Tillbaka i fotbollsvardagen
Efter EM så var man alltså tillbaka i fotbollsvardagen med MFF och Allsvenskan. Nu får man inte se lika högkvalitativt spel, och inte heller några världsspelare. Men det blir fotboll live igen, och visst har jag saknat att gå på fotboll och stå i klacken under EM. Och även fotbollsvardagen kan vara trevlig, som igår när MFF vann, även om det nog var en av våra minst övertygande segrar den senaste tiden.
Torsdagen var en underbar dag i Malmö, med strålande solsken. Men jag kunde ändå inte riktigt njuta av dagen eftersom jag var nervös inför matchen. Och värre skulle det bli en bit in i första halvlek. Då satte Ljungskile press på oss, och skapade mängder av farligheter, framförallt på hörnor. Det var också på en sådan de tog ledningen, då MFF:s försvar agerade tafatt. Då kändes allt hopplöst. Vi var i underläge mot ett bottenlag som enligt de flesta beräkningar ska vara Allsvenskans sämsta. Dessutom skulle de väl köra sin fotbollsmördartaktik nu och maska allt vad de kunde. Men så har vi ju en viss Ola Toivonen i MFF. Först nickar han in kvitteringen i första halvlek som en blixt från klar himmel. Sedan sätter han en delikat frispark en kvart från slutet då man åter börjat misströsta efter stolp- och ribbskott, och ett par straffsituationer där domaren mycket väl kunde ha dömt till vår fördel. Ljungskile lyckas inte få till någon forcering trots att det såg farligt ut ett par gånger inne i vårt straffområde. Men våra motståndare gjorde ändå en bra insats, och de verkar trivas mot storlag. De slog ju Elfsborg och Göteborg, och spelade nästintill ut djurgården på bortaplan, trots att de förlorade. Och nu lyckades de skaka MFF. Men, vi vann, och det blev en bra dag till slut!
Nu vann vi ju matchen, och det är segrarna som räknas. Och Ola Toivonen stod för strålande spel på sin födelsedag. Men spelet, särskilt försvarsspelet, lämnade en del övrigt att önska. Att försvaret läcker som det gör är oroväckande. Ett annat lag än Ljungskile hade utnyttjat de chanser som de bjöds på i första halvlek. Försvarspelet under första halvlek var minst sagt uselt. Framförallt är det ju Gabriel som står för ideliga misstag och klanterier. Han nickar bollar rakt upp i luften, eller så tappar han dem. Men det är inte bara han, även Halsti och framförallt Järdler stod för tveksamheter defensivt. Ulrich klarar sig undan med godkänt. Fan, jag saknar Anders Andersson! Får verkligen hoppas han kommer tillbaka snart och styr upp försvaret. Förutom Ola så är det väl bara Sankan som förtjänar överbetyg i MFF. Han gjorde ett par avgörande räddningar, och utan honom vågar jag inte tänka på hur det hade kunnat sluta. Resten av spelarna underpresterade, alternativt var orutinerade. Men trots kritiken så var det ju som sagt ändå en seger, och sådana här "skitsegrar" är nästan lika härliga som säkra segrar.