EM-kval live
I onsdags såg jag för första gången en tävlingsmatch live med det svenska landslaget när de mötte San Marino på Swedbank Stadion. Och det bjöds också på rejält med underhållning från Zlatan och co.
Jag kom till stadion en dryg halvtimme före matchen. Det var aldrig något problem att komma in trots att det var enormt mycket folk i rörelse runt stadionområdet. Min sittplats fanns ungefär mitt på den västra läktaren i ett hörn precis under vip-läktaren. När jag kom in på arenan höll lagen på att värma upp, och en inhyrd speaker höll låda lite till och från. Förstår inte varför de inte kunde ha samma speaker som på MFF:s matcher, men svenska fotbollförbundet vill tydligen ha sina arrangemang med egen personal. Överhuvudtaget var det ganska mycket eventkänsla runt matchen, med tävlingar, t-shirts utkastning till publiken i halvtid, och massvis med sponsorstält utanför stadion. Visst har sponsorerna också vissa kringarrangemang runt MFF matcherna ibland, men det är inte lika påtagligt som det var nu. Men, en EM-kval match är ju något speciellt, och då gör väl svenska fotbollförbundet vad de kan för att göra det till en speciell händelse och då är det nog lätt att det blir som ett event när man ska försöka tilltala en publik som kanske inte går så mycket på fotboll i vanliga fall. Nåväl, när speakern så började presentera laguppställningarna blev det förstås extra jubel för de gamla MFF-spelarna, och allra mest för en viss Zlatan, så stort jubel har troligen ingen spelare fått här tidigare. Vid inmarschen fick jag hjälpa till med tifot som hyllade just denna spelare genom att hålla upp ett av de blå pappersarken. Men ska jag vara ärlig så trodde jag först att tifot skulle föreställa svenska flaggan. Efter en nationalsång, sjungen på ren skånska för en gångs skull, kom såg matchen igång och Sverige tog kommandot och började skapa chanser direkt. Det tog bara sju minuter innan en boll nådde Zlatan inne i straffområdet, och han drog in den på halvvolley. Stort jubel givetvis! Nästa framspelning nådde inte honom, men dessbättre lyckades en San Marino försvarare stöta in bollen i eget mål. Nu börjar Sverige spela ut rejält, med snabbt passningsspel och klacksparkar och alla möjliga läckerheter, och vågen går runt på stadion. San Marino hänger helt enkelt inte med. Det är sällan jag har sett ett lag spela så dåligt försvarspel. Offensivt får de i alla fall till två hyfsat farliga skott utanför, men det är också allt. 3-0 kom också, efter en höjdboll in i straffområdet som man trodde att Pontus Wernbloom nickade in i duell med målvakten, men det visade sig att bollen tog på en försvarare. Lite smolk i glädjebägaren blev det trots allt när Olof Mellberg blev tveksamt utvisade. Det så helt klart ut som en 50-50 duell även om han gick in med dobbarna före. Den irländske domaren fick nu sina fiskar varma, han blev rejält utbuad av oss i publiken. Men det var ju 3-0 i halvtid och matchen var avgjord.
Som MFF:are kanske jag har syndat, jag vet inte. Jag applåderade i alla fall den gamle hif:aren Andreas Granqvist när han kom in i början av andra halvlek istället för Ola Toivonen. Delar av publiken buade, vilket jag tycker är fel. När det är landskamp tycker jag inte att det spelar någon roll vilken klubb en spelare representerar eller har representerat till vardags. Vid de tillfällen man spelar i landslaget spelar man för Sverige och inget annat, och då förtjänar man inga burop om man inte gjort en riktigt usel match. Dessa burop lyckades Granqvist dock tysta när han nickade in 4-0 i början av halvleken. Sedan kunde det ha blivit ett par snygga mål. Zlatan var nära att lobba in en boll, och Källström fick på en kraftfull volley tätt över. Zlatan fick till slut göra sitt andra mål, innan han byttes ut till välförtjänta stående ovationer. Sedan fick hans ersättare Marcus Berg avsluta målkalaset med att nicka in 6-0. Det var ett misstänkt offsideläge och San Marinos målvakt protesterade kraftigt. Men i efterhand såg jag på TV att Berg låg i linje försvararen och målet var alltså helt korrekt godkänt, och jag blev 57 kronor rikare i och med att jag hade satsat en tio kronor på 6-0 till Sverige.
Zlatan blev också välförtjänt utsedd till matchens lirare. Det var han som styrde det offensiva spelet och han var på strålande spelhumör. Han kunde också ha gjort betydligt fler än två mål. Han bjöd oss i sin gamla hemmapublik på en utmärkt föreställning. En annan gammal MFF-hjälte tillhörde också förgrundsfigurerna i matchen. Ola Toivonen var oerhört kreativ i offensiven innan han utgick i halvtid. Bara synd att han inte fick göra mål, för det var inte långt borta. Emir Bajrami var också rolig att skåda. Hans dribblingar och passningar höll emellanåt väldigt hög klass även om han krånglade till det lite för sig ibland. Både han och Ola lär kunna gå mycket långt när de fått lite mer rutin.
Landslaget stod som helhet för en utmärkt insats i tisdags, och de var också mycket underhållande att se på. Sedan ska man inte dra för stora växlar av den här matchen. Vi mötte ju trots allt San Marino som väl är Europas sämsta landslag, och då kan man tillåta sig att leka lite. Det hade inte funkat mot lite bättre motstånd. Ungern hemma är också en match som ett lag av Sveriges kaliber ska vinna. Det är i kommande, svårare, matcher som vi får se var Sverige står. Holland borta blir nästa match, och det är match som det inte går att kräva seger i. Men gör Sverige en bra match så vet man aldrig, men det blir svårt utan Olof Mellberg som kommer vara avstängd. Den här 6-0 segern lär i alla fall ge gott om självförtroende även om den kom mot San Marino.
Jag kom till stadion en dryg halvtimme före matchen. Det var aldrig något problem att komma in trots att det var enormt mycket folk i rörelse runt stadionområdet. Min sittplats fanns ungefär mitt på den västra läktaren i ett hörn precis under vip-läktaren. När jag kom in på arenan höll lagen på att värma upp, och en inhyrd speaker höll låda lite till och från. Förstår inte varför de inte kunde ha samma speaker som på MFF:s matcher, men svenska fotbollförbundet vill tydligen ha sina arrangemang med egen personal. Överhuvudtaget var det ganska mycket eventkänsla runt matchen, med tävlingar, t-shirts utkastning till publiken i halvtid, och massvis med sponsorstält utanför stadion. Visst har sponsorerna också vissa kringarrangemang runt MFF matcherna ibland, men det är inte lika påtagligt som det var nu. Men, en EM-kval match är ju något speciellt, och då gör väl svenska fotbollförbundet vad de kan för att göra det till en speciell händelse och då är det nog lätt att det blir som ett event när man ska försöka tilltala en publik som kanske inte går så mycket på fotboll i vanliga fall. Nåväl, när speakern så började presentera laguppställningarna blev det förstås extra jubel för de gamla MFF-spelarna, och allra mest för en viss Zlatan, så stort jubel har troligen ingen spelare fått här tidigare. Vid inmarschen fick jag hjälpa till med tifot som hyllade just denna spelare genom att hålla upp ett av de blå pappersarken. Men ska jag vara ärlig så trodde jag först att tifot skulle föreställa svenska flaggan. Efter en nationalsång, sjungen på ren skånska för en gångs skull, kom såg matchen igång och Sverige tog kommandot och började skapa chanser direkt. Det tog bara sju minuter innan en boll nådde Zlatan inne i straffområdet, och han drog in den på halvvolley. Stort jubel givetvis! Nästa framspelning nådde inte honom, men dessbättre lyckades en San Marino försvarare stöta in bollen i eget mål. Nu börjar Sverige spela ut rejält, med snabbt passningsspel och klacksparkar och alla möjliga läckerheter, och vågen går runt på stadion. San Marino hänger helt enkelt inte med. Det är sällan jag har sett ett lag spela så dåligt försvarspel. Offensivt får de i alla fall till två hyfsat farliga skott utanför, men det är också allt. 3-0 kom också, efter en höjdboll in i straffområdet som man trodde att Pontus Wernbloom nickade in i duell med målvakten, men det visade sig att bollen tog på en försvarare. Lite smolk i glädjebägaren blev det trots allt när Olof Mellberg blev tveksamt utvisade. Det så helt klart ut som en 50-50 duell även om han gick in med dobbarna före. Den irländske domaren fick nu sina fiskar varma, han blev rejält utbuad av oss i publiken. Men det var ju 3-0 i halvtid och matchen var avgjord.
