MFF 100 år!

Nästa år fyller mitt favoritlag Malmö FF hundra år! Samtidigt så fyller mitt eget engagemang för klubben femton år. Det var nämligen 1995 som som jag började heja på MFF och följa deras matcher. För att fira detta väljer jag nu att i tio inlägg blicka tillbaka på tio matcher under dessa år som varit speciella för mig (de flesta förmodligen också för andra MFFare). Givetvis finns det fler än tio matcher under denna period som varit speciella. Men jag väljer ut de tio matcher, som jag anser vara de mest speciella. Det största fokuset kommer givetvis att ligga på perioden 2002-04. Men vi börjar under det förra milleniet, en solig vårdag i maj år 1995. Detta blir också den enda match jag kommer presentera här som MFF inte vann, men den är speciell för att den var den första match jag såg med MFF. 

Motståndet var IFK Göteborg, ett lag som vid detta tillfälle dominerade svensk fotboll fullständigt, och hade nått kvartsfinal i Champions League efter att ha vunnit en grupp där bland annat Barcelona och Manchester United ingick. Inte så konstigt kanske med tanke på att många av deras spelare varit med i Sveriges VM-trupp 94. Eftersom det var just VM-94 som fått mig att bli intresserad av fotboll, så hade jag starka sympatier för Göteborg. Men MFF var ändå min hemstads lag, så lösningen blev att jag höll på båda lagen (vilket jag skäms för idag, tro mig. Men jag var knappt elva år och visste väl inte bättre). Nåväl, jag, min pappa och min bror cyklade till stadion. Och vi hade väl heller ingen riktig koll för vi kom 5-10 minuter för sent, och gick in på bortaläktaren. Men, som sagt, så gillade jag ju Göteborg så det var väl inte ett jättestort problem. Jag fick iallafall lyssna på "heja blåvitt" och "kom igen blåvitt" under hela matchen. Och på jubel i första halvlek när Göteborