Förlust
Att Sverige förlorade mot Spanien var ju knappast en överraskning för någon. Men nog var det bittert att David Villa skulle få in bollen när det bara var en halv minut kvar. Man satt då och hade förhoppningar på att de skulle hålla ut och klara 1-1. Men turen var inte med oss den här gången, och spelar man som vi gjorde i andra halvlek, så får man räkna med att släppa in mål. Men det hade ju trots allt inte spelat någon roll om vi fått oavgjort, för det hade ändå varit samma utgångsläge mot Ryssland på onsdag. Matchen mot Spanien var väl ändå ganska bra, håller man ett storlag under kontroll i 90 minuter så är det bra gjort. Dessutom hade vi en väldigt bra period den andra halvan av första halvlek, då vi förde matchen och Zlatan gjorde sitt mål.
Men det var beklämmande att se att Sverige inte hade något anfallsspel överhuvudtaget i andra halvlek. Bara för att Zlatan tvingades utgå slutade vi anfalla. Varför ska vi behöva vara så beroende av honom? Jag menar, vi har klarat oss bra utan Zlatan tidigare. När vi slog Spanien med 2-0 på Råsunda var han inte med. Och han var inte på plan när vi gjorde mål i VM. Dessutom tog det två och ett halvt år innan han gjorde mål i landslaget igen (mot Grekland i tisdags), och under den perioden har vi ändå klarat oss ganska bra. Så vad är grejen nu? Förmodligen är det så att de övriga spelarna blev osäkra när Zlatan, vår största stjärna, utgick. De började kanske känna att de inte kunde hota Spanien offensivt utan honom på plan, och backade istället hem. Det handlar alltså om mest om psykologiska faktorer. När Zlatan inte var med överhuvudtaget, som i matchen mot Spanien i kvalet, så visste de andra spelarna det från början, och kunde skapa ett eget spel utan Zlatan. När han nu är med från början och tvingas utgå i andra halvlek skapas det osäkerhet hos de andra spelarna när vår största stjärna inte kan vara med längre. Förhoppnigsvis kommer Zlatan att kunna delta mot Ryssland. Om inte så får man hoppas att resten av laget förbereder sig för att meja ner ryssarna som en lagmaskin. Samtidigt kan vi inte sätta all tillit till Zlatan. Sverige är ju trots allt ett lag, och vi ska vinna som ett sådant. Tvingas Zlatan återigen utgå i matchen mot Ryssland och vi har ett osäkert resultat vid denna tidpunkt kan det bli väldigt jobbigt.
Förutom Zlatan fanns det andra spelare som stod för bra insatser mot Spanien. Framförallt Olof Mellberg som var en jätte i backlinjen och höll världsklass. Mikael Nilsson var också bra. Detta är en spelare som jag tidigare varit kritisk till, men som i denna turnering gjort två riktigt bra matcher. Slutligen en fett jävla långfinger till alla dem som velat ha bort Daniel Andersson från landslaget! Nu när han gjort två grymma matcher har kritiken tystnat, och de som har kritiserat Danne har nu börjat hylla honom. De verkar i alla fall ha insett att de hade fel.
Grymt starkt av Turkiet att hämta upp ett 0-2 underläge mot Tjeckien på en kvart. Jag, och många med mig, trodde att Turkiet skulle bli slagpåse i Grupp A, och inte få med sig en enda poäng. Men de har gjort tre bra matcher, och spelar respektlöst mot på pappret bättre lag, och står också för en trevlig fotboll. Kroatien kommer inte att få det lätt i kvartsfinalen.
Men det var beklämmande att se att Sverige inte hade något anfallsspel överhuvudtaget i andra halvlek. Bara för att Zlatan tvingades utgå slutade vi anfalla. Varför ska vi behöva vara så beroende av honom? Jag menar, vi har klarat oss bra utan Zlatan tidigare. När vi slog Spanien med 2-0 på Råsunda var han inte med. Och han var inte på plan när vi gjorde mål i VM. Dessutom tog det två och ett halvt år innan han gjorde mål i landslaget igen (mot Grekland i tisdags), och under den perioden har vi ändå klarat oss ganska bra. Så vad är grejen nu? Förmodligen är det så att de övriga spelarna blev osäkra när Zlatan, vår största stjärna, utgick. De började kanske känna att de inte kunde hota Spanien offensivt utan honom på plan, och backade istället hem. Det handlar alltså om mest om psykologiska faktorer. När Zlatan inte var med överhuvudtaget, som i matchen mot Spanien i kvalet, så visste de andra spelarna det från början, och kunde skapa ett eget spel utan Zlatan. När han nu är med från början och tvingas utgå i andra halvlek skapas det osäkerhet hos de andra spelarna när vår största stjärna inte kan vara med längre. Förhoppnigsvis kommer Zlatan att kunna delta mot Ryssland. Om inte så får man hoppas att resten av laget förbereder sig för att meja ner ryssarna som en lagmaskin. Samtidigt kan vi inte sätta all tillit till Zlatan. Sverige är ju trots allt ett lag, och vi ska vinna som ett sådant. Tvingas Zlatan återigen utgå i matchen mot Ryssland och vi har ett osäkert resultat vid denna tidpunkt kan det bli väldigt jobbigt.
Förutom Zlatan fanns det andra spelare som stod för bra insatser mot Spanien. Framförallt Olof Mellberg som var en jätte i backlinjen och höll världsklass. Mikael Nilsson var också bra. Detta är en spelare som jag tidigare varit kritisk till, men som i denna turnering gjort två riktigt bra matcher. Slutligen en fett jävla långfinger till alla dem som velat ha bort Daniel Andersson från landslaget! Nu när han gjort två grymma matcher har kritiken tystnat, och de som har kritiserat Danne har nu börjat hylla honom. De verkar i alla fall ha insett att de hade fel.
Grymt starkt av Turkiet att hämta upp ett 0-2 underläge mot Tjeckien på en kvart. Jag, och många med mig, trodde att Turkiet skulle bli slagpåse i Grupp A, och inte få med sig en enda poäng. Men de har gjort tre bra matcher, och spelar respektlöst mot på pappret bättre lag, och står också för en trevlig fotboll. Kroatien kommer inte att få det lätt i kvartsfinalen.
Kommentarer
Trackback