En seger är alltid en seger
Det är ju så jag får tänka nu, för matchen mot Torshavn var verkligen ingen höjdare rent spelmässigt. Faktiskt en av de sämre insatserna den här säsongen. Men eftersom vi mötte ett så dåligt lag, så räckte det ändå. Och vi har tagit ett stort steg närmare nästa omgång i Champions League kvalet. Har svårt att se hur Torshavn ska kunna vända på det här, även om de nu har hemmamatch.
Första halvlek var en ren katastrof. Det var till och med så att Torshavn var bäst de första fem minuterna, och lyckades skapa matchens första hörna. Sedan tog MFF över, men skapade inte särskilt många chanser, och de som skapades missades trots klara lägen. Jag har nog aldrig buat så mycket efter en halvlek, och jag var definitivt inte ensam. I andra halvlek spelade vi ut färingarna och skapade mängder av chanser, men gjorde bara två mål, ett genom Dardan och ett självmål. Men vi vann ju matchen! Och vilken jävla lättnad det var efter 1-0-målet, både på läktaren och på planen. Det kändes som att spelarna vågade spela ut mer efter detta mål.
Hur kunde det bli såhär då? Att vi har så svårt att göra mål mot ett lag som håller högst svensk division 3 klass. Lite nervositet kanske? Det var ju MFFs första europeiska cupmatch på sex år, och då borde ju laget känna press. Det blev väl inte heller bättre av att vi fans också var nervösa, och att detta övergick till aggression och frustration när laget inte fick in bollen. Men mest av allt handlade det nog om underskattning av motståndet. MFF-spelarna skulle klacka och göra snygga dribblingar hela tiden, ännu mer än vad som tidigare varit fallet den här säsongen, de verkade vilja leka med motståndarna. Mestadels var det Jimmy Durmaz som höll på klydda. Visst, det var ofta snyggt, och gjorde ofta bort motståndarspelarna, men det var oerhört ineffektivt när det gällde att göra mål. Hade de låtit bli att leka och istället försökt gå mer rakt på hade segersiffrorna kunnat bli betydligt större. Sedan är det ju också det här med ineffektiviteten framför mål som har hängt med hela säsongen. Som sagt så borde MFF ha gjort betydligt fler mål på ett motstånd av den här kalibern.
Det var många spelare som underpresterade idag. Men Marcus Halsti var bra! Han var säkerheten själv där bak, och hade några farliga framstötar. Även Ricardinho kom fram bra med sina offensiva löpningar. Av de offensiva spelarna var det väl Dardan som var bäst. Trots att han slarvade och missade en del, så gjorde han ju mål! Och firade med den klassiska målgesten "vaggan" tillsammans med Daniel Larsson, som blivit pappa. Wilton däremot var rentav usel, särskilt i avsluten. Varenda skott han skjuter går högt över! Han har helt tappat sin form från förra säsongen och fallit tillbaka i gamla synder från 2009. Agon gör heller inte mycket nytta som det är just nu. Han missar på tok för mycket, och det verkar som att han redan är i Palermo mentalt.
Och Torshavn var som sagt dåliga. Men de kämpade väl och gjorde vad de kunde, och spelade precis så hårt, fult och defensivt som det krävs av ett sämre lag på bortaplan. Deras målvakt gjorde ett par bra räddningar, men våra mål var tämligen enkla, och dessa skulle knappast någon allsvensk målvakt släppt in.
Även om vi bara vann med 2-0 kan man nog säga att vi i praktiken är klara för andra omgången. Även om Torshavn kanske försöker spela mer offensivt på hemmaplan, så ska det väldigt mycket till för att de ska lyckas vända. Ett 0-2 underläge är mycket svårt att vända även för de bästa lagen. Man kan iallafall hoppas att att MFF spelar lite bättre på Färöarna. Att lägga sig på defensiven för att försvara ledningen från den här matchen får vi dock inte göra, då kan det rent av bli farligt. Torshavn kommer inte ha en chans, om vi inte ger dem den.
Första halvlek var en ren katastrof. Det var till och med så att Torshavn var bäst de första fem minuterna, och lyckades skapa matchens första hörna. Sedan tog MFF över, men skapade inte särskilt många chanser, och de som skapades missades trots klara lägen. Jag har nog aldrig buat så mycket efter en halvlek, och jag var definitivt inte ensam. I andra halvlek spelade vi ut färingarna och skapade mängder av chanser, men gjorde bara två mål, ett genom Dardan och ett självmål. Men vi vann ju matchen! Och vilken jävla lättnad det var efter 1-0-målet, både på läktaren och på planen. Det kändes som att spelarna vågade spela ut mer efter detta mål.
Hur kunde det bli såhär då? Att vi har så svårt att göra mål mot ett lag som håller högst svensk division 3 klass. Lite nervositet kanske? Det var ju MFFs första europeiska cupmatch på sex år, och då borde ju laget känna press. Det blev väl inte heller bättre av att vi fans också var nervösa, och att detta övergick till aggression och frustration när laget inte fick in bollen. Men mest av allt handlade det nog om underskattning av motståndet. MFF-spelarna skulle klacka och göra snygga dribblingar hela tiden, ännu mer än vad som tidigare varit fallet den här säsongen, de verkade vilja leka med motståndarna. Mestadels var det Jimmy Durmaz som höll på klydda. Visst, det var ofta snyggt, och gjorde ofta bort motståndarspelarna, men det var oerhört ineffektivt när det gällde att göra mål. Hade de låtit bli att leka och istället försökt gå mer rakt på hade segersiffrorna kunnat bli betydligt större. Sedan är det ju också det här med ineffektiviteten framför mål som har hängt med hela säsongen. Som sagt så borde MFF ha gjort betydligt fler mål på ett motstånd av den här kalibern.
Det var många spelare som underpresterade idag. Men Marcus Halsti var bra! Han var säkerheten själv där bak, och hade några farliga framstötar. Även Ricardinho kom fram bra med sina offensiva löpningar. Av de offensiva spelarna var det väl Dardan som var bäst. Trots att han slarvade och missade en del, så gjorde han ju mål! Och firade med den klassiska målgesten "vaggan" tillsammans med Daniel Larsson, som blivit pappa. Wilton däremot var rentav usel, särskilt i avsluten. Varenda skott han skjuter går högt över! Han har helt tappat sin form från förra säsongen och fallit tillbaka i gamla synder från 2009. Agon gör heller inte mycket nytta som det är just nu. Han missar på tok för mycket, och det verkar som att han redan är i Palermo mentalt.
Och Torshavn var som sagt dåliga. Men de kämpade väl och gjorde vad de kunde, och spelade precis så hårt, fult och defensivt som det krävs av ett sämre lag på bortaplan. Deras målvakt gjorde ett par bra räddningar, men våra mål var tämligen enkla, och dessa skulle knappast någon allsvensk målvakt släppt in.
Även om vi bara vann med 2-0 kan man nog säga att vi i praktiken är klara för andra omgången. Även om Torshavn kanske försöker spela mer offensivt på hemmaplan, så ska det väldigt mycket till för att de ska lyckas vända. Ett 0-2 underläge är mycket svårt att vända även för de bästa lagen. Man kan iallafall hoppas att att MFF spelar lite bättre på Färöarna. Att lägga sig på defensiven för att försvara ledningen från den här matchen får vi dock inte göra, då kan det rent av bli farligt. Torshavn kommer inte ha en chans, om vi inte ger dem den.
Kommentarer
Trackback