tifosi

Nu, såhär en månad efter att vinter- OS i Sotji avslutats har det blivit dags för mig att skriva någon form av sammanfattning av hur jag upplevde det hela. Och ur svensk synvinkel var det ju ett roligt OS, särskilt i skidspåren.

 

Från detta OS är det främst två tävlingar man kommer minnas som svensk; staffetterna i längdskidor. Det började med damstaffetten på lördagen. Ida Ingemarsdotter och Emma Wiken började bra på de första sträckorna, sedan tappade Anna Haag på den tredje, och Charlotte Kalla fick ett svårt utgångsläge. Men hon stod för en en av största prestationerna i svensk idrottshistoria, och körde upp Sverige till ett guld, och spurtade ner Finland och Tyskland. Det här skulle väl aldrig herrarna kunna bräcka på söndagen? Och det gjorde de kanske inte heller, deras prestation var av ett helt annat slag. De var helt överlägsna, och Marcus Hellner fick ta emot en flagga från Anders Södergren en bra bit innan målgång. Här fick man också lära sig ett nytt namn; Lars Nelson. En doldis som gjorde en grym sträcka. Sedan var ju prestationen hos skidlandslaget rikigt grym överhuvudtaget! Att ta elva medaljer på tolv tävlingar är inget annat än en bragd! Mest minnesvärd, förutom staffettgulden, var kanske Emil Jönssons brons i sprinten, där han gick in i väggen, men ändå fick medalj, eftersom tre av åkarna framför ramlade. Vad jag vet så hade inte längdlandslaget gjort några större prestationer i världscuptävlingarna innan OS. Men nu tog de sig alltså samman och stod för något av det största ett svenskt längdlandslag gjort! Det bådar gott inför hemma-VM nästa år.

 

Sedan togs det ju faktiskt medaljer i andra sporter också. Återigen gick det bra i curling. Den här gången blev det dubbla medaljer, och äntligen fick herrarna ta en välförtjänt medalj. Sedan var det kul att Anna Holmlund fick komma tillbaka till den absoluta toppen i skicross. Där längdlandslaget lyckades, misslyckades däremot det alpina landslaget och tog inte en enda medalj. Något medaljregn hade jag inte väntat mig, men med den truppen borde det åtminstone kunna bli ett par stycken. Detta var ett fiasko ur svensk synvinkel.

 

De två sista dagarna under OS kom också ett par skandaler. Först var det banläggningen i herrarnas slalom som skördade en hel del offer, varav ett par svenska. Sedan var Nicklas Bäckströms så kallade dopning i hockey. Det verkade ju bara handla om allergimedicin, men det hela var väldigt klumpigt skött. Nu fick Bäckström iaf inte spela finalen, och Sverige förlorade klart mot Kanada. Men frågan är om det gjort någon skillnad om Bäckström spelat. I vilket fall gjorde Tre Kronor en prestation som tog silver, trots många skador. Det ska börja lite halvdåligt i turneringar för att de ska prestera, det såg man ju också under VM och OS 2006. Nu vann ju Sverige iofs alla matcher fram till finalen, men det såg inte alltid särskilt övertygande ut. En bra prestation var det trots allt, fast det var rätt lag som vann turnering, då Kanada spelat på topp under större delen.

 

Innan OS hade jag inte särskilt stora förhoppningar på Viasat som ju tagit över sändningarna från SVT. Men de skötte det faktiskt väldigt bra. Sändningarna var bra, likaså kommentatorerna och experterna, och det bjöds på många intressanta reportage. Och reklamen störde inte alltför mycket. Blir roligt att se vad de kan göra med sändningarna från sommar- OS om två år.