Yes, yes, yes!!
Om MFFs match mot hif var den sämsta för säsongen, så måste söndagens match mot Örebro sägas vara den bästa. 3-0 (årets första storseger) och ett mycket bra spel. I första halvlek så fungerade allting! Bländande anfallsspel, vi gick rakt på mål, och skapade mängder av chanser. Och så gjorde vi ju förstås två mål. Det var bara att njuta i tv-soffan! Det var en prestation av hög klass vi fick se. I andra halvlek mattades spelet av, och så drabbades jag av "Gefle- syndromet". Efter den där ökända matchen uppe i Gävle år 2006 blir jag alltid orolig så fort MFF eller något annat lag som jag gillar tar ledningen med 3-0, alltså "Gefle- syndromet". Oron förstärktes också av att matchen spelades på konstgräs och att Daniel Andersson blev utvisad. Men, min oro visade sig vara helt i onödan, då Rolle och grabbarna hade full kontroll på matchen. Det var också på ett sätt vackert att se hur vi kontrollerade matchen. Förutom ribbräffen kom inte Örebro till några farligheter, Halsti och Gabriel hade full kontroll i mittförsvaret, och Ulrich och Behrang på kanterna. Att kunna stänga en match är också en konst, och Rolle och laget tog hand om detta på ett briljant sätt.
Härligt var det också att se att Edward Ofere kan göra mål! Det var drygt två år sedan han nätade i Allsvenskan senast, och nu gör han plötsligt två mål! Trots att han har haft svårigheter att göra mål har jag alltid trott på honom. Nu fick ha verkligen visa alla tvivlare att han kan, och vilken talang han är. Och så slog Jonatan till igen, härligt också det. Från att ha gjort noll mål på sju matcher till att göra tre på två. Målkänslan verkar ha vaknat för honom. Anfallet har börjat producera nu, det är viktigt. Ola och Gische gör återigen kanonmatcher. Löpningarna, passningarna och tekniken sitter perfekt för dessa unga herrar. Att se hur dessa två talanger håller på att blomma ut som blåsippor i majsol ger en skön känsla. Det enda smolket i glädjebägaren var väl Daniel Anderssons utvisning. Den kändes lite onödig, även om det verkar som att han inte kunde hjälpa det. Men, men... en skön seger var det hursomhelst.
Härligt var det också att se att Edward Ofere kan göra mål! Det var drygt två år sedan han nätade i Allsvenskan senast, och nu gör han plötsligt två mål! Trots att han har haft svårigheter att göra mål har jag alltid trott på honom. Nu fick ha verkligen visa alla tvivlare att han kan, och vilken talang han är. Och så slog Jonatan till igen, härligt också det. Från att ha gjort noll mål på sju matcher till att göra tre på två. Målkänslan verkar ha vaknat för honom. Anfallet har börjat producera nu, det är viktigt. Ola och Gische gör återigen kanonmatcher. Löpningarna, passningarna och tekniken sitter perfekt för dessa unga herrar. Att se hur dessa två talanger håller på att blomma ut som blåsippor i majsol ger en skön känsla. Det enda smolket i glädjebägaren var väl Daniel Anderssons utvisning. Den kändes lite onödig, även om det verkar som att han inte kunde hjälpa det. Men, men... en skön seger var det hursomhelst.
Kommentarer
Trackback