Tre raka segrar!
Det var ett tag sedan MFF lyckades med det i Allsvenskan. Närmare bestämt två år sedan. I maj 2006 tog vi tre segrar på raken, och det har alltså tagit nästan två år för laget att upprepa den bedriften. På grund av bristande tid har jag inte kunnat skriva om de två första segrarna, så det här inlägget kommer främst handla om Norrköpingsmatchen. Efter utspelningen av Gefle och den härliga segern i slutminuterna i Halmstad var det alltså dags för Norrköping på Stadion i torsdags.
Av de tre matcher vi vunnit nu måste nog torsdagens match vara den sämsta. Vi hade svårt att komma igenom Norrköpings försvar till en början och verkade, precis som i trelleborgsmatchen, ha fallit tillbaka i gamla synder, alltså att försöka göra det snyggt och spela runt bollen istället för att gå rakt på mål. Men när straffen kom och vi gjorde mål så öppnade det upp sig vi började skapa chanser. Sedan kom Toivonens 2-0 i andra, detta mål var en riktig läckerbit, alltid snyggt med volleymål. Efter det här målet borde vi ha gjort ett par till, men istället fick Norrköping ett jävla slumpmål efter en tavla från Sandqvist. Det var knappt ens ett skott, men ändå släppte han förbi det. Sandvist börjar göra lite väl många misstag nu, han är väldigt svag på markbollar. Förbättrar han sig inte kan det bli ödesdigert i längden. Men... Sankan är ju grym på höjdbollar, och när hade MFF senast en rakt igenom stabil målvakt? Det kan jag inte svara på, för det har de inte haft så länge jag följt dem (13 år). Nåväl, Sandqvists tavla hade inte någon betydelse för matchens utgång, det blev bara lite mer spännande. Men riktigt farligt var det väl aldrig, vi var närmare 3-1 än vad Norrköping var att kvittera. Även om det här inte var någon höjdarmatch, så är jag nöjd ändå, alla segrar räknas som bekant. Ola Toivonen visade återigen klass, han verkar få sitt genombrott i MFF denna säsong. Och så har han blivit en pålitlig målskytt, tre mål de senaste två matcherna. Och nu är vi uppe på andra plats i tabellen, efter götets förlust i Ljungskile. Får se om det håller, vågar absolut inte säga något med säkerhet, allsvenskan är ju jämn som vanligt.
Var ovanligt svårt att komma in på Stadion i torsdags, matchvärden som visiterade mig ville kolla på allting som fanns i mina fickor. Normalt brukar de bara fråga vad det är när de känner min cykellyktor i fickan, och de brukar bli nöjda med mitt ärliga svar. Ser jag ut som en huligan bara för att jag har jeansjacka och söndriga jeans? Eller så kanske jag bara råkade ut för en ovanligt nitisk matchvärd.
Var också uppe och kollade utsikten mot Swedbank Stadion efter matchen. Det verkar bli en rikitgt fin arena, och de har verkligen kommit långt. Kunde se framför mig hur det kommer se ut där vid MFFs framtida matcher, och det var en mycket vacker syn.
Så var det alltså dags för hif på måndag, något jag har längtat efter de senaste två veckorna. Jag skriver lite mer inför den matchen imorgon.
Av de tre matcher vi vunnit nu måste nog torsdagens match vara den sämsta. Vi hade svårt att komma igenom Norrköpings försvar till en början och verkade, precis som i trelleborgsmatchen, ha fallit tillbaka i gamla synder, alltså att försöka göra det snyggt och spela runt bollen istället för att gå rakt på mål. Men när straffen kom och vi gjorde mål så öppnade det upp sig vi började skapa chanser. Sedan kom Toivonens 2-0 i andra, detta mål var en riktig läckerbit, alltid snyggt med volleymål. Efter det här målet borde vi ha gjort ett par till, men istället fick Norrköping ett jävla slumpmål efter en tavla från Sandqvist. Det var knappt ens ett skott, men ändå släppte han förbi det. Sandvist börjar göra lite väl många misstag nu, han är väldigt svag på markbollar. Förbättrar han sig inte kan det bli ödesdigert i längden. Men... Sankan är ju grym på höjdbollar, och när hade MFF senast en rakt igenom stabil målvakt? Det kan jag inte svara på, för det har de inte haft så länge jag följt dem (13 år). Nåväl, Sandqvists tavla hade inte någon betydelse för matchens utgång, det blev bara lite mer spännande. Men riktigt farligt var det väl aldrig, vi var närmare 3-1 än vad Norrköping var att kvittera. Även om det här inte var någon höjdarmatch, så är jag nöjd ändå, alla segrar räknas som bekant. Ola Toivonen visade återigen klass, han verkar få sitt genombrott i MFF denna säsong. Och så har han blivit en pålitlig målskytt, tre mål de senaste två matcherna. Och nu är vi uppe på andra plats i tabellen, efter götets förlust i Ljungskile. Får se om det håller, vågar absolut inte säga något med säkerhet, allsvenskan är ju jämn som vanligt.
Var ovanligt svårt att komma in på Stadion i torsdags, matchvärden som visiterade mig ville kolla på allting som fanns i mina fickor. Normalt brukar de bara fråga vad det är när de känner min cykellyktor i fickan, och de brukar bli nöjda med mitt ärliga svar. Ser jag ut som en huligan bara för att jag har jeansjacka och söndriga jeans? Eller så kanske jag bara råkade ut för en ovanligt nitisk matchvärd.
Var också uppe och kollade utsikten mot Swedbank Stadion efter matchen. Det verkar bli en rikitgt fin arena, och de har verkligen kommit långt. Kunde se framför mig hur det kommer se ut där vid MFFs framtida matcher, och det var en mycket vacker syn.
Så var det alltså dags för hif på måndag, något jag har längtat efter de senaste två veckorna. Jag skriver lite mer inför den matchen imorgon.
Kommentarer
Trackback