Sämsta matchen för säsongen

Så i måndags var det då dags för derbyt mot hif på Olympia, det första jag upplevde på plats i Helsingborg. Givetvis var förväntningarna höga. Efter att supporterbussarna av någon anledning tagit omvägen via Landskrona kom vi så fram till Helsingborg någon timme innan matchstart. Här hälsade hif:arna oss välkomna med långfingrarna i vädret. Vissa av dem (troligtvis huliganer) attackerade nästintill bussen. Jag gjorde väl i och för sin själv en del för att provocera dem, då jag höll upp min MFF- halsduk i fönstret.

På bortastå blev det trångt när folk bara fortsatte att stömma till. Denna folkström avtog inte förrän strax före matchstart. Innan matchstart fick jag också "avnjuta" hif:s eget lilla studioprogram, som de kallade Studio A. Man försökte även dissa MFF på olika sätt samtidigt som man lyfte fram hif genom olika inslag på storbildsskärmen. Men detta är ju bara en lillebrors sätt att kaxa sig mot storebror. Vi har aldrig använt oss av liknande inslag, men det gör alltså hif, och jag har även sett det i Landskrona. Det bevisar ju bara vilka som är småklubbar. I tifot fick vi vifta med flaggor i olika färger, vet inte ens hur det såg ut, har inte sett några bilder, men förhoppningsvid blev det snyggt. Sen började då matchen, och jag fick en chock när hif gjorde 1-0 redan efter 56 sekunder. Dock var det ju långt kvar av matchen, så hoppet levde vid denna tidpunkt. Och mycket riktigt så dunkade Jonatan in 1-1 åtta minuter senare. Sedan kunde ju Labbe ökat på till 2-1 om hans boll gått in istället för i stolpen. Då hade kanske matchen gestaltat sig annorlunda. Dock var hif lika nära när de missade öppet mål några minuter tidigare. Henkes 2-1 blev återigen en kalldusch, ett mål som Sankan definitivt borde ha tagit. Men hoppet fanns fortfarande kvar, trots en andra stolpträff genom Ola Toivonen. Fast i andra halvlek började det försvinna ju mer hif pressade. 3-1 kändes helt logiskt, och då var hoppet ute. Jonatans andra mål gjorde varken till eller från, det kändes inte som att vi skulle orka hämta in det.

Så vad var det då som gick fel den här matchen? Ett ord: Försvaret! Dixon och Gabriel var i den här matchen helt bortkollrade av Henke och Omotoyossi. Dixon och Gabriel verkar fungera när de möter stora/halvstora anfallare som är långsamma i vändningarna. Men när de möter kvicka och samspelta anfallare som helsingborgs så har de inte mycket att sätta emot. Vi släpper in fyra mål! Herregud, så många släppte vi inte ens in på en match förra säsongen! Men, som sagt kan man bara lasta Sankan för andra målet, annars gör han en del svettiga räddningar. Skulden ligger på försvaret. För resten av säsongen skulle det nog vara en bättre lösning att ha Markus Halsti och Anders Andersson som mittbackspar. I den här matchen kunde Anders ha överlistat Henke istället för att gå på alla hans finter. Annars kan man ju också skylla på otur med stolparna. Hade de bollarna gått in hade matchen kanske fått en annorlunda upplösning. Men det är inte mycket att göra åt, ibland går bollen in, ibland inte. Sedan måste jag också klaga lite på oss supportrar. Jag tyckte inte det sjöngs så mycket. Det kan iofs bero på att jag stod på den yttre delen av läktaren och inte hörde så mycket, men visst sjöngs det inte mycket under andra halvlek. Under ett derby mot ärkerivalen krävs det betydligt mer. Vissa supportar har det tydligen väldigt svårt med att stötta i motgång. Ett glädjeämne var dock Jonatan. Att äntligen fick göra mål, och dessutom två stycken! Han kunde även gjort ett tredje i slutet av matchen, men det var ju offside.

Så, den här matchen kvalificerar sig helt klart som MFF:s sämsta för säsongen. Men, det är bara att ta nya tag, det har ju gått bra tidigare. Och jag trodde ärligt talat aldrig att MFF skulle vara obesegrat fram till den åttonde omgången innan säsongen började.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback