Jag vet inte
Här nedan följer nu det jag skrev om MFF: s match mot Djurgården i tisdags. Av olika anledningar har jag inte hunnit lägga ut den på bloggen förrän nu. Det blir kankse lite sent men jag vill ändå publicera den.
Rubrikens tre ord är de som bäst sammanfattar mina känslor för matchen. Jag är kluven, men ändå till största delen besviken. Besviken över att vi inte vann matchen, att det ska vara så svårt att göra mål, och över en genomusel första halvlek. Fast andra halvlek var ju bra från MFF, det är inget snack om saken. Faktum är att jag inte sett dem spela bättre sen hif-matchen. Fast det räcker ju inte om man vill vara med i toppen, då är det segrar som räknas och inte hedersamma poängtapp. Det är ju bara FAN att bollen alltid ska gå utanför stolpen eller tätt över ribban.
Starkt var det av Jonathan Johansson att efter skada komma in och bara dunka in bollen. Det visar att han är en målskytt av högsta klass, hoppas bara att det lossnar för honom nu. En som jag inte är lika imponerad av är hans anfallspartner Junior. Han bara dribblar och dribblar, visst det kan vara snyggt ibland men det hjälper inte laget. Hans primadonna- takter kan vara irriterande, särskilt när han aldrig släpper bollen. Han måste lära sig att passa helt enkelt. En som också gillar att dribbla är Labinot Harbuzi. Han håller dock inte för startelvan än. Han väger lite för lätt och måste verkligen jobba med skyttet. Men det råder ingen tvekan om att han kommer att bli stjärna. MFF: s bäste spelare var väl annars Behrang Safari, som vann boll, kämpade och sprang, precis som i Stockholm. Han har hittat hem i vänsterbackspositionen. Sandqvist stod för några bra ingripanden även om han givetvis borde ha tagit bollen som gick i mål. Hoppas Ola Toivonen inte är allvarligt skadad!
Det märks att Sören Åkeby är pressad. Man fick se honom på storbildsskärmen ett par gånger, då satt han på bänken och såg nervös ut. Han var dock uppe och coachade en hel del i slutet. Han måste ha gjort sitt i halvtid också, för i andra halvlek var det ju ett helt annat MFF vi fick se. Precis som i Kalmar- matchen och i tidigare veckas match mot djurgården kändes det uppgivet när de släppt in ett mål. Ett tecken på detta var att Skoog slog en höjdboll bakåt på avsparken efter 0-1 målet. Man spelar i stort sett alltid efter marken vid avspark. Ett tecken på frustration?
Men de skulle verkligen ha vunnit matchen. Efter 1-1 målet kände jag vild glädje, och visade det också genom att hoppa och slänga med håret. Lite målglädje efter all frustration kändes inte fel, och det var fler än jag som visade stor glädje. Det hade varit så härligt att få lite segerglädje också, att få släppa ut alla känslor inom mig. Jag längtar så efter en hemmaseger, det var ett tag sen sist. Att bara ha vunnit två hemmamatcher första halvan av säsongen är inget annat än en katastrof!
Idag var jag också på en utflykt till Limhamn och såg en match med Bunkeflo IF. Det kommer jag möjligen berätta mer om i ett kommande inlägg.