Sista konserten med The Ark
Igår spelade The Ark sin sista konsert någonsin i Malmö på Malmöfestivalens sista dag. Självklart var jag på plats, eftersom The Ark ju är ett av mina favoritband. Och av de sex konserter jag har sett med bandet var den här nog en av de bästa. Definitvt topp 3. Den överträffade knappast konserten på samma festival år 2003, men den kommer någonstans strax därefter. Jag vill minnas att jag efter konserten 2007 skrev att på en The Ark konsert vet man vad man får, men det kommer alltid någon överraskning. Den här gången var det inget som överraskade mig överhuvudtaget (möjligen bara att de körde "Tell me this night is over" istället för "Joy Surrender"). Men det gör faktiskt ingenting! För den här gången körde de bara sina mest kända låtar, och man kunde sjunga med i dem alla. Det är absolut inget fel på bandets mindre kända låtar, men det är ju deras hitsinglar som alla känner igen och som får igång publiken. De öppnar konserten med "Absolutely no decorum" och kör sedan "Clamour for clamour". Två av deras ösigaste låtar, och det blir en perfekt inledning på spelningen. Sedan är det mesta som vanligt; publiken får svara på Ola Salos frågor med "Let you body decide" i slutet av låten med samma namn, och som vanligt upprepar Ola "do, do, do..." mantrat i slutet av låten med samma namn. När han presenterade den här låten kände jag mig också lite gammal när jag skakade på huvudet åt några tonårskillar bredvid mig som kommenterade att de inte kunde texten på låten. The Ark har lockat till sig en ny generation med fans, och alla har väl inte varit med från början. Bandet upprepade också en sak från 2007 års spelning nämligen att börja sjunga Alphavilles gamla hit "Forever Young" mitt i "One of us is gonna die young". Och den här gången fick de med en första versen också. Ett av mina favoritband som gör en cover på en av mina favoritlåtar. Det kan ju inte bli fel! Det här blir också en av konsertens höjdpunkter.
Jag trodde nog att de skulle avsluta spelningen med "The Apocalypse is over" eftersom den ju handlar om att The Ark ska lägga av. Men denna låt läggs istället in mitt i spelningen, och istället avslutas det traditionsenligt med "Calleth you, cometh I", och vi i publiken får som vanligt vara med och sjunga aaaaa i slutet av låten. Efter konserten känner jag mig exalterad som vanligt efter en grym spelning, men samtidigt känner en tomhet. Nu är det alltså över. Nu blir inte fler livespelningar med The Ark. Iallafall inte inom överskådlig framtid, man vet ju aldrig om de får för sig att göra comeback om tio år eller så. Men man kan ju fortfarande lyssna på skivorna, och bandet har gett mig många oförglömliga konsertupplevelser och deras låtar har betytt mycket för mig de senaste elva åren. The Ark är ett band som har det mesta; skitbra texter, ett budskap jag kan hålla med om, och så förstås Ola Salos personlighet och röst. Det kommer trots allt att kännas lite tomt utan The Ark.
Jag trodde nog att de skulle avsluta spelningen med "The Apocalypse is over" eftersom den ju handlar om att The Ark ska lägga av. Men denna låt läggs istället in mitt i spelningen, och istället avslutas det traditionsenligt med "Calleth you, cometh I", och vi i publiken får som vanligt vara med och sjunga aaaaa i slutet av låten. Efter konserten känner jag mig exalterad som vanligt efter en grym spelning, men samtidigt känner en tomhet. Nu är det alltså över. Nu blir inte fler livespelningar med The Ark. Iallafall inte inom överskådlig framtid, man vet ju aldrig om de får för sig att göra comeback om tio år eller så. Men man kan ju fortfarande lyssna på skivorna, och bandet har gett mig många oförglömliga konsertupplevelser och deras låtar har betytt mycket för mig de senaste elva åren. The Ark är ett band som har det mesta; skitbra texter, ett budskap jag kan hålla med om, och så förstås Ola Salos personlighet och röst. Det kommer trots allt att kännas lite tomt utan The Ark.
