvan, men jag undrar om han kan det. Jag anser fortfarande att Elmander borde spela vid sidan om Zlatan. Målskyttarna Källström och Holmen stod också för bra insatser. Källström var en god hjälp till Henke i att styra det offensiva spelet, och visade varför han borde vara given i startelvan. Sedan stod Holmen också för en bra insats. Han skulle passa bra som startman till höger i ett 4-4-2 system. Isaksson stod för några viktiga räddningar, även om skotten kanske inte var de bästa. Men om Sverige haft en mindre stabil målvakt hade det kunnat sluta mycket illa. Petter Hansson är till skillnad från Henke en spelare som jag ofta har hyllat, men nu ska han få lite ris. Igår slarvade han en hel del och släppte förbi ungrarna lite väl lätt, vilket höll på att ställa till det ett par gånger. Precis som i den ödesdigra matchen mot Ryssland var han inte riktigt sig själv. Här krävs det skärpning. Zlatan var  ganska osynlig, och fick inte riktigt till det igår kväll. Han blev helt riktigt utbytt, vilket ha verkade bli förbannad över. Men en spelare av Zlatans kaliber ska bli förbannad när han blir utbytt. Om han sedan blir det på sig själv eller tränaren är en annan sak.
Allt som allt får gårdagens insats ändå sägas vara godkänd från Sveriges sida. En usel första halvlek, och en bra andra som resulterar i vinst är lika med godkänt. Sedan finns det en del frågetecken, särskilt kring spelsystemet. 3-5-2 har inte gett några imponerande resultat hittills, och spelarna verkar inte vara vana vid systemet. 4-4-2 har ju funkat tidigare, och Sveriges spelare är bäst lämpade för detta system. Det var heller inte spelsystemets fel att vi åkte ur EM i gruppspelet, så jag ser ingen anledning att ändra. Att vi inte kan spela såhär mot Portugal är självklart, och det kommer Sverige inte heller göra. Svenskarna spelar alltid bättre mot bra lag, sedan om det blir vinst eller ej, det får vi se.

Danmark imponerade med att slå Portugal på bortaplan. Danskarna kanske är på gång igen, och kommer helt klart bli en farlig motståndare för Sverige. Den stora frågan fotbollseuropa måste ställa sig idag är väl: Vad fan hände i Basel? Hur kunde lilleputtlaget Luxemburg slå Schweiz, som är ett lag av ganska god europeisk klass, ungefär i nivå med Sverige? Schweizarna måste verkligen ha underskattat Luxemburg. Hursomhelst måste det vara en av de största fotbollsskrällarna genom tiderna, och det är ju skitkul för Luxemburg att de lyckades slå ett 50-100 placeringar högre rankat lag.  

Det är en fråga man ställde sig efter MFFs match mot Trelleborg i måndags. Och att man dessutom inte vinner hemmamatcher mot pisselag som djurgården och Trelleborg. Matcher som vi lätt skulle ha vunnit för en fyra-fem år sedan. Men de senaste säsongerna har inte MFF varit sig själva, något är definitivt fel hos di blåe. Att analysera vad det är som är fel ger jag mig inte in på nu. Sådana frågor får vi ta när säsongen är slut. 

Men i alla fall. Det var ju ett derby och det var något jag såg fram emot, även om jag var nervös innan matchen. Matchen började väl ändå helt okej, vi fick till en hyfsad press mot deras mål. Men sedan kommer ett trelleborgsanfall från ingenstans, och då blir det såklart mål! Efter ett oerhört tafatt agerande av MFF-försvaret, där de knappt ens attackerar Trelleborgs anfallare, utan låter dem få fri tillgång till målet. Större delen av första halvlek ser ungefär likadan, MFF-spelarna mesar sig, står mest och duttar med bollen, och verkar inte vilja vara med om några närkamper överhuvudtaget. Spelet i andra halvlek är väl något bättre, här skapar vi ju i alla fall ett antal målchanser, och går in i närkamperna. De senare resulterar också i ett fult spel, men det trelleborgarna som är allra fulast, och filmar och ruffar så det står härliga till. De borde ha fått minst en utvisning, men domaren missar en hel del grovheter från trelleborgarna, eller bestraffar dem alldeles för milt. Det fula spelet gjorde dock att matchen tände till, och det kan inte uteslutas att det var dettta plus domarens missar som fick MFF-spelarna att tända till, och till slut få in en kvittering. Jag och ett antal andra supportrar hade precis börjat skandera "Tom Prahl är vår general" när Eddie nickade in kvitteringen. Detta var åtminstone ett halvt plåster på såren, att vi slipper skammen att ligga efter TFF i tabellen.
 
Men faktum kvarstår: oavgjort hemma mot Trelleborg är fan inget bra resultat! Och det var trots allt en rikitgt usel match. De senaste två matcherna utnämner jag härmed till säsongens sämsta för MFF. Dessa matcher säger allt om hur vår form är just nu. Något måste verkligen hända nu, såhär kan det inte fortsätta! Vi supportrar sköter oss i alla fall bra nu. Det är inte lika mycket gnäll som förra säsongen, även om spelet är minst lika dåligt. Men de flesta av oss fortsätter att stötta även i motgång. Vi som älskar MFF måste vara en positiv kraft nu, och visa att vi inte ger upp trots det dåliga spelet!  

Ärligt talat så trodde jag att matchen mot Kalmar skulle spelas först på måndag. Så jag blev något överraskad när jag kollade målservicen på text-tv och såg att det var redan imorgon. Tur i alla fall att jag kom på det idag. Man blir lätt lite slö på sommaren, och hänger inte alltid med i det som händer. Nåväl, morgondagens match är en viktig match för MFF. Nu är det verkligen upp till bevis! Vi måste bevisa att vi kan spela bra fotboll, att vi kan slå bra lag, att vi inte hör hemma i ingenmansland! Så är det också serieledaren och guldfavoriten som kommer på besök. Det är alltså en stor och viktig match på många sätt. Om vi ska vinna matchen får vi se till att ta med oss andra halvlekens spel från förra matchen. Om vi spelar så in en hel match har vi ganska goda möjligheter. Men skulle vi falla in i spelet från Hammarbymatchen och första halvlek mot Kalmar har vi ingen chans. Det gäller alltså att spelarna är 100 % motiverade. Jag är det åtminstone. Och trots den senaste tidens bedrövliga spel ser jag framemot matchen. Vi ska visa Sverige att vi inte ger oss! Nu kör vi!

EM är nu färdigspelat, och Spanien fick alltså äntligen vinna en stor turnering igen. Första stora titeln för spanjorerna på 44 år! Och nog måste den här EM-titeln anses vara tyngre än den som bärgades 1964, eftersom bara 4 lag deltog då. Nu var de bästa lagen med, och Spanien var bäst av dem alla. Alltså måste nog det här ses som Spaniens största fotbollsframgång någonsin, i alla fall på landslagsnivå. I finalen var det ju aldrig något snack. Det var Spaniens match, även om Tyskland började bäst, och såg ut att komma in i matchen en bit in i andra halvlek. Men i större delen av matchen hade Spanien greppet, och då kunde Tyskland inte hänga med. På mittfältet styrde Xavi, Iniesta, Senna och Silva, och stod för strålande löpningar och briljanta framspelningar till Torres, som gång på gång oroade det tyska försvaret, och ju också lyckades göra mål på just en briljant framspelning från Xavi. Backlinjen, med Ramos och Puyol i spetsen, stoppade varje tyskt anfallsförsök. Det var Spaniens match och Spaniens turnering. Sällan har en värdigare vinnare funnits. Spanjorerna gjorde allt rätt i den här turneringen. De vann alla sina matcher i gruppspelet, var kyliga i straffsparksläggningen mot Italien, och briljerade i semifinal och final. Inget snack om vilket lag som var bäst i den här turneringen. Känns konstigt när man tänker på att det här laget fick stryk mot Sverige och Nordirland i början av kvalet, och kallades krislag. Aragones var också ifrågasatt och ville inte ens själv sitta kvar på posten som spansk förbundskapten. Mycket kan hända på drygt två år!

På olika håll har det sagts att den här EM-turneringen var en seger för fotbollen. Jag kan inte annat än hålla med. Det här var en turnering där det spelades strålande offensiv och snabb fotboll, och vi bjöds på många spelarprestationer av högsta klass. Det här var något annat än den defensivt tillknäppta fotboll som var nyckeln till framgång i VM för två år sedan. Även många av de "mindre" lagen satsade på offensiv fotboll i det här EM-slutspelet, vilket ledde till överraskande framgång för vissa lag (Turkiet och Ryssland). Tyvärr hängde inte Sverige med i den här utvecklingen. Vi satt fast i samma taktik som vanligt, där en stabil defensiv kommer först. Det fungerade mot ett ännu defensivare Grekland, men mot Spanien och Ryssland, lagen med EM:s bästa offensiv gick det i stöpet. Ska vi ha chansen att nå framgång de närmaste åren måste vi nog tänka i mer offensiva banor. Dock ska sägas att det var starkt att nästan ta poäng mot europamästarna. Mitt eget tippande av EM lämnade också en del övrigt att önska (tur att jag aldrig lade ut det här på bloggen!) Av de fyra lagen jag tippat skulle spela semifinal tog sig inte ett enda så långt i turneringen! Kan nog delvis handla om att jag satsade på fel överraskningslag.

Så, här nedan följer min EM-drömelva, och lite annat smått och gott. Håll till godo ni som eventuellt läser det här.

Drömelva:

Målvakt
Iker Casillas, Spanien

Backlinje
Sergio Ramos, Spanien
Carlos Marchena, Spanien
Pepe, Portugal
Phillip Lahm, Tyskland

Mittfält
Andres Iniesta, Spanien
Xavi, Spanien
Lukas Podolski, Tyskland

Anfall
David Villa, Spanien
Andrei Arshavin, Ryssland
Roman Pavlyuchenko, Ryssland

Bäst och sämst i EM:

EM:s bästa spelare: Sergio Ramos
Bästa målvakt: Iker Casillas
Bästa back: Ramos
Bästa mittfältare: Lukas Podolski
Bästa anfallare: Andrei Arshavin
Bästa coach: Fatih Terim
Största genombrott: Arshavin
Största överraskning: Turkiet
Största besvikelse (lag): Frankrike
Största besvikelse (spelare): Luca Toni, Italien
Roligaste lag: Holland
Tråkigaste lag: Grekland
Fulaste lag: Turkiet
Störst kämpande lag: Turkiet
Sämsta lag: Grekland
Bästa match: Holland- Frankrike
Sämsta match: Rumänien- Frankrike
Bästa upphämtning: Turkiet (mot Tjeckien)
Bästa domarinsats: Franck deBleeckere
Sämsta domarinsats: Ingen uppseendeväckande
Bästa svenske spelare: Zlatan

Igår spelade sig då Tyskland till final i EM genom att slå Turkiet med 3-2. Turkarna klarade alltså inte av att uträtta ett fjärde mirakel. Efter tre makalösa vändningar lyckades de inte med den fjärde. Inget oväntat med det, överraskningslagen i VM och EM brukar hålla till semifinalerna, sedan tar det vanligtvis stopp (undantaget Grekland 2004 förstås). Men visst var Turkiet värda en finalplats igår. Trots att de i stort sett spelade med B-laget så hade de Tyskland brygga under första halvlek. Det kanske rent av var tack vare reserverna som de lyckades pressa Tyskland hela matchen. Hade de haft sina ordinarie spelare hade dessa kanske varit tröttkörda efter tidigare bataljer och inte kunnat matcha Tyskland lika bra. Turkarna hade heller inget att förlora, de hade redan gått längre än någon väntat sig, och kunde därför spela avslappnat. Jag tror också att det kan ha handlat om underskattning från tyskarna, även om de sade annorlunda innan matchen. Men som så många gånger förr har storlagen den tur de behöver för att vinna över mindre lag i stora matcher. Så avgjorde tyskarna också i 90:e minuten. Det hjälper förstås också att ha stora spelare som Klose och Lahm. Ett reservbetonat Turkiet hade ingen liknande fixstjärna. 

