tifosi

Det här är då inlägget där jag sätter betyg på MFF spelarnas insatser den gångna säsongen. Av förklarliga skäl blir de lite lägre ä föregående säsonger.

 

Robin Olsen- 2 Kom inte riktigt upp i normal standard efter att han fick hjärtproblem i matchen mot Hammarby.

Johan Wiland- 3 Var stabil och stod för en del avgörande räddningar.

 

Anton Tinnerholm- 3 Var stabil, dock inte lika outstanding som förra säsongen.

Kari Arnason- 3 Kom in och visade stor vilja och kämpaglöd. En ledare!

Rasmus Bengtsson- 3 Gjorde vad man kan förvänta sig av honom.

Yoshimar Yotun- 1 Peruansk landslagsman men i MFF visade han sällan klass. Kan han komma i bättre i spelet nästa år?

Filip Helander- 2 Var okej så länge han var kvar, men såg ibland ut som han gick och längtade efter att bli såld.

Erik Johansson- 3 Inget att klaga på så länge han var kvar.

Franz Brorsson- 2 Har talang men är inte riktigt redo än.

Felipe Carvalho- 2 Blandade och gav. Var stundtals en best i mittförsvaret för att i andra matcher gå bort sig helt.

Pa Konate- 2 Var bra hemma mot Shakhtar Donetsk annars gjorde han inget större väsen av sig denna säsong.

Andreas Vindheim- 2 Gjorde det väl okej när han väl fick spela.

 

Oscar Lewicki- 4 Årets spelare år 2015! Stod för kämpainsatser insatser på det defensiva mittfältet och gjorde nästan aldrig en dålig match.

Vladimir Rodic- 4 Ett mycket lyckat nyförvärv. Med sin snabbhet och passningsskicklighet luckrade han ofta upp försvaren.

Enoch Kofi Adu- 3 Började tveksamt men kom upp i hög standard under andra halvan av säsongen.

Magnus Wolff Eikrem- 3 Fick oförtjänt mycket kritik. Faktum är att han stod för många matchavgörande insatser.

Pawel Cibicki- 3 Fortsatt att bygga på sitt fina spel från förra säsongen.

Erdal Rakip- 3 Årets genombrott år 2015! Gjort sina första mål i Allsvenskan och har verkligen tagit chansen när han fått den. Här finns det hopp om framtiden.

Tobias Sana- 2 Har inte levt upp till förväntningarna, men har trots allt visat potential då och då.

Simon Kroon- 2 Har inte gjort bort sig när han väl har spelat.

 

Markus Rosenberg- 4 Precis som Anton Tinnerholm inte lika outstanding som förra säsongen, men är fortfarande en oerhört viktig kugge i Europaspelet. Det är därför han får en fyra istället för en trea.

Jo Inge Berget- 4 Har gjort många mål och visat hög klass, både i Allsvenskan och Champions League.

Nikola Djurdjic- 3 Kommit in bra i laget och gjort många avgörande mål.

Agon Mehmeti- 1 Får inte till spelet. Karriären verkar ha stannat av.

 

Så vilka matcher var då säsongens bästa och sämsta? Hemmamatchen mot Salzburg var återigen bäst. Vi visade nästan samma klass som förra året, och det blev ju samma resultat. Vi vände dock ett svårare underläge. Sämst var ju matchen som spelades för bara några veckor sedan mot Real Madrid. 0-8 var ju bara för pinsamt även om det var mot ett världslag.

 

Nu ser jag iaf fram emot nästa säsong med spänning.

Så har då säsongen tagit slut för MFF:s del och den slutade ju på sämsta möjliga sätt med den totala förnedringen på Santiago Bernabeu i förrgår, och dessförinnan blev vi också ganska rejält utspelade av PSG på hemmaplan. Men vi tog oss återigen till Champions League och det var huvudsaken, även om det såklart hade varit kul att få fortsätta i Europa League. Sedan lämnade förstås spelet i Allsvenskan en hel del i övrigt att önska.

 

Som sagt så stämde inte spelet i Allsvenskan. Det började bra och det kändes som att om vi inte skulle ta hem guldet, så skulle vi iaf vara med i kampen hela vägen. Det kändes mycket stabilt. Sedan började dock spelet hacka betänkligt och detta blev en allsvensk säsong i ojämnhetens tecken. Vann vi en eller två så tappade vi poäng i den/de nästkommande. Spelet var inte heller lika bra som föregående (guld)säsonger även om vi självklart vann en hel del matcher, fast oftast utan att imponera. Det hela slutade med en femteplats och det är givetvis inte godkänt i Allsvenskan för en klubb av MFF:s kaliber.

 

Det var dock roligare i Europaspelet, iaf till en början. Precis som förra året vann man i första omgången mot ett lag från Baltikum, utan att imponera. Sedan var det alltså dags för Salzburg igen, och om vi haft ett gynnsamt läge inför returen hemma förra året såg det betydligt svårare ut nu, efter en 0-2 förlust i Österrike. Men återigen gör vi en helgjuten match hemma där publiken bär fram laget och även den här gången blir det 3-0 i vår favör. Sedan upprepar sig historien i playoffen hemma mot Celtic. Vi får lite turligt med oss ett 2-3 resultat från Celtic Park och hemma har vi total kontroll och vinner igen efter en helgjuten insats av både laget och publiken. Sedan i gruppspelet gör vi två helt okej insatser mot PSG och Real Madrid. Trots att det blir förluster så står laget upp bra. Och mot Shakhtar hemma spelar vi storartat igen. Återigen lyfter vi i publiken fram laget till en seger. Sedan går det dock helt åt helsike. 0-4 mot Shakhtar, 0-5 mot PSG, och nu senast 0-8 mot Real. Katastrofala resultat! Låt vara att det är mot betydligt bättre motstånd i åtminstone två av fallen, men sådana här resultat är aldrig okej vilka lag man än möter. Nu har ju som sagt MFF gjort en storartad insats bara genom att ta sig till Champions League, men lite bättre insatser än i de tre senaste matcherna kan man kräva. Det känns inte roligt att åka ur Champions League med 1-21 i målskillnad.

 

I och med att vi gick till Champions League får säsongen ändå ses som godkänd, trots det allsvenska debaclet och den dåliga avslutningen i Europa. Man ska också tänka på att det inte är lätt att bli av med stora delar av startelvan och bygga något nytt. Under försäsongen förlorade vid bland annat Forsberg och Ricardinho för att under sommaren bli av med nyckelspelare som Erik Johansson och Robin Olsen. Nya spelare värvades, och bjöd på varierande insatser. Sedan är det inte heller lätt att komma till en ny klubb mitt under en säsong. Och Rosenberg var inte lika övertygande i Allsvenskan i år som förra året, men i Champions League tände han till, precis som resten av laget. som ibland verkade sakna motivation i Allsvenskan. Sedan ska man inte heller underskatta betydelsen av Gisches frånvaro. Han var iofs skadad mer än halva säsongen ifjol, men hans mål under första halvan hade stor del i att det blev guld. Till nästa säsong bör Daniel Andersson och kompani se över värvningsstrategin. Att byta ut större delen av startelvan funkar sällan. Nu har man istället chansen att bygga ett lag av de spelare man har. Och så ska man ha in en ny tränare. Att ersätta Åge blir inte enkelt. Personligen hade jag gärna sett Olof Persson som huvudtränare, men som jag har förstått så är han inte färdigutbildad för att träna ett lag i Allsvenskan. Men förhoppningsvis kan man lösa och då kan det kanske bli ett roligt 2016. Som vanligt återkommer jag snart med ett inlägg med spelarbetyg.