En liten revansch
Efter den nesliga förlusten mot Dinamo Zagreb i onsdagens Champions League kval lyckades så MFF äntligen vinna en match i Allsvenskan igen. Och man fick känna glädje igen! Det var en händelserik match minst sagt, och vi hade tur som lyckades få med oss tre poäng.
Ivo gav oss tidigt ledningen när han nickade in en hörna efter fyra minuters spel. Då hade Wilton redan hunnit med att pricka stolpen på en grym frispark. Sedan kom GAIS in i matchen och de prickade också stolpen, och Dusan gör en fantastisk räddning på returen. MFFs försvar spelade instabilt och GAIS skapade en hel del, men det gjorde vi också. I andra halvlek fick Ivo sin andra varning, kanske ska tillägga sin andra tveksamma varning, för i båda situationerna var han på bollen. Men domaren varnade honom och han blev således utvisad. Domaren fick givetvis sina fiskar varma av oss på ståplats, och ännu mera så när han dömde en tveksam frispark utanför vårt straffområde som Wanderson gjorde mål på, och GAIS hade kvitterat. Men domaren fick inte avgöra matchen. Med två minuter kvar får vi en frispark som slås in i straffområdet. Det ser ut som att målvakten få tag i bollen, och jag tittar besviket ner. Men vänta... han tappar visst bollen och det kommer ett skott som studsar på en GAIS försvarare, och sedan slår Yago in bollen i tomt mål!!!! 2-1!!!! Alltid härligt med avgöranden i slutminuterna!
Men det ska sägas att vi hade en hel del tur! Efter utvisningen var vi rejält tillbakapressade och skapade i stort sett ingenting. GAIS var utan tvekan det lag som låg närmast att ta ledningen. Dessutom läckte vårt försvar som ett såll genom hela matchen. Det var alltså precis som i matchen mot Dinamo Zagreb. Som tur var håller GAIS inte samma klass som kroaterna, så det blev ingen upprepning av vad som hände i Zagreb. Tur också att Wanderson nästan aldrig prickade målet, utom på frisparken. Han sköt en väldig massa skott tätt utanför. Möjligen saknades Danne, men han var ju med i Zagreb och då var det samma visa. Kanske dags att lägga lite extra träningstid på försvarsspel? Men trots bristerna i denna lagdel hittar vi matchens lirare i försvaret, nämligen Pontus Jansson! Han har fått ett rejält genombrott den här säsongen! Och idag var han till skillnad från sin kollega Yago hur säker som helst i sitt försvarsspel, och hade bra kontroll. Han hade också ett par lyckade offensiva utflykter. Även Ivo spelade stabilt innan han blev utvisad, och han börjar närma sig förra säsongens form. Sedan var det ju Yago...Han gjorde gjorde otaliga försvarsmissar, och det var mestadels han som var orsaken till att försvaret läckte som det gjorde. Men han avgjorde matchen, och därför kommer han undan med godkänt. Jeffrey Aubynn fick hoppa in precis som mot Zagreb, och precis som då var han likblek. Frågan är om vi ska ha kvar honom till nästa säsong, för på senare tid har han inte uträttat något.