Som MFF:are kanske jag har syndat, jag vet inte. Jag applåderade i alla fall den gamle hif:aren Andreas Granqvist när han kom in i början av andra halvlek istället för Ola Toivonen. Delar av publiken buade, vilket jag tycker är fel. När det är landskamp tycker jag inte att det spelar någon roll vilken klubb en spelare representerar eller har representerat till vardags. Vid de tillfällen man spelar i landslaget spelar man för Sverige och inget annat, och då förtjänar man inga burop om man inte gjort en riktigt usel match. Dessa burop lyckades Granqvist dock tysta när han nickade in 4-0 i början av halvleken. Sedan kunde det ha blivit ett par snygga mål. Zlatan var nära att lobba in en boll, och Källström fick på en kraftfull volley tätt över. Zlatan fick till slut göra sitt andra mål, innan han byttes ut till välförtjänta stående ovationer. Sedan fick hans ersättare Marcus Berg avsluta målkalaset med att nicka in 6-0. Det var ett misstänkt offsideläge och San Marinos målvakt protesterade kraftigt. Men i efterhand såg jag på TV att Berg låg i linje försvararen och målet var alltså helt korrekt godkänt, och jag blev 57 kronor rikare i och med att jag hade satsat en tio kronor på 6-0 till Sverige.
Zlatan blev också välförtjänt utsedd till matchens lirare. Det var han som styrde det offensiva spelet och han var på strålande spelhumör. Han kunde också ha gjort betydligt fler än två mål. Han bjöd oss i sin gamla hemmapublik på en utmärkt föreställning. En annan gammal MFF-hjälte tillhörde också förgrundsfigurerna i matchen. Ola Toivonen var oerhört kreativ i offensiven innan han utgick i halvtid. Bara synd att han inte fick göra mål, för det var inte långt borta. Emir Bajrami var också rolig att skåda. Hans dribblingar och passningar höll emellanåt väldigt hög klass även om han krånglade till det lite för sig ibland. Både han och Ola lär kunna gå mycket långt när de fått lite mer rutin.
Landslaget stod som helhet för en utmärkt insats i tisdags, och de var också mycket underhållande att se på. Sedan ska man inte dra för stora växlar av den här matchen. Vi mötte ju trots allt San Marino som väl är Europas sämsta landslag, och då kan man tillåta sig att leka lite. Det hade inte funkat mot lite bättre motstånd. Ungern hemma är också en match som ett lag av Sveriges kaliber ska vinna. Det är i kommande, svårare, matcher som vi får se var Sverige står. Holland borta blir nästa match, och det är match som det inte går att kräva seger i. Men gör Sverige en bra match så vet man aldrig, men det blir svårt utan Olof Mellberg som kommer vara avstängd. Den här 6-0 segern lär i alla fall ge gott om självförtroende även om den kom mot San Marino.
Kommentarer
Trackback