Men det Turkiet har gjort är ändå otroligt. Jag var ganska säker på att de skulle bli slagpåse i Grupp A, och följdaktligen åka ut direkt, och så går de till semifinal, och är nära en final! Det som mest imponerar i Turkiets spel är deras offensiv. De spelar ingen roll vem motståndaren är, de spelar ändå anfallsfotboll. Deras attityd mot motståndarna verkar vara typ: "ni kanske är bättre än oss på pappret, men det skiter vi i! Vi ska slå er ändå!" Trots att de borde vara sämre än sina motståndare lägger de sig inte, som brukligt är för sämre lag, på defensiven utan anfaller och går in för att vinna matchen. Jag får nog säga att det här turkiska laget imponerar med än det som tog VM-brons 2002. Det turkiska VM-laget fick relativt lätt motstånd på vägen fram mot semifinalen, det enda riktiga storlaget de mötte var Brasilien. Dessutom var det laget också mer namnkunnigt och rutinerat än årets turkiska lag, och hade så vitt jag minns laget intakt hela turneringen. Så visst är det en stor bragd Turkiet har stått för i år. 

Ikväll ska då Tyskland få en finalmotståndare. Återstår att se även turneringens andra skällag, Ryssland, nu får ge sig. I vilket fall lär det bli en rolig match.   

Det kan knappast ha undgått någon att Sverige åkte ur EM igår. Och de stod dessutom för ett uselt spel, som i stort sett lämnade allt övrigt att önska. Vi blev utspelade av ett lag som egentligen borde vara sämre än oss, i alla fall om man ser till spelarmaterialet. Nästan lika utspelade som mot Tyskland för två år sedan. Men då mötte vi ett storlag, den här gången kämpade vi mot ett lag som vi normalt ska kunna slå. Men Ryssland stod för ungdomlig energi och snabb offensiv, medan våra spelare mest stod och såsade på egen planhalva. Det var som att vi bad om att släppa in mål. Den här gången skedde heller inga mirakel, som vändningen mot Turkiet i VM-kvalet till 2002, Anders Svenssons frispark mot Argentina i denna turnering, Mattias Jonsons kvittering mot Danmark i EM 2004, eller Ljungbergs nick mot Paraguay 2006. Därmed kan man konstatera att miraklernas tid är förbi för det svenska fotbollslandslaget. Vi hade helt enkelt inte flytet med oss i den här turneringen, men vi spelade inte heller bra. Och tur är ju som bekant något man förtjänar. Okej, vi slog ju faktiskt Grekland, och det var en bra match, jag ska inte förringa Sveriges insats där. Men Grekland har varit slutspelets i särklass sämsta lag, i träningsmatcherna inför EM tappade de poäng mot mindre framstående lag som Armenien och Ungern. Så det är väl egentligen ingen större merit att slå dem. Man borde ha förstått vad som skulle hända efter förlusten mot Ukrainas B-lag i genrepet. Och visst blev folk negativa efter den matchen. Men förväntningarna trissades åter upp efter segern mot Grekland. Folk borde vara smartare, och förstå att en seger (eller förlust) inte avgör ett helt mästerskap, i alla fall inte i gruppspelet. Man spelar faktiskt tre matcher i ett gruppspel! 