Vi hade som sagt tur att vi vann den här matchen, men ibland förtjänar man tur! Särskilt efter eländet i Zagreb och med tanke på hur domaren skötte sig i andra halvlek. En filminspelning (som jag inte har en aning om vad den hade för syfte) som skedde nere på plan i halvlek illustrerar detta bra. Här var med två skådespelare, en som föreställde en MFF-spelare och en föreställande en domare. Spelaren står med armarna utåt och ser ut att njuta av publikens jubel eller sin egen storhet eller något liknande. Sedan kommer domaren fram och visar honom ett rött kort, och attackerar sedan spelaren fysisk för att försöka "väcka" honom. Fimteamet hade nog ingen aning om att detta skulle bli en illustration av andra halvlek. För det kändes helt klart som vi var under attack från domaren i andra halvlek med Ivos felaktiga utvisning, och den tveksamma frisparken som ledde till GAIS kvittering. Bland annat. Men det blev inte domaren som avgjorde matchen, även om det såg ut att bli så länge. Men vi kämpade på och tog vara på en av de få chanser vi fick, och det är ju det som fotbollen går ut på. Att ta vara på sina chanser.
Ivo gav oss tidigt ledningen när han nickade in en hörna efter fyra minuters spel. Då hade Wilton redan hunnit med att pricka stolpen på en grym frispark. Sedan kom GAIS in i matchen och de prickade också stolpen, och Dusan gör en fantastisk räddning på returen. MFFs försvar spelade instabilt och GAIS skapade en hel del, men det gjorde vi också. I andra halvlek fick Ivo sin andra varning, kanske ska tillägga sin andra tveksamma varning, för i båda situationerna var han på bollen. Men domaren varnade honom och han blev således utvisad. Domaren fick givetvis sina fiskar varma av oss på ståplats, och ännu mera så när han dömde en tveksam frispark utanför vårt straffområde som Wanderson gjorde mål på, och GAIS hade kvitterat. Men domaren fick inte avgöra matchen. Med två minuter kvar får vi en frispark som slås in i straffområdet. Det ser ut som att målvakten få tag i bollen, och jag tittar besviket ner. Men vänta... han tappar visst bollen och det kommer ett skott som studsar på en GAIS försvarare, och sedan slår Yago in bollen i tomt mål!!!! 2-1!!!! Alltid härligt med avgöranden i slutminuterna!
Men det ska sägas att vi hade en hel del tur! Efter utvisningen var vi rejält tillbakapressade och skapade i stort sett ingenting. GAIS var utan tvekan det lag som låg närmast att ta ledningen. Dessutom läckte vårt försvar som ett såll genom hela matchen. Det var alltså precis som i matchen mot Dinamo Zagreb. Som tur var håller GAIS inte samma klass som kroaterna, så det blev ingen upprepning av vad som hände i Zagreb. Tur också att Wanderson nästan aldrig prickade målet, utom på frisparken. Han sköt en väldig massa skott tätt utanför. Möjligen saknades Danne, men han var ju med i Zagreb och då var det samma visa. Kanske dags att lägga lite extra träningstid på försvarsspel? Men trots bristerna i denna lagdel hittar vi matchens lirare i försvaret, nämligen Pontus Jansson! Han har fått ett rejält genombrott den här säsongen! Och idag var han till skillnad från sin kollega Yago hur säker som helst i sitt försvarsspel, och hade bra kontroll. Han hade också ett par lyckade offensiva utflykter. Även Ivo spelade stabilt innan han blev utvisad, och han börjar närma sig förra säsongens form. Sedan var det ju Yago...Han gjorde gjorde otaliga försvarsmissar, och det var mestadels han som var orsaken till att försvaret läckte som det gjorde. Men han avgjorde matchen, och därför kommer han undan med godkänt. Jeffrey Aubynn fick hoppa in precis som mot Zagreb, och precis som då var han likblek. Frågan är om vi ska ha kvar honom till nästa säsong, för på senare tid har han inte uträttat något.
