Revansch
Det är underligt med fotboll egentligen. Hur ett lag kan göra helt skilda insatser i matcher med bara en veckas mellanrum, och dessutom mot samma motståndarlag. MFF:s match mot aik i Stockholm var ju av det sämre slaget, insatsen var närmast pinsam, och vi skapade knappt en målchans. Och igår stod vi för en helgjuten insats mot samma lag, dock på hemmaplan den här gången, och spelade ut dem efter noter. 1-0 segern var helt klart i underkant. Så mycket betyder alltså vårt centrala mittfält med Wilton och Ivo Pekalski, som ju inte var med i bortamatchen. Sedan verkade det också finnas en otrolig laddning hos både spelare, ledare och supportrar. Det verkade som att alla som var på plats på Swedbank stadion hade bestämt sig för att det skulle bli tre poäng, och vi arbetade gemensamt med allt vad vi hade för att uppnå detta mål.
Vi öppnade starkt med tifot innan matchen. Det bestod av tre stjärnor som vecklades ut över ståplatsläktaren, och resten av oss viftade med vita flaggor. Dessa representerade MFF:s tre stadion. Jag fick uppfattningen att aik klackens tifo också var ganska ambitiöst, men vi bräckte dem nog i den kampen också. Det måste vi ha gjort! MFF tar sedan omgående tag i taktpinnen i matchen, och det tar inte lång tid förrän Agon får ett läge och nickar i stolpen precis framför aik:s mål. Vi fortsätter att dominera första halvlek, och skapar ett flertal chanser, bland annat har Durmaz och Jille en fin kombination, men får inte in bollen. Nu börjar det kännas lite som förra året. Uppe på ståplatsläktaren är dock inte oron särskilt stor, vi fortsätter oförtrutet med våra ramsor. Jag måste nog säga att stämningen på den här matchen nog är den bästa jag upplevt på Swedbank stadion. Låt vara då att jag inte var på premiärmatchen förra året. Även om solen "lyser" med sin frånvaro svettas jag rejält. Och så, i slutet av första halvlek, får vi utdelning. Efter en tilltrasslad situation får Jimmy Durmaz på ett inlägg som ser ut som ett skott. Detta når iallafall fram till Agon som står i perfekt läge och enkelt kan göra in 1-0.
Andra halvlek fortsätter i samma stil med många skapade chanser, men det blir inga fler mål. Durmaz får en bra chans när han dribblar sig in i straffområdet, och får på ett bra skott tätt utanför. Han borde nog ha passat i det läget. Mot slutet sticker aik upp och skapar några "nästan" chanser, men det blir aldrig riktigt farligt. Jag tror inte Dahlin behövde göra någon riktig räddning på hela matchen. Vi vinner alltså matchen med 1-0 efter att ha förnedrat ha aik spelmässigt precis som förra året, men den här gången fick vi åtminstone utdelning en gång.
Som jag skrev ovan så verkar det som att alla inblandade gick in för att vinna matchen till 100 procent. Rolle lär ha snackat med spelarna om attityd i veckan, och det var precis vad de visade! En milsvid skillnad jämfört med bortamatchen där de bara gick omkring och hängde med huvudena. Och attityd var också vad vi på läktarplats visade! Man kan beskriva det med ett citat från Opus 80-tals klassiker "Live is Life"; "everyone gave everything in every song". Det var verkligen tryck i alla ramsor under hela matchen. Det var underbart att stå i klacken, och det måste ha varit underbart för spelarna att spela med sådant stöd. Den andra nyckeln till framgång i matchen stavas mittfält. Hela det startande mittfältet från matchen i Stockholm hade bytts ut, och det gjorde susen! Det var mittfältet som styrde det mesta i anfallsväg. Särskilt Ivo stod för en grym insats, vilken kämpparglöd! Han var den spelare som visade mest av det jag skrev om ovan nämligen attityd. Wilton, Durmaz och Jille hittade ofta fram med bra kombinationer i anfallsväg. Dock är de två förstnämnda spelarna lite väl bollkära ibland, men det är också dessa som för närvarande är de två mest kreativa spelarna i MFF. Och så fick Agon äntligen göra mål igen! Han stod också för en strong insats, men missar fortfarande lite för mycket. Men förhoppningsvis kan det här målet ge honom lite självförtroende.
Vi vann alltså med 1-0, och även om marginalen borde ha varit en 2-3 mål större så var det i alla fall ett styrkebesked i precis rätt läge!
Vi öppnade starkt med tifot innan matchen. Det bestod av tre stjärnor som vecklades ut över ståplatsläktaren, och resten av oss viftade med vita flaggor. Dessa representerade MFF:s tre stadion. Jag fick uppfattningen att aik klackens tifo också var ganska ambitiöst, men vi bräckte dem nog i den kampen också. Det måste vi ha gjort! MFF tar sedan omgående tag i taktpinnen i matchen, och det tar inte lång tid förrän Agon får ett läge och nickar i stolpen precis framför aik:s mål. Vi fortsätter att dominera första halvlek, och skapar ett flertal chanser, bland annat har Durmaz och Jille en fin kombination, men får inte in bollen. Nu börjar det kännas lite som förra året. Uppe på ståplatsläktaren är dock inte oron särskilt stor, vi fortsätter oförtrutet med våra ramsor. Jag måste nog säga att stämningen på den här matchen nog är den bästa jag upplevt på Swedbank stadion. Låt vara då att jag inte var på premiärmatchen förra året. Även om solen "lyser" med sin frånvaro svettas jag rejält. Och så, i slutet av första halvlek, får vi utdelning. Efter en tilltrasslad situation får Jimmy Durmaz på ett inlägg som ser ut som ett skott. Detta når iallafall fram till Agon som står i perfekt läge och enkelt kan göra in 1-0.
Andra halvlek fortsätter i samma stil med många skapade chanser, men det blir inga fler mål. Durmaz får en bra chans när han dribblar sig in i straffområdet, och får på ett bra skott tätt utanför. Han borde nog ha passat i det läget. Mot slutet sticker aik upp och skapar några "nästan" chanser, men det blir aldrig riktigt farligt. Jag tror inte Dahlin behövde göra någon riktig räddning på hela matchen. Vi vinner alltså matchen med 1-0 efter att ha förnedrat ha aik spelmässigt precis som förra året, men den här gången fick vi åtminstone utdelning en gång.
Som jag skrev ovan så verkar det som att alla inblandade gick in för att vinna matchen till 100 procent. Rolle lär ha snackat med spelarna om attityd i veckan, och det var precis vad de visade! En milsvid skillnad jämfört med bortamatchen där de bara gick omkring och hängde med huvudena. Och attityd var också vad vi på läktarplats visade! Man kan beskriva det med ett citat från Opus 80-tals klassiker "Live is Life"; "everyone gave everything in every song". Det var verkligen tryck i alla ramsor under hela matchen. Det var underbart att stå i klacken, och det måste ha varit underbart för spelarna att spela med sådant stöd. Den andra nyckeln till framgång i matchen stavas mittfält. Hela det startande mittfältet från matchen i Stockholm hade bytts ut, och det gjorde susen! Det var mittfältet som styrde det mesta i anfallsväg. Särskilt Ivo stod för en grym insats, vilken kämpparglöd! Han var den spelare som visade mest av det jag skrev om ovan nämligen attityd. Wilton, Durmaz och Jille hittade ofta fram med bra kombinationer i anfallsväg. Dock är de två förstnämnda spelarna lite väl bollkära ibland, men det är också dessa som för närvarande är de två mest kreativa spelarna i MFF. Och så fick Agon äntligen göra mål igen! Han stod också för en strong insats, men missar fortfarande lite för mycket. Men förhoppningsvis kan det här målet ge honom lite självförtroende.
Vi vann alltså med 1-0, och även om marginalen borde ha varit en 2-3 mål större så var det i alla fall ett styrkebesked i precis rätt läge!
Kommentarer
Trackback