Nu är det nog faktiskt dags för Lars Lagerbäck att avgå. Han har gjort mycket bra för det svenska landslaget, men sedan 2004 har vi succesivt gått bakåt. Det kan vara bra med lite nytt blod på tränarbänken. Dessutom måste några spelare i startelvan bytas ut. Anders Svensson kan vara kvar i landslaget, men in med Kim Källström i startelvan istället. Den som tycker att Svensson varit bättre än Källström i landslaget de senaste två åren vet ingenting om fotboll. Källström av stått för avgörande insatser i flera matcher, medan Svensson mest varit anonym. Henke Larsson måste definitivt bort från landslaget, han är för gammal nu, och gjorde väl ingen (förutom möjligen Sveriges samlade journalistkår) glad under EM. In med Elmander i startelvan, då blir det nog fart och fläkt. Det kan alltså vara så enkelt som att sätta in Källström och Elmander i startelvan, för att det ska bli annorlunda. Två snabba spelare i sina bästa år istället för två slöa gamlingar. Det skulle kuna förvandla Sveriges spel.     

Det var vad jag kallade gårdagens match mellan Frankrike och Italien (de två VM-finalisterna) på förhand. Blev matchen då årets bästa hittills? Nej, det har spelats bättre matcher i EM i år. Men nog var det en bra match alltid. Det var bra spel rakt igenom, och Frankrike kunde matcha italienarna ett tag trots en man mindre. Men bortsett från början av andra halvlek, då Frankrike pressade, var Italien aldrig riktigt skakat. De gjorde sin klart bästa match hittills i mästerskapen, och började spela som de världsmästare de är. De två målskyttarna Pirlo och DeRossi var också matchens lirare, och dominerade mittfältet. Pirlo med sina passningar och DeRossi med sina dribblingar och löpningar. Jag tror ju på Italien som vinnare av EM-turnerningen, men började tvivla lite efter deras två första matcher. Nu är de med i leken igen, och visst har de stor chans att vinna. Kvartsfinalen mot Spanien blir säkert en höjdare. Frankrike å andra sidan är EM:s stora besvikelse. VM-finalist för två år sedan, och nu ut i gruppspelet med bara en poäng och ett gjort mål. Av spelarna var det egentligen bara Ribery som imponerade, killen är ju ett geni! Synd att han skadade sig mot Italien. Vem vet, med honom på planen hade Frankrike kanske nått ett bättre resultat. Problemet för Frankrike är förmodligen att de är i en generationsväxling, med många unga, oerfarna spelare, och många äldre som sett sina bästa dagar. De nya unga gardet, med Ribery i spetsen, kan nog leda Frankrike till nya framgångar om ett antal år.

Så ikväll spelar då Sverige för att nå kvartsfinal. Ingen match är lätt i ett EM-slutspel, men får de bara spelet att fungera, så finns alla förutsättningar för att det ska bli en kvartsfinalplats.

Att Sverige förlorade mot Spanien var ju knappast en överraskning för någon. Men nog var det bittert att David Villa skulle få in bollen när det bara var en halv minut kvar. Man satt då och hade förhoppningar på att de skulle hålla ut och klara 1-1. Men turen var inte med oss den här gången, och spelar man som vi gjorde i andra halvlek, så får man räkna med att släppa in mål. Men det hade ju trots allt inte spelat någon roll om vi fått oavgjort, för det hade ändå varit samma utgångsläge mot Ryssland på onsdag. Matchen mot Spanien var väl ändå ganska bra, håller man ett storlag under kontroll i 90 minuter så är det bra gjort. Dessutom hade vi en väldigt bra period den andra halvan av första halvlek, då vi förde matchen och Zlatan gjorde sitt mål.

Men det var beklämmande att se att Sverige inte hade något anfallsspel överhuvudtaget i andra halvlek. Bara för att Zlatan tvingades utgå slutade vi anfalla. Varför ska vi behöva vara så beroende av honom? Jag menar, vi har klarat oss bra utan Zlatan tidigare. När vi slog Spanien med 2-0 på Råsunda var han inte med. Och han var inte på plan när vi gjorde mål i VM. Dessutom tog det två och ett halvt år innan han gjorde mål i landslaget igen (mot Grekland i tisdags), och under den perioden har vi ändå klarat oss ganska bra. Så vad är grejen nu? Förmodligen är det så att de övriga spelarna blev osäkra när Zlatan, vår största stjärna, utgick. De började kanske känna att de inte kunde hota Spanien offensivt utan honom på plan, och backade istället hem. Det handlar alltså om mest om psykologiska faktorer. När Zlatan inte var med överhuvudtaget, som i matchen mot Spanien i kvalet, så visste de andra spelarna det från början, och kunde skapa ett eget spel utan Zlatan. När han nu är med från början och tvingas utgå i andra halvlek skapas det osäkerhet hos de andra spelarna när vår största stjärna inte kan vara med längre. Förhoppnigsvis kommer Zlatan att kunna delta mot Ryssland. Om inte så får man hoppas att resten av laget förbereder sig för att meja ner ryssarna som en lagmaskin. Samtidigt kan vi inte sätta all tillit till Zlatan. Sverige är ju trots allt ett lag, och vi ska vinna som ett sådant. Tvingas Zlatan återigen utgå i matchen mot Ryssland och vi har ett osäkert resultat vid denna tidpunkt kan det bli väldigt jobbigt.

Förutom Zlatan fanns det andra spelare som stod för bra insatser mot Spanien. Framförallt Olof Mellberg som var en jätte i backlinjen och höll världsklass. Mikael Nilsson var också bra. Detta är en spelare som jag tidigare varit kritisk till, men som i denna turnering gjort två riktigt bra matcher. Slutligen en fett jävla långfinger till alla dem som velat ha bort Daniel Andersson från landslaget! Nu när han gjort två grymma matcher har kritiken tystnat, och de som har kritiserat Danne har nu börjat hylla honom. De verkar i alla fall ha insett att de hade fel.

Grymt starkt av Turkiet att hämta upp ett 0-2 underläge mot Tjeckien på en kvart. Jag, och många med mig, trodde att Turkiet skulle bli slagpåse i Grupp A, och inte få med sig en enda poäng. Men de har gjort tre bra matcher, och spelar respektlöst mot på pappret bättre lag, och står också för en trevlig fotboll. Kroatien kommer inte att få det lätt i kvartsfinalen.

Så fick Sverige då den start på EM som alla svenskar hoppats på. En seger i första matchen kan bli mycket viktig för fortsättningen. Problemet för mig var att jag jobbade när matchen gick, så jag kunde inte följa den direkt i tv. Från mitt jobb på Bakken försökte jag istället följa den via radio, men det var störningar hela tiden så det blev svårare än vad jag hade trott. Jag lyckades i alla fall uppfatta att vi vann med 2-0, och att Zlatan och Petter Hansson gjort mål. Sedan när jag kom hem så kunde jag kolla den på video eftersom jag spelat in den. Och visst blev jag nöjd! Sverige stod för ett mycket stabilt spel. Ingen propaganda fotboll, men i stort sett taktiskt fulländat utan några större misstag. Fotboll "the Swedish way", eller "the Lagerbäck way" om man så vill. Detta räckte för att spräcka Greklands defensiva system, som inget lag klarade av för fyra år sedan. Dock ska tilläggas att grekerna var bättre då. Det var alltså inte så illa som det hördes på radion, där Lasse Granqvist hakade upp sig på att Sverige inte skapade några chanser i första halvlek. På TV4 var det mer positiva, och konstaterade att Sverige förde spelet i första halvlek. Jag håller med. Sverige var bra i första halvlek liksom i hela matchen.

