Sammanfattning av Malmöfestivalen
Förra veckan så var det ju Malmöfestival, och självklart så var jag och kollade på en hel del konserter. Jag tänkte nu sammanfatta lite intryck från några av dessa.
Det här året upträdde många artister av hög klass på Malmöfestivalen, vilket gör att jag härmed utnämner Malmöfestivalen 2007 till tidernas bästa festival, i alla fall konsertmässigt, hur den står sig mot tidigare festivaler i övrigt kan jag inte avgöra, det är väl i stort sett samma som tidigare. Jag är kanske inte heller man att avgöra om årets festival var den bästa musikaliskt sett, då jag inte är gammal nog att minnas de första festivalerna, och jag bara har varit intresserad av konserterna i åtta år. Men, musikaliskt var detta den bästa festival som jag personligen har upplevt, till och med bättre än år 2002, som var den tidigare favoriten. Jag hade hursomhelst en jävligt rolig vecka! Varför ska man egentligen betala över tusen kronor för att åka till en småländsk håla när man kan uppleva högklassiga konserter gratis på hemmaplan?
Måste nog säga att festivalens två sista konserter (på stora scenen) var de två bästa konserterna, då de två Växjöbanden Melody Club och The Ark stod för underhållningen. Melody Club lyckades verkligen skapa ett bra drag. Det var självklart roligt att höra alla hitsen, särskilt "Palace Station" och "Electric" som var de låtar som år 2002 gjorde att jag blev blev fullständigt betagen. Det var inte långt till den känslan denna fredagskväll heller. Trots att jag numera väljer att stå längre bak i publiken under konserterna (jag känner mig för gammal för att så längst fram och hoppa numera) var det svårt att stå stilla under Melody Clubs konsert, och jag kunde inte låta bli att sjunga med i låtarna. Detta var väl också meningen sångaren Kristoffer uppmanade publiken att sjunga vissa partier på ett par av låtarna, vilket också många i publiken också gjorde med glädje. En jävligt grym konsert helt enkelt, klart bättre än den de gjorde på samma scen för fyra år sedan (denna var dock inte alls dålig), men nu har ju bandet också ett större låtmaterial att välja bland, och ganska mycket mer rutin.
Denna kväll såg jag också The Ark, för femte gången. Och denna konsert var precis som de andra jag har sett en grym upplevelse. Kankse inte lika bra som den de gjorde år 2003 (samma kväll som Melody Club då också) men inte långt därifrån. The Ark har nu en stor låtkatalog att plocka ifrån, och på den här konserten får man höra många gamla och nya favoriter. Inte mycket har förändrats egentligen. Ola Salo låter fortfarande publiken svara på hans frågor med "Let your body decide" i låten med samma namn, och upprepar raderna "do, do, do, do...".etc. som ett mantra i slutet av "It takes a fool to remain sane". "Calleth you, cometh I" är fortfarande avslutningslåt, där publiken får agera kör i slutet. Ola Salo är också en stor entertainer, och har ett mellansnack som ingen annan, med massor av humor och värme. Han får trots allt plats med lite nya infall också. Som att helt plötsligt avbryta en låt för att börja sjunga på andras hitlåtar, t.ex. "Forever young" och "The botten is nådd" mitt i "One of us is gonna die young". Dessutom får ett helt gäng artister komma in och hjälpa till med avslutningen på "Calleth you, cometh I". Detta är också något av det som gör The Arks konserter så speciella. Man vet vad man får men ändå inte. Grunden är alltid densamma, men nya infall tillkommer varje gång. The Ark går inte bara ut och kör sina låtar och snackar lite, utan det är stor show, mer än en konsert. Publiken bjuds också in på ett annat sätt än på andra bands konserter. För The Ark är publiken en lika viktig del av konserten som de själva och deras låtar. Även om jag stod väldigt långt bak kunde jag sjunga med utan att skämmas eftersom alla andra gjorde det. För mig är The Ark Sveriges klart bästa liveband.
På torsdagen såg jag också ett par konserter som förtjänar att nämnas. Först var det Hammerfall som stod för en grym konsert, med bra drag. Det var som man kan vänta sig av en hårdrockskonsert, skrikande gitarrer och hårdrockstecken i luften (jag kunde själv inte motstå att göra det). Sångaren Joakim Cans körde också ett trevligt och humoristiskt mellansnack, och bandet verkade verkligen trivas på scenen.
Nästa konsert var med Mando Diao, och de körde hårt med kaxig attityd, grymt sväng, och många kända låtar som man kunde sjunga med i. Dock en liten besvikelse att de inte spelade "Mr Moon", men jag fick ju höra mina andra favoriter "The Band" och "Clean Town" så det gjorde inte så mycket.
Något som de flesta band jag såg verkar ha gemensamt är att de inte gillar att spela ballader. Högst en ballad per konsert verkar vara det som gäller. Som jag nämnde ovan så spelade Mando Diao inte "Mr Moon". Melody Club spelade inte "Boys in the girls room". Dessa band körde dock vars en annan ballad. The Ark körde varken "Joy Surrender" eller "Tell me this night is over". Men konserter handlar ju om att publiken ska vara delaktiga, och kunna dansa och hoppa till sina idolers låtar, och då kan det kanske vara "farligt" med för många ballader, publiken skulle kanske slöa till.
Jag såg också andra konserter än det jag nämnt här. De var också bra, jag har inte sett någon dålig konsert det här året, men det beror ju på att jag endast ser band/artister som jag gillar.
Det här året upträdde många artister av hög klass på Malmöfestivalen, vilket gör att jag härmed utnämner Malmöfestivalen 2007 till tidernas bästa festival, i alla fall konsertmässigt, hur den står sig mot tidigare festivaler i övrigt kan jag inte avgöra, det är väl i stort sett samma som tidigare. Jag är kanske inte heller man att avgöra om årets festival var den bästa musikaliskt sett, då jag inte är gammal nog att minnas de första festivalerna, och jag bara har varit intresserad av konserterna i åtta år. Men, musikaliskt var detta den bästa festival som jag personligen har upplevt, till och med bättre än år 2002, som var den tidigare favoriten. Jag hade hursomhelst en jävligt rolig vecka! Varför ska man egentligen betala över tusen kronor för att åka till en småländsk håla när man kan uppleva högklassiga konserter gratis på hemmaplan?
Måste nog säga att festivalens två sista konserter (på stora scenen) var de två bästa konserterna, då de två Växjöbanden Melody Club och The Ark stod för underhållningen. Melody Club lyckades verkligen skapa ett bra drag. Det var självklart roligt att höra alla hitsen, särskilt "Palace Station" och "Electric" som var de låtar som år 2002 gjorde att jag blev blev fullständigt betagen. Det var inte långt till den känslan denna fredagskväll heller. Trots att jag numera väljer att stå längre bak i publiken under konserterna (jag känner mig för gammal för att så längst fram och hoppa numera) var det svårt att stå stilla under Melody Clubs konsert, och jag kunde inte låta bli att sjunga med i låtarna. Detta var väl också meningen sångaren Kristoffer uppmanade publiken att sjunga vissa partier på ett par av låtarna, vilket också många i publiken också gjorde med glädje. En jävligt grym konsert helt enkelt, klart bättre än den de gjorde på samma scen för fyra år sedan (denna var dock inte alls dålig), men nu har ju bandet också ett större låtmaterial att välja bland, och ganska mycket mer rutin.
Denna kväll såg jag också The Ark, för femte gången. Och denna konsert var precis som de andra jag har sett en grym upplevelse. Kankse inte lika bra som den de gjorde år 2003 (samma kväll som Melody Club då också) men inte långt därifrån. The Ark har nu en stor låtkatalog att plocka ifrån, och på den här konserten får man höra många gamla och nya favoriter. Inte mycket har förändrats egentligen. Ola Salo låter fortfarande publiken svara på hans frågor med "Let your body decide" i låten med samma namn, och upprepar raderna "do, do, do, do...".etc. som ett mantra i slutet av "It takes a fool to remain sane". "Calleth you, cometh I" är fortfarande avslutningslåt, där publiken får agera kör i slutet. Ola Salo är också en stor entertainer, och har ett mellansnack som ingen annan, med massor av humor och värme. Han får trots allt plats med lite nya infall också. Som att helt plötsligt avbryta en låt för att börja sjunga på andras hitlåtar, t.ex. "Forever young" och "The botten is nådd" mitt i "One of us is gonna die young". Dessutom får ett helt gäng artister komma in och hjälpa till med avslutningen på "Calleth you, cometh I". Detta är också något av det som gör The Arks konserter så speciella. Man vet vad man får men ändå inte. Grunden är alltid densamma, men nya infall tillkommer varje gång. The Ark går inte bara ut och kör sina låtar och snackar lite, utan det är stor show, mer än en konsert. Publiken bjuds också in på ett annat sätt än på andra bands konserter. För The Ark är publiken en lika viktig del av konserten som de själva och deras låtar. Även om jag stod väldigt långt bak kunde jag sjunga med utan att skämmas eftersom alla andra gjorde det. För mig är The Ark Sveriges klart bästa liveband.
På torsdagen såg jag också ett par konserter som förtjänar att nämnas. Först var det Hammerfall som stod för en grym konsert, med bra drag. Det var som man kan vänta sig av en hårdrockskonsert, skrikande gitarrer och hårdrockstecken i luften (jag kunde själv inte motstå att göra det). Sångaren Joakim Cans körde också ett trevligt och humoristiskt mellansnack, och bandet verkade verkligen trivas på scenen.
Nästa konsert var med Mando Diao, och de körde hårt med kaxig attityd, grymt sväng, och många kända låtar som man kunde sjunga med i. Dock en liten besvikelse att de inte spelade "Mr Moon", men jag fick ju höra mina andra favoriter "The Band" och "Clean Town" så det gjorde inte så mycket.
Något som de flesta band jag såg verkar ha gemensamt är att de inte gillar att spela ballader. Högst en ballad per konsert verkar vara det som gäller. Som jag nämnde ovan så spelade Mando Diao inte "Mr Moon". Melody Club spelade inte "Boys in the girls room". Dessa band körde dock vars en annan ballad. The Ark körde varken "Joy Surrender" eller "Tell me this night is over". Men konserter handlar ju om att publiken ska vara delaktiga, och kunna dansa och hoppa till sina idolers låtar, och då kan det kanske vara "farligt" med för många ballader, publiken skulle kanske slöa till.
Jag såg också andra konserter än det jag nämnt här. De var också bra, jag har inte sett någon dålig konsert det här året, men det beror ju på att jag endast ser band/artister som jag gillar.
Kommentarer
Postat av: Rebecca
Jag håller med! The Ark och Melody Club var festivalens absoluta höjdpunkt! :)
Trackback