Gårdagens seger
Gårdagens seger mot Trelleborg var oerhört skön, och även väldigt viktig. I och med denna seger har MFF nu lämnat det värsta bottenträsket bakom sig, åtminstone tillfälligt. Det blev också ett trendbrott i och med att det här var vår första seger i Trelleborg sedan 2001, låt vara att TFF inte spelat alla säsonger i Allsvenskan sedan dess. Det var också ett trendbrott för mig personligen då jag inte bevittnat en bortaseger för MFF sedan Landskrona 2005, jag har dock inte varit på alltför många bortamatcher de senaste fyra åren. Men hur det än är så var det jävligt skönt att vinna, måhända var detta sässongens skönaste seger hittills.
Jag åkte som vanligt supporterbuss från Malmöhus. Men när jag hörde att ett 50-tal fans cyklat till matchen, undrade jag lite om jag inte skulle ha valt det alternativet istället, hängiven cyklist som jag är skulle det vara en häftig utmaning att cykla till Trelleborg. Men buss är ett helt klart bekvämare alternativ på den här sträckan, så jag gjorde nog rätt val ändå. Väl inne på arenan är värmen olidlig, och jag kommer genast att tänka på Kalmar hemma förra sommaren, då det också var en tryckande sommarhetta. När matchen ska till att börja visar det sig att TFF också har fått en hymn som inleder matcherna. Denna hör jag dock inte så mycket, då vi på bortaläktaren gör allt vi kan för att överrösta den. MFF börjar anfalla direkt och sätter press, men sedan sticker Trelleborg upp med några anfall. Då lyckas Eddie få tag i bollen i straffomådet, och får fram den till Wilton som enkelt kan göra 1-0. Härligt härligt!! Men nu börjar TFF bli farliga på riktigt. De får en straffsituation, som är lite svår att uppfatta från vår läktare, eftersom vårt mål är på andra sidan den här halvleken, men många inklusive jag själv tror att det är straff, men domaren vinkar avvärjande. I en situation blir Johan Dahlin överspelad, men Gabriel hinner upp bollen på mållinjen. Vissa personer på vår läktare roar sig under första halvlek med att försöka psyka trelleborgsmålvakten Viktor Noring. Ganska kul, fast det har ingen effekt. Vi vinner iallafall första halvlek med 1-0. Det är inget jättedrag bakom målet där jag står, utan den bästa stämningen finns på vår högra läktare. Ibland går sångerna också över till vår läktare, och då blir det grym stämning. När sångerna ekar som högst hörs de förmodligen över hela Trelleborg. Stämningen är iallafall schysst, det är idel glada miner, och inte mycket gnäll.
Det kommer dock i andra halvlek, då matchen blir segare, mycket av det kan nog skyllas på värmen. Folk börjar klaga på att vårt anfallsspel inte kommer någon vart, men det klagas ännu mer på tveksamma domslut från domaren Stefan Johannesson. Såhär i efterhand och med en seger i bagaget, så känns det väl som de flesta av domsluten inte var så farligt felaktiga, men i stidens hetta hugger man på minsta lilla fel som domaren ser ut att göra. Trelleborgarna skapar fortfarande en och annan halvchans, och det börjar se farligt ut, men så i slutet av matchen får vi en straff, som jag inte heller kan se om den är rätt eller fel på grund av min position på stadion. Men Daniel Andersson slår iallafall in straffen, och nu vet glädjen inga gränser! Jag hoppar runt och skriker och sjunger med alla andra MFF:are, men slappnar inte helt av förrän domaren blåser i pipan. Sällan har en resa hem från Trelleborg känts så skön! Efter fyra matcher får jag äntligen se MFF vinna på Vångavallen!
Det som är slående med de mål vi gjort de senaste matcherna är att de är enkla mål. Det är inga extremt snygga mål, som blir läckert framspelade. Det är mål som enkelt placeras in, sker på grund av motståndarmisstag, eller som igår, på en straff. Som alla vet så har MFF haft svårt för att göra mål den här säsongen, men har spelat en fin fotboll fram till målet. Det är kanske just det som är problemet. Vi gör inga mål när vi spelar snygg fotboll! Kolla bara på aik-matchen där spelade en riktigt bra fotboll, men vi kunde helt enkelt inte göra mål. Halmstad borta var, enligt vad jag har hört, ingen höjdare, men då vann vi med 3-0! Igår gjorde vi helt klart en bra match, men anfallsspelet stannade som sagt av i andra halvlek, och trots det vann vi matchen. Med andra ord: det lönar sig inte att spela skönspel. Vi måste börja spela enkelt, så kanske det kan gå bättre. Annars fungerade försvarspelet igår prickfritt som vanligt. Framförallt Gabriel gjorde det riktigt bra, han är svår att ta sig förbi, och har växt rejält som spelare i de senaste omgångarna. Det kanske har gynnat honom att få lite mer ansvar. En annan av mina hackkycklingar som nu ska få lite upprättelse är Markus Halsti. Han var grym i matchen mot aik, och skötte sig också bra igår. Sedan har vi ju nu också fått en grymt stabil målvakt i Johan Dahlin. Han behövde väl inte göra någon jätteräddning igår, men han gör ändå ett säkert och stabilt intryck. Precis vad man vill ha i en sista utpost. Jiloan Hamad gör också återigen en grym insats. Det är han och Wilton som styr vårt anfallsspel igår. Jille är en riktig supertalang och han kan nog bli något stort. Och så var det Wilton. Man kan säga att han symboliserar MFF.s anfallsspel. Han gör också mål när han får spela enkelt och får enkla lägen. Det fick han inte mot aik, men är fick han bollen inne i straffområdet, och det är där han gjort sina mål den här säsongen.
Hursomhelst, det är alltid skönt med derbysegrar, och den här segern var särskilt skön med tanke på att den förbättrar vår läge i tabellen, men också på grund av att detta var vår första derbyseger sedan hif borta i maj 2007. Få bara hoppas att vi kan hitta en vinnartrend nu.
Jag åkte som vanligt supporterbuss från Malmöhus. Men när jag hörde att ett 50-tal fans cyklat till matchen, undrade jag lite om jag inte skulle ha valt det alternativet istället, hängiven cyklist som jag är skulle det vara en häftig utmaning att cykla till Trelleborg. Men buss är ett helt klart bekvämare alternativ på den här sträckan, så jag gjorde nog rätt val ändå. Väl inne på arenan är värmen olidlig, och jag kommer genast att tänka på Kalmar hemma förra sommaren, då det också var en tryckande sommarhetta. När matchen ska till att börja visar det sig att TFF också har fått en hymn som inleder matcherna. Denna hör jag dock inte så mycket, då vi på bortaläktaren gör allt vi kan för att överrösta den. MFF börjar anfalla direkt och sätter press, men sedan sticker Trelleborg upp med några anfall. Då lyckas Eddie få tag i bollen i straffomådet, och får fram den till Wilton som enkelt kan göra 1-0. Härligt härligt!! Men nu börjar TFF bli farliga på riktigt. De får en straffsituation, som är lite svår att uppfatta från vår läktare, eftersom vårt mål är på andra sidan den här halvleken, men många inklusive jag själv tror att det är straff, men domaren vinkar avvärjande. I en situation blir Johan Dahlin överspelad, men Gabriel hinner upp bollen på mållinjen. Vissa personer på vår läktare roar sig under första halvlek med att försöka psyka trelleborgsmålvakten Viktor Noring. Ganska kul, fast det har ingen effekt. Vi vinner iallafall första halvlek med 1-0. Det är inget jättedrag bakom målet där jag står, utan den bästa stämningen finns på vår högra läktare. Ibland går sångerna också över till vår läktare, och då blir det grym stämning. När sångerna ekar som högst hörs de förmodligen över hela Trelleborg. Stämningen är iallafall schysst, det är idel glada miner, och inte mycket gnäll.
Det kommer dock i andra halvlek, då matchen blir segare, mycket av det kan nog skyllas på värmen. Folk börjar klaga på att vårt anfallsspel inte kommer någon vart, men det klagas ännu mer på tveksamma domslut från domaren Stefan Johannesson. Såhär i efterhand och med en seger i bagaget, så känns det väl som de flesta av domsluten inte var så farligt felaktiga, men i stidens hetta hugger man på minsta lilla fel som domaren ser ut att göra. Trelleborgarna skapar fortfarande en och annan halvchans, och det börjar se farligt ut, men så i slutet av matchen får vi en straff, som jag inte heller kan se om den är rätt eller fel på grund av min position på stadion. Men Daniel Andersson slår iallafall in straffen, och nu vet glädjen inga gränser! Jag hoppar runt och skriker och sjunger med alla andra MFF:are, men slappnar inte helt av förrän domaren blåser i pipan. Sällan har en resa hem från Trelleborg känts så skön! Efter fyra matcher får jag äntligen se MFF vinna på Vångavallen!
Det som är slående med de mål vi gjort de senaste matcherna är att de är enkla mål. Det är inga extremt snygga mål, som blir läckert framspelade. Det är mål som enkelt placeras in, sker på grund av motståndarmisstag, eller som igår, på en straff. Som alla vet så har MFF haft svårt för att göra mål den här säsongen, men har spelat en fin fotboll fram till målet. Det är kanske just det som är problemet. Vi gör inga mål när vi spelar snygg fotboll! Kolla bara på aik-matchen där spelade en riktigt bra fotboll, men vi kunde helt enkelt inte göra mål. Halmstad borta var, enligt vad jag har hört, ingen höjdare, men då vann vi med 3-0! Igår gjorde vi helt klart en bra match, men anfallsspelet stannade som sagt av i andra halvlek, och trots det vann vi matchen. Med andra ord: det lönar sig inte att spela skönspel. Vi måste börja spela enkelt, så kanske det kan gå bättre. Annars fungerade försvarspelet igår prickfritt som vanligt. Framförallt Gabriel gjorde det riktigt bra, han är svår att ta sig förbi, och har växt rejält som spelare i de senaste omgångarna. Det kanske har gynnat honom att få lite mer ansvar. En annan av mina hackkycklingar som nu ska få lite upprättelse är Markus Halsti. Han var grym i matchen mot aik, och skötte sig också bra igår. Sedan har vi ju nu också fått en grymt stabil målvakt i Johan Dahlin. Han behövde väl inte göra någon jätteräddning igår, men han gör ändå ett säkert och stabilt intryck. Precis vad man vill ha i en sista utpost. Jiloan Hamad gör också återigen en grym insats. Det är han och Wilton som styr vårt anfallsspel igår. Jille är en riktig supertalang och han kan nog bli något stort. Och så var det Wilton. Man kan säga att han symboliserar MFF.s anfallsspel. Han gör också mål när han får spela enkelt och får enkla lägen. Det fick han inte mot aik, men är fick han bollen inne i straffområdet, och det är där han gjort sina mål den här säsongen.
Hursomhelst, det är alltid skönt med derbysegrar, och den här segern var särskilt skön med tanke på att den förbättrar vår läge i tabellen, men också på grund av att detta var vår första derbyseger sedan hif borta i maj 2007. Få bara hoppas att vi kan hitta en vinnartrend nu.
Kommentarer
Trackback