Sjätte raka segern och serieledning
Det är alltså möjligt att vinna sex matcher på raken! Det är ytterst sällan ett lag lyckas vinna fler än fem raka matcher i fotboll på högre nivå. Men nu lyckades alltså MFF med denna bedrift för första gången sedan 1988 (tror jag) i allsvenskan. Detta är givetvis en stor prestation. Men det satt långt inne. Elfsborg bjöd på hårdare motstånd än vad något av lagen som vi slagit i de närmast föregående matcherna lyckats med.
Den här matchen är jag tillbaka på ståplats igen, och får hjälpa till med tifot genom att vifta med en flagga. När matchen går igång är det Elfsborg som inleder bäst. De lyckas dock inte skapa så mycket mer än ett par halvchanser, bland annat två mycket tveksamt dömda frisparkar nära MFF:s straffområde. MFF verkar inte riktigt ha vaknat, passningsspelet stämmer inte och vi har svårt att skapa chanser. Det är som att vi bara väntar på att matchen ska ta slut och vi ska gå upp i serieledning (oavgjort hade faktiskt också räckt). Vi i klacken kommer inte heller igång, det blir inget riktigt tryck i sångerna, trots att det är fullt med folk på ståplats. Mot slutet av halvleken skapar vi dock ett par chanser, bland annat lobbar Agon bollen i ribbans överkant. I andra halvlek tar vi i alla fall tag i spelet och börjar dominera händelserna på planen. Vi skapar också ett par chanser, Wilton får till exempel på ett hyfsat skott inne i straffområdet. Vi i klacken kommer också igång och det blir mer tryck i sångerna. Men vi har fortfarande svårt att skapa chanser, och vissa spelare kommer inte riktigt upp i normal standard. Daniel Larsson har svårt att ta ner bollarna han får. Det är tydligt att laget behöver ett mål för att tända till. Och då, mot slutet, så kommer det äntligen. På en hörna får Daniel Andersson till en nick som touchar en elfsborgsspelare, och går i mål!! Efter att ha jublat en stund kommer jag dock ner på jorden, då jag tror att målet är underkänt. Jag ser Wilton stå och snacka med domaren, och tar för givet att han klagar på ett domslut. Men sedan ser jag att det är elfsborgsspelarna som är mest upprörda, och då måste målet alltså vara godkänt! Nu kommer vi igång på allvar i klacken och bär fram laget de sista tio! Det blir dock lite svettigt när Elfsborgs Daniel Mobaeck nickar i bra läge inne i vårt straffområde, men Johan Dahlin gör en strålande räddning! Och efter slutsignalen får vi fira både seger i denna toppmatch och serieledning.
Det verkar som att Rolles samtal om attityd efter förlusten borta mot aik har gett resultat. Efter det har alltså MFF vunnit sex raka segrar och inte släppt in ett ända mål. Och att laget har attityd märks! Spelarna kämpar oförtrutet vidare och ger inte upp, trots att det blir lite motigt som igår, och trots att de yttre förutsättningarna ibland inte är dem bästa, som i mot Halmstad och i den första "matchen" mot Gefle. Det hängs inte med huvudena över missade målchanser som ifjol!
Ivo blev utsedd till matchens lirare av matchvärden igår, men jag tyckte inte riktigt att han var lika framträdande som i föregående matcher. Den jag skulle vilja lyfta fram som MFF:s bästa spelare igår är Yago Fernandez som återigen gör en kanonmatch! Han är stark i luftrummet, gör precisa brytningar, och spelar hårt men sällan fult. En spelare som också gjorde en bra match igår var Ulrich. Han har knappast varit lysande de senaste säsongerna, men igår fick han det mesta att stämma, både offensivt och defensivt.
Nu är vi alltså i serieledning. Men det är långt kvar, och vi ska inte dra för stora växlar av det nu. Hursomhelst var det en viktig och skön seger igår!
Den här matchen är jag tillbaka på ståplats igen, och får hjälpa till med tifot genom att vifta med en flagga. När matchen går igång är det Elfsborg som inleder bäst. De lyckas dock inte skapa så mycket mer än ett par halvchanser, bland annat två mycket tveksamt dömda frisparkar nära MFF:s straffområde. MFF verkar inte riktigt ha vaknat, passningsspelet stämmer inte och vi har svårt att skapa chanser. Det är som att vi bara väntar på att matchen ska ta slut och vi ska gå upp i serieledning (oavgjort hade faktiskt också räckt). Vi i klacken kommer inte heller igång, det blir inget riktigt tryck i sångerna, trots att det är fullt med folk på ståplats. Mot slutet av halvleken skapar vi dock ett par chanser, bland annat lobbar Agon bollen i ribbans överkant. I andra halvlek tar vi i alla fall tag i spelet och börjar dominera händelserna på planen. Vi skapar också ett par chanser, Wilton får till exempel på ett hyfsat skott inne i straffområdet. Vi i klacken kommer också igång och det blir mer tryck i sångerna. Men vi har fortfarande svårt att skapa chanser, och vissa spelare kommer inte riktigt upp i normal standard. Daniel Larsson har svårt att ta ner bollarna han får. Det är tydligt att laget behöver ett mål för att tända till. Och då, mot slutet, så kommer det äntligen. På en hörna får Daniel Andersson till en nick som touchar en elfsborgsspelare, och går i mål!! Efter att ha jublat en stund kommer jag dock ner på jorden, då jag tror att målet är underkänt. Jag ser Wilton stå och snacka med domaren, och tar för givet att han klagar på ett domslut. Men sedan ser jag att det är elfsborgsspelarna som är mest upprörda, och då måste målet alltså vara godkänt! Nu kommer vi igång på allvar i klacken och bär fram laget de sista tio! Det blir dock lite svettigt när Elfsborgs Daniel Mobaeck nickar i bra läge inne i vårt straffområde, men Johan Dahlin gör en strålande räddning! Och efter slutsignalen får vi fira både seger i denna toppmatch och serieledning.
Det verkar som att Rolles samtal om attityd efter förlusten borta mot aik har gett resultat. Efter det har alltså MFF vunnit sex raka segrar och inte släppt in ett ända mål. Och att laget har attityd märks! Spelarna kämpar oförtrutet vidare och ger inte upp, trots att det blir lite motigt som igår, och trots att de yttre förutsättningarna ibland inte är dem bästa, som i mot Halmstad och i den första "matchen" mot Gefle. Det hängs inte med huvudena över missade målchanser som ifjol!
Ivo blev utsedd till matchens lirare av matchvärden igår, men jag tyckte inte riktigt att han var lika framträdande som i föregående matcher. Den jag skulle vilja lyfta fram som MFF:s bästa spelare igår är Yago Fernandez som återigen gör en kanonmatch! Han är stark i luftrummet, gör precisa brytningar, och spelar hårt men sällan fult. En spelare som också gjorde en bra match igår var Ulrich. Han har knappast varit lysande de senaste säsongerna, men igår fick han det mesta att stämma, både offensivt och defensivt.
Nu är vi alltså i serieledning. Men det är långt kvar, och vi ska inte dra för stora växlar av det nu. Hursomhelst var det en viktig och skön seger igår!
Kommentarer
Trackback