Matchens lirare tycker jag att Petter Hansson var. Vilken kämpe! Han plockade ner grekerna de flesta gånger de lyckades komma till anfallssituationer, och så gjorde han ju ett riktigt kämpamål! Ett mål typiskt för Hansson, kämpe som han är. Härligt också att Zlatan äntligen fick göra mål i landslaget igen. Hans mål kom lite som en blixt från klar himmel, då han hade varit osynlig dittills i andra halvlek, och även lagets spel verkade ha hamnat i stiltje. Men med ett skott rakt upp i krysset förlöste Zlatan oss. Så gör en världsstjärna! Att ha en spelare som Zlatan är en väldig fördel i ett stort mästerskap. Måste självklart hylla Daniel Andersson också, ljusblå som jag är. Vilken match han gör! Han lyckades styra spelet både offensivt och defensivt. Nu fick han också visa alla 08:e journalister vilken bra spelare han är, och att han väl förtjänar sin plats i landslaget. Man behöver inte spela utomlands eller i något Stockholms- eller Göteborgslag för att vara en bra landslagsspelare! Synd bara att Chippen blev skadad. Han visade lovande takter fram till bristningen, och hade säkert kunnat bli nyttig för oss i turneringen. Så visst är det ett avbräck. Men nu får förmodligen Sebastian Larsson chansen, och det är ju positivt för honom att få chansen i stort mästerskap, med tanke på den rutin han kommer få av det. Förhoppningsvis är det positivt för laget också.

Nu blir det alltså Spanien i nästa match på lördag, och det blir jävligt tufft. Jag såg ju inte Spaniens match mot Ryssland, men att vinna med 4-1 i ett stort mästerskap är imponerande. Vi möter alltså ett lag med idel världsstjärnor, och lär få kämpa hårt om vi ska få någon poäng. Men, vi slog ju faktiskt Spanien på Råsunda i kvalet. Låt vara att Spanien var i dålig form då, men en seger är en seger. Då lyckades Mellberg och Hansson plocka ner Torres och Villa, så varför skulle de inte kunna gör det igen? Ingenting är avgjort på förhand.

Det som är lite synd med den här turneringen hittills är att hemmalagen Schweiz och Österrike hittills inte tagit någon poäng. Det är ju liksom meningen att det ska gå bra för hemmalagen i de stora slutspelen. Med andra ord skulle det inte vara helt fel om Österrike slog Polen ikväll så att hemmafansen kan få något att glädja sig åt.

Igår inleddes alltså EM med två matcher i Grupp A, Schweiz- Tjeckien och Portugal- Turkiet. Och vi fick se två ganska bra matcher, med en hel del chanser och tre mål. Intressant är att två av målen gjordes av spelare som jag aldrig tidigare hört talas om, Vaclav Sverkos i Tjeckien och Raul Meireles i Portugal (låt vara att den senare gjorde sitt mål efter ett fenomenalt förarbete, och fick ett läge där det var omöjligt att missa). Men detta är också charmen med stora mästerskap, det kommer alltid fram nya spelare, som får sina genombrott. Synd för Schweiz att de förlorade igår, nu kommer de nog få det tufft. Jag trodde att de skulle bli EM:s stora överraskning, får se hur det blir med den saken. Att Portugal vann var ju knappast oväntat, de gjorde vad de skulle mot turkarna, som trots allt stod upp överraskande bra.

Portugal är väl en av favoriterna till guldet, men jag tror att det blir Italien som drar det längsta strået i kampen om EM-bucklan. De har det starkaste laget, och erfarna spelare. Ska bli intressant att se dem mot Holland imorgon, då de får bekänna färg direkt.

Incidenten med Zlatans uttalande om vem som ska få spela från start är återigen en uppförstoring av media. Så fort fotbollslandslaget är med i ett stort mästerskap så måste media göra minsta lilla smågrej till något enormt. Minns VM för två år sedan då de fick Ljungbergs och Mellbergs tjafs efter trinidadmatchen till att bli ett tecken på att laget var splittrat. Samma sak med skadorna inför den här turneringen. Erik Edman är den enda spelaren som inte kan delta på grund av skada. Resten är med, och alla har spelat i träningsmatcherna. Alltså är det inte så farligt som våra medier försöker få det att se ut som.

Två nya matcher ikväll. Ska framför allt bli intressant att se Österrike- Kroatien. Ett hemmalag har sällan varit så nedsnackat som Österrike. Just därför tror jag att de kan överraska, de har inte så mycket att förlora. Ska bli intressant att se vad de kan göra.