Business as usual
Det är väl vad man kan säga om MFF:s match mot hif i onsdags. Efter två urusla matcher där inget har fungerat var det som vanligt igen. Vi spelar bra fotboll... men kan inte göra mål.
När jag kommer in på stadion förstår jag direkt att det är ett stort tifo på gång. Man ska med hjälp av ballonger forma MFF, och vi som står utanför dessa "bokstäver" ska kasta konfetti och serpentiner när spelarna kommer in på planen. Och tifot blir också riktigt kul att genomföra, och ser mycket bra ut från min position, men jag kan dock inte se hur hela grejen såg ut. Men serpentinerna och konfettin som flyger omkring skapar iallafall en god stämning, jag känner mig nu riktigt peppad inför matchen. Att det är mycket folk på läktarna gör ju inte heller saken sämre. Det verkar inte spela någon roll hur det har gått i de tidigare matcherna när det är hif-derby. Och spelarna verkar också vara peppade för de börjar matchen med att pressa hif rejält. Bland annat får Wilton iväg ett farligt skruvat skott på volley som hif-målvakten räddar. MFF fortsätter att pressa halvleken ut, Gische nickar bollen tätt utanför vid ett tillfälle. hif sticker upp med en och annan halvchans ibland. Det mest anmärkningsvärda som sker i närheten av MFF:s straffområde är dock att Rene Makondele tar lång tid på sig att slå en hörna, eftersom vi MFF-supportrar buar för mycket åt honom, man ser hur han tittar upp mot läktaren. Det där brukar man inte se, spelarna verkar för det mesta kunna stänga ute vad supportrarna gör. Får hoppas att det inte var på grund av att han fick något rasistiskt tillrop efter sig. Eller så är det kanske så att när man står närmare planen, som på Swedbank stadion är det lättare att störa spelarna.
I andra halvlek når stämningen stundtals astronomiska höjder. Det är riktigt bra drag på oss supportrar, vi använder våra röstresurser väl, och vi lyckas också få större delen av sittplatspubliken att klappa med. Det är nästan som under de gyllene åren under detta decenium, 2002-04. Detta är också en fördel med en mindre stadion, det blir mer tryck eftersom man hörs mer som supportrar. Sedan är det också vissa supportrar som ägnar sig åt fel saker, nämligen att kasta serpentiner på Pär Hansson i hif-målet. Visst kan man terrorisera motståndare med burop, hån och dylikt, men jag tycker gränsen går vid att kasta saker, även om serpentinerna knappast gör någon skada. Sedan skapar MFF också mindre i andra halvlek, och nu har hif väl så många chanser. De kommer nära mål en gång när Dusan Melicharek i målet fumlar, men han får hjälp av Sudic att reda upp situationen. Jeffrey Aubynn kommer in och är företagsam,och skapar ettt par chanser, men inte heller han lyckas göra mål. Och vi får alltså, som så många gånger förr, nöja oss med 0-0.
Nu har ju, som väl är, inte sett någon av matcherna mot ÖIS och Häcken, men jag törs ändå säga att den här matchen var ett fall framåt jämfört med dessa två matcher. Eller som jag nämnde tidigare, snarare ett fall tillbaka till gamla vanor. I den här matchen hittade vi åtminstone spelet igen, men vi kan fortfarande inte göra mål. Rolle har ju nu, äntligen, bytt spelsystem men det hjälpte alltså inte i den här matchen. Problemet med målskyttet kanske snarare sitter i spelarnas huvuden än i spelsystemet. Men, det här var ju första matchen i årets allsvenska som vi körde 4-4-2, så det bör vara värt att testa det igen. Sedan måste vissa anfallare komma igång, exempelvis Wilton. Han försöker ju att dribbla och skjuta så gott han kan, men han borde passa mera. Sedan fattar jag inte vad Eddie gör på planen. Killen har fan inte gjort mål när mer än hälften av allsvenskan är spelad, och han har varit på plan i nästan alla matcher. Då ska han bara vara på bänken. Punkt. Robert Åhman-Persson gjorde inte heller någon strålande insats i måndags. Han är mest ivägen hela tiden, eller så dräller han med bollen. Men så kommer ju Daniel Andersson tillbaka i nästa match, så då får Åhman vara på bänken. Vissa spelare förtjänar självklart beröm också efter matchen. En av dem är Jasmin Sudic, som fortsätter att imponera. I honom har vi en grym försvarstalang, det är bara att hoppas på att vi får behålla honom ett tag till. Även Gische gjorde en bra match. Han är jävligt bra när han får till sina löpningar och dribblingar, och han visade mot hif att han är väl värd en plats i startelvan.
Så det blev alltså ingen seger nu heller och det ser fortfarande illa ut. Dock har Rolle fortfarande mitt stöd, och han kommer ha det säsongen ut, så får vi se efteråt var vi hamnar i tabellen, om han ska avgå eller inte.
När jag kommer in på stadion förstår jag direkt att det är ett stort tifo på gång. Man ska med hjälp av ballonger forma MFF, och vi som står utanför dessa "bokstäver" ska kasta konfetti och serpentiner när spelarna kommer in på planen. Och tifot blir också riktigt kul att genomföra, och ser mycket bra ut från min position, men jag kan dock inte se hur hela grejen såg ut. Men serpentinerna och konfettin som flyger omkring skapar iallafall en god stämning, jag känner mig nu riktigt peppad inför matchen. Att det är mycket folk på läktarna gör ju inte heller saken sämre. Det verkar inte spela någon roll hur det har gått i de tidigare matcherna när det är hif-derby. Och spelarna verkar också vara peppade för de börjar matchen med att pressa hif rejält. Bland annat får Wilton iväg ett farligt skruvat skott på volley som hif-målvakten räddar. MFF fortsätter att pressa halvleken ut, Gische nickar bollen tätt utanför vid ett tillfälle. hif sticker upp med en och annan halvchans ibland. Det mest anmärkningsvärda som sker i närheten av MFF:s straffområde är dock att Rene Makondele tar lång tid på sig att slå en hörna, eftersom vi MFF-supportrar buar för mycket åt honom, man ser hur han tittar upp mot läktaren. Det där brukar man inte se, spelarna verkar för det mesta kunna stänga ute vad supportrarna gör. Får hoppas att det inte var på grund av att han fick något rasistiskt tillrop efter sig. Eller så är det kanske så att när man står närmare planen, som på Swedbank stadion är det lättare att störa spelarna.
I andra halvlek når stämningen stundtals astronomiska höjder. Det är riktigt bra drag på oss supportrar, vi använder våra röstresurser väl, och vi lyckas också få större delen av sittplatspubliken att klappa med. Det är nästan som under de gyllene åren under detta decenium, 2002-04. Detta är också en fördel med en mindre stadion, det blir mer tryck eftersom man hörs mer som supportrar. Sedan är det också vissa supportrar som ägnar sig åt fel saker, nämligen att kasta serpentiner på Pär Hansson i hif-målet. Visst kan man terrorisera motståndare med burop, hån och dylikt, men jag tycker gränsen går vid att kasta saker, även om serpentinerna knappast gör någon skada. Sedan skapar MFF också mindre i andra halvlek, och nu har hif väl så många chanser. De kommer nära mål en gång när Dusan Melicharek i målet fumlar, men han får hjälp av Sudic att reda upp situationen. Jeffrey Aubynn kommer in och är företagsam,och skapar ettt par chanser, men inte heller han lyckas göra mål. Och vi får alltså, som så många gånger förr, nöja oss med 0-0.
Nu har ju, som väl är, inte sett någon av matcherna mot ÖIS och Häcken, men jag törs ändå säga att den här matchen var ett fall framåt jämfört med dessa två matcher. Eller som jag nämnde tidigare, snarare ett fall tillbaka till gamla vanor. I den här matchen hittade vi åtminstone spelet igen, men vi kan fortfarande inte göra mål. Rolle har ju nu, äntligen, bytt spelsystem men det hjälpte alltså inte i den här matchen. Problemet med målskyttet kanske snarare sitter i spelarnas huvuden än i spelsystemet. Men, det här var ju första matchen i årets allsvenska som vi körde 4-4-2, så det bör vara värt att testa det igen. Sedan måste vissa anfallare komma igång, exempelvis Wilton. Han försöker ju att dribbla och skjuta så gott han kan, men han borde passa mera. Sedan fattar jag inte vad Eddie gör på planen. Killen har fan inte gjort mål när mer än hälften av allsvenskan är spelad, och han har varit på plan i nästan alla matcher. Då ska han bara vara på bänken. Punkt. Robert Åhman-Persson gjorde inte heller någon strålande insats i måndags. Han är mest ivägen hela tiden, eller så dräller han med bollen. Men så kommer ju Daniel Andersson tillbaka i nästa match, så då får Åhman vara på bänken. Vissa spelare förtjänar självklart beröm också efter matchen. En av dem är Jasmin Sudic, som fortsätter att imponera. I honom har vi en grym försvarstalang, det är bara att hoppas på att vi får behålla honom ett tag till. Även Gische gjorde en bra match. Han är jävligt bra när han får till sina löpningar och dribblingar, och han visade mot hif att han är väl värd en plats i startelvan.
Så det blev alltså ingen seger nu heller och det ser fortfarande illa ut. Dock har Rolle fortfarande mitt stöd, och han kommer ha det säsongen ut, så får vi se efteråt var vi hamnar i tabellen, om han ska avgå eller inte.
Kommentarer
Trackback