Vi hade som sagt tur att vi vann den här matchen, men ibland förtjänar man tur! Särskilt efter eländet i Zagreb och med tanke på hur domaren skötte sig i andra halvlek. En filminspelning (som jag inte har en aning om vad den hade för syfte) som skedde nere på plan i halvlek illustrerar detta bra. Här var med två skådespelare, en som föreställde en MFF-spelare och en föreställande en domare. Spelaren står med armarna utåt och ser ut att njuta av publikens jubel eller sin egen storhet eller något liknande. Sedan kommer domaren fram och visar honom ett rött kort, och attackerar sedan spelaren fysisk för att försöka "väcka" honom. Fimteamet hade nog ingen aning om att detta skulle bli en illustration av andra halvlek. För det kändes helt klart som vi var under attack från domaren i andra halvlek med Ivos felaktiga utvisning, och den tveksamma frisparken som ledde till GAIS kvittering. Bland annat. Men det blev inte domaren som avgjorde matchen, även om det såg ut att bli så länge. Men vi kämpade på och tog vara på en av de få chanser vi fick, och det är ju det som fotbollen går ut på. Att ta vara på sina chanser.
Ett steg närmare Champions League!
Det blev ju en riktig rysare igår. Men den slutade lyckligt! Malmö FF slog ut Glasgow Rangers och tog sig fram till playoff till Champions League. Vi slog alltså ut Rangers ett lag av hög klass med mycket Europa rutin (även om de inte spelade särskilt högklassigt i de två matcherna mot oss), och nu är vi närmare Champions League än vad ett svenskt lag har varit på fyra år. Och vi är garanterade en höst i Europa eftersom vi får spela i Europa Leagues gruppspel om vi förlorar playoffen till Champions. Kan bli en spännande höst detta.
När jag och min kompis kommer fram till arenan är köerna till sittplatsläktarna enorma. Vi får ställa långt bak i en kö, och det står tidigt klart att vi kommer missa början av matchen. När vi sedan kommer in efter cirka en halvtimme har det gått tio minuter av matchen. Stämningen är helt fantastisk och MFF dominerar matchbilden, större delen av spelet sker på Rangers planhalva. Det dröjer inte länge förrän det blir en avblåsning och i samband med den kastar en Rangers spelare bollen på en av våra spelare. Nu uppstår det handgemäng, och även linjemännen lägger sig i för att avstyra det hela. När det hela är över visar domaren det röda kortet för Rangersspelaren och ett gult för hans lagkamrat. Nu får vi helt plötsligt fördelen av att spela med en man mer. Men det tar inte lång tid efter utvisningen innan deras kroatiske forward Jelavic får bollen fri i straffområdet och sätter 1-0 till Rangers. Sedan händer inte så mycket mer i första halvlek, vi fortsätter föra spelet men kommer inte till lägen.
Och det fortsätter likadant i början av andra halvlek. Rangers fortsätter också att försöka skrämmas med sitt fula spel. Plötsligt så kommer Wilton igenom till vänster i straffområdet, men skjuter tätt över. En stund därefter får Rangers Steven Naismith (inte Gary som jag skrev i inlägget om bortamatchen) bollen framspelad i ett bra läge, men gör turligt nog en jättemiss och lyckas få bollen klart utanför stolpen. Lite senare får inhoppande Dardan en ful armbåge i huvudet av Rangers Bougherra. Andra varningen för honom och rött kort. Och nu får vi spela med två man mer! Men det ser illa ut för Dardan, han rör sig knappt och blir utburen på bår. Idag fick jag dock veta att det, som tur var, inte var någon större fara med honom. Men det tvåmansöverläget behåller vi inte länge. Ricardinho får sitt andra gula kort och även han blir utvisad. Men detta luktar kompensation lång väg, och domaren delar nu ut varningar till höger och vänster och verkar ha tappat kontrollen på matchen. Med drygt tio minuter kvar får MFF en hörna. Pontus Jansson nickar men en skotsk försvarare räddar på mållinjen. Ska de aldrig kunna sätta dit den? Men i situationen därefter får Jille bollen i närheten av straffområdet. Och han drar upp den i krysset!!!!! Herrejävlar, vilket jubel det blir nu!!! Hela stadion jublar!!! Sista tio bärs laget fram av publiken!! Rangers kommer farligt fram i straffområdet vid något tillfälle, men missar återigen grovt. När matchen är slut rusar spelarna in på planen och kramar om varandra som om de vunnit en titel!! Och hela stadion står upp och jublar!! Det här är verkligen en av de skönaste MFF upplevelserna jag någonsin haft!!!!
Vi har alltså slagit ut Glasgow Rangers, ett lag som har stor rutin från sådana här sammanhang, och även har ett antal framgångar. Låt vara att de verkligen inte spelade särskilt bra i någon av matcherna mot oss, men det är ändå en bragd! Laget har verkligen presterat på topp i de här två matcherna. Hade vi spelat såhär i Allsvenskan hade vi inte behövt ligga där vi ligger. Hoppas i alla fall vi kan fortsätta spela som vi gjort mot Rangers och de elva minuter vi fick spela mot djurgården för de såg lovande ut.
Bäst på plan igår var enligt mig Jimmy Durmaz. Hans aviga finter och dribllingar på kanterna var ett ständigt problem för Rangers försvarare. Hade hans passningar in i straffområdet nått fram så hade det kunnat bli vinst även i den här matchen. Och Wilton fortsatte på den inslagna vägen från Glasgow. När han väl vill så håller han extremt hög klass. Och han kämpar dessutom hårt för att få tag i bollen, något man inte sett mycket av i Allsvenskan. Även Jille gjorde en bra match, förutom det där snygga målet, så fick han mycket annat att stämma. Och Daniel Andersson är säkerheten själv i backlinjen som vanligt.
Nu lär det i vilket fall som helst bli en spännande höst. och vi har ju redan gjort en bragd genom att slå ut Glasgow Rangers. Om vi kan vinna en match till kan det bli Champions League och matcher mot Europas bästa lag! Vi får se hur det går.
När jag och min kompis kommer fram till arenan är köerna till sittplatsläktarna enorma. Vi får ställa långt bak i en kö, och det står tidigt klart att vi kommer missa början av matchen. När vi sedan kommer in efter cirka en halvtimme har det gått tio minuter av matchen. Stämningen är helt fantastisk och MFF dominerar matchbilden, större delen av spelet sker på Rangers planhalva. Det dröjer inte länge förrän det blir en avblåsning och i samband med den kastar en Rangers spelare bollen på en av våra spelare. Nu uppstår det handgemäng, och även linjemännen lägger sig i för att avstyra det hela. När det hela är över visar domaren det röda kortet för Rangersspelaren och ett gult för hans lagkamrat. Nu får vi helt plötsligt fördelen av att spela med en man mer. Men det tar inte lång tid efter utvisningen innan deras kroatiske forward Jelavic får bollen fri i straffområdet och sätter 1-0 till Rangers. Sedan händer inte så mycket mer i första halvlek, vi fortsätter föra spelet men kommer inte till lägen.
Och det fortsätter likadant i början av andra halvlek. Rangers fortsätter också att försöka skrämmas med sitt fula spel. Plötsligt så kommer Wilton igenom till vänster i straffområdet, men skjuter tätt över. En stund därefter får Rangers Steven Naismith (inte Gary som jag skrev i inlägget om bortamatchen) bollen framspelad i ett bra läge, men gör turligt nog en jättemiss och lyckas få bollen klart utanför stolpen. Lite senare får inhoppande Dardan en ful armbåge i huvudet av Rangers Bougherra. Andra varningen för honom och rött kort. Och nu får vi spela med två man mer! Men det ser illa ut för Dardan, han rör sig knappt och blir utburen på bår. Idag fick jag dock veta att det, som tur var, inte var någon större fara med honom. Men det tvåmansöverläget behåller vi inte länge. Ricardinho får sitt andra gula kort och även han blir utvisad. Men detta luktar kompensation lång väg, och domaren delar nu ut varningar till höger och vänster och verkar ha tappat kontrollen på matchen. Med drygt tio minuter kvar får MFF en hörna. Pontus Jansson nickar men en skotsk försvarare räddar på mållinjen. Ska de aldrig kunna sätta dit den? Men i situationen därefter får Jille bollen i närheten av straffområdet. Och han drar upp den i krysset!!!!! Herrejävlar, vilket jubel det blir nu!!! Hela stadion jublar!!! Sista tio bärs laget fram av publiken!! Rangers kommer farligt fram i straffområdet vid något tillfälle, men missar återigen grovt. När matchen är slut rusar spelarna in på planen och kramar om varandra som om de vunnit en titel!! Och hela stadion står upp och jublar!! Det här är verkligen en av de skönaste MFF upplevelserna jag någonsin haft!!!!
Vi har alltså slagit ut Glasgow Rangers, ett lag som har stor rutin från sådana här sammanhang, och även har ett antal framgångar. Låt vara att de verkligen inte spelade särskilt bra i någon av matcherna mot oss, men det är ändå en bragd! Laget har verkligen presterat på topp i de här två matcherna. Hade vi spelat såhär i Allsvenskan hade vi inte behövt ligga där vi ligger. Hoppas i alla fall vi kan fortsätta spela som vi gjort mot Rangers och de elva minuter vi fick spela mot djurgården för de såg lovande ut.
Bäst på plan igår var enligt mig Jimmy Durmaz. Hans aviga finter och dribllingar på kanterna var ett ständigt problem för Rangers försvarare. Hade hans passningar in i straffområdet nått fram så hade det kunnat bli vinst även i den här matchen. Och Wilton fortsatte på den inslagna vägen från Glasgow. När han väl vill så håller han extremt hög klass. Och han kämpar dessutom hårt för att få tag i bollen, något man inte sett mycket av i Allsvenskan. Även Jille gjorde en bra match, förutom det där snygga målet, så fick han mycket annat att stämma. Och Daniel Andersson är säkerheten själv i backlinjen som vanligt.
Nu lär det i vilket fall som helst bli en spännande höst. och vi har ju redan gjort en bragd genom att slå ut Glasgow Rangers. Om vi kan vinna en match till kan det bli Champions League och matcher mot Europas bästa lag! Vi får se hur det går.
Inför MFF- Glasgow Rangers
I juli år 2001 såg jag en träningsmatch mellan MFF och Glasgow Rangers på Malmö stadion. MFF tog ledningen i matchen genom Mats Lillienberg, men Rangers vände sedan på steken och vann utan några större problem med 3-1 efter mål av Tore Andre Flo, Claudio Canaggia och Neil McCann. Tio år senare möter vi alltså Glasgow Rangers igen (Jag vet att de numera heter Rangers FC, men skriver ändå Glasgow Rangers, för det är ju så de alltid har hetat fram till nu). Och nu är det tävlingsmatch det handlar om, och en viktig sådan, eftersom det handlar om vilket lag som får kvala vidare till Champions League. MFF har fördelen nu, men Rangers har betydligt mer Europa-rutin än den här upplagan av MFF. Men det är i och för sig ett betydligt svagare Rangers än det som MFF mötte för tio år sedan, jag får i alla fall hoppas att det inte blir någon repris. Men framför allt hoppas jag att matchen blir färdigspelad till skillnad från i lördags, när idioter återigen såg till att avbryta en allsvensk hemmamatch. Den här gången verkar det dock ha varit motståndarfans som sett till att få matchen avbruten, och några sådana finns ju inte på plats imorgon. Och ingen av våra egna fans lär vara så dumma att de kastar knallskott nu. Det kommer i alla fall att bli en tuff match, den tuffaste på hela året, och eftersom Rangers är i underläge lär de köra för fullt från start. Det krävs med andra ord en riktigt bra insats av MFF för att gå i land med detta. Jag ska försöka njuta så gott jag kan även om jag är nervös, för det kommer bli en stormatch.