Jobbigt jobbigt
Det är sannerligen inte lätt att vara fotbollssupporter. Att vara MFF-supporter har varit särskilt svårt de senaste två åren. Och idag blev det än svårare, och ytterligare en tyngd lades på den tunga börda som vi MFF-supportrar nu bär på. Jag har börjat glömma bort hur en seger känns.
Att vi är ett lag i motgång visades med all önskvärd tydlighet i kvällens match på Söderstadion. Lag i motgång brukar ju inte precis ha turen med sig. Det var precis så det var för MFF ikväll. Bollar som studsade fel, tveksamma domslut till hammarbys, och så framför allt att bolljävelen inte ville in trots den enorma pressen i slutet. Målet var väl också ganska mycket flyt för hammarby, bollen kunde ju lika gärna gått ut. Ett lag i motgång får ingenting gratis. Sedan spelar ju laget också alltför svårt, vilket Jens Fjellström i Canal + var inne på. Det verkar finnas en vilja hos MFF- spelarna i allmänhet (och Junior i synnerhet) att göra saker och ting snyggt. Det blir ofta en dribbling för mycket. Det skulle förmodligen vara bättre med kämpaglöd och enkelt spel än teknik och finess, men nu har ju MFF sållt de flesta av sina grovjobbare, och det senaste tillskottet (Stefanidis) är en teknisk spelare. Det här kanske låter konstigt, men fan vad glad jag skulle bli om MFF började spela tråkfotboll! Det skulle säkerligen vara mer effektivt än dagens sidledsspel. Varför inte spela som Juventus, göra ett mål och sedan försvara ledningen. Detta har MFF absolut möjlighet att göra, om laget disponeras på rätt sätt.
Det finns många gånger då jag undrat varför man börjat hålla på ett storlag (nåja, med svenska mått mätt). Hur skulle det egentligen vara att hålla på ett mindre lag? Inga förväntningar alls, och om laget mot förmodan skulle få framgång, så skulle man vara i sjunde himlen. Efter matchen kom ett inslag om Premier League- lagen som spelade i Asia Trophy, och där fick några Portsmouth- fans vara med på ett hörn. Dessa avundas jag. Deras lag var förra säsongen nedflyttningstippat, och de lyckas komma på övre halvan i Premier League. I och för sig så har jag ju varit med om något liknande med MFF. År 2002 var vi inte tippade i toppen av någon, och före säsongen hade jag varit nöjd med en femte plats typ. Då överträffade de förväntningarna med en andra plats, och var nära ett SM-guld. Då var det en fröjd att se MFF spela! Det var MFFs comeback i den allsvenska toppen efter några skrala år, med nedflyttningen i Superettan som största bottennapp. År 2001 var jag för övrigt nöjd med den niondeplats som blev facit det året, något som skulle ses som ett superfiasko idag. I med succen i allsvenskan år 2002 kom förväntningarna på storlaget Malmö FF tillbaka, och då räcker det inte med mittenplaceringar. Och med laget vi har i år, och med tanke på våra stolta traditioner är det inte mer än rätt att kräva en topp placering.
Det ser ju onekligen svårt ut för oss i år, men vi får helt enkelt se till att vinna så många matcher som möjligt och skita i placeringar. Jag tänker inte ge upp! Alla lag har har dåliga perioder, och det är bara att kämpa vidare. Vi kommer tillbaka! Om det blir i år eller senare återstår att se. Förr eller senare är vid med där uppe igen, och då blir det inte lätt att heta Elfsborg, djurgården eller hammarby.