tifosi

EM är nu färdigspelat, och Spanien fick alltså äntligen vinna en stor turnering igen. Första stora titeln för spanjorerna på 44 år! Och nog måste den här EM-titeln anses vara tyngre än den som bärgades 1964, eftersom bara 4 lag deltog då. Nu var de bästa lagen med, och Spanien var bäst av dem alla. Alltså måste nog det här ses som Spaniens största fotbollsframgång någonsin, i alla fall på landslagsnivå. I finalen var det ju aldrig något snack. Det var Spaniens match, även om Tyskland började bäst, och såg ut att komma in i matchen en bit in i andra halvlek. Men i större delen av matchen hade Spanien greppet, och då kunde Tyskland inte hänga med. På mittfältet styrde Xavi, Iniesta, Senna och Silva, och stod för strålande löpningar och briljanta framspelningar till Torres, som gång på gång oroade det tyska försvaret, och ju också lyckades göra mål på just en briljant framspelning från Xavi. Backlinjen, med Ramos och Puyol i spetsen, stoppade varje tyskt anfallsförsök. Det var Spaniens match och Spaniens turnering. Sällan har en värdigare vinnare funnits. Spanjorerna gjorde allt rätt i den här turneringen. De vann alla sina matcher i gruppspelet, var kyliga i straffsparksläggningen mot Italien, och briljerade i semifinal och final. Inget snack om vilket lag som var bäst i den här turneringen. Känns konstigt när man tänker på att det här laget fick stryk mot Sverige och Nordirland i början av kvalet, och kallades krislag. Aragones var också ifrågasatt och ville inte ens själv sitta kvar på posten som spansk förbundskapten. Mycket kan hända på drygt två år!

På olika håll har det sagts att den här EM-turneringen var en seger för fotbollen. Jag kan inte annat än hålla med. Det här var en turnering där det spelades strålande offensiv och snabb fotboll, och vi bjöds på många spelarprestationer av högsta klass. Det här var något annat än den defensivt tillknäppta fotboll som var nyckeln till framgång i VM för två år sedan. Även många av de "mindre" lagen satsade på offensiv fotboll i det här EM-slutspelet, vilket ledde till överraskande framgång för vissa lag (Turkiet och Ryssland). Tyvärr hängde inte Sverige med i den här utvecklingen. Vi satt fast i samma taktik som vanligt, där en stabil defensiv kommer först. Det fungerade mot ett ännu defensivare Grekland, men mot Spanien och Ryssland, lagen med EM:s bästa offensiv gick det i stöpet. Ska vi ha chansen att nå framgång de närmaste åren måste vi nog tänka i mer offensiva banor. Dock ska sägas att det var starkt att nästan ta poäng mot europamästarna. Mitt eget tippande av EM lämnade också en del övrigt att önska (tur att jag aldrig lade ut det här på bloggen!) Av de fyra lagen jag tippat skulle spela semifinal tog sig inte ett enda så långt i turneringen! Kan nog delvis handla om att jag satsade på fel överraskningslag.

Så, här nedan följer min EM-drömelva, och lite annat smått och gott. Håll till godo ni som eventuellt läser det här.

Drömelva:

Målvakt
Iker Casillas, Spanien

Backlinje
Sergio Ramos, Spanien
Carlos Marchena, Spanien
Pepe, Portugal
Phillip Lahm, Tyskland

Mittfält
Andres Iniesta, Spanien
Xavi, Spanien
Lukas Podolski, Tyskland

Anfall
David Villa, Spanien
Andrei Arshavin, Ryssland
Roman Pavlyuchenko, Ryssland

Bäst och sämst i EM:

EM:s bästa spelare: Sergio Ramos
Bästa målvakt: Iker Casillas
Bästa back: Ramos
Bästa mittfältare: Lukas Podolski
Bästa anfallare: Andrei Arshavin
Bästa coach: Fatih Terim
Största genombrott: Arshavin
Största överraskning: Turkiet
Största besvikelse (lag): Frankrike
Största besvikelse (spelare): Luca Toni, Italien
Roligaste lag: Holland
Tråkigaste lag: Grekland
Fulaste lag: Turkiet
Störst kämpande lag: Turkiet
Sämsta lag: Grekland
Bästa match: Holland- Frankrike
Sämsta match: Rumänien- Frankrike
Bästa upphämtning: Turkiet (mot Tjeckien)
Bästa domarinsats: Franck deBleeckere
Sämsta domarinsats: Ingen uppseendeväckande
Bästa svenske spelare: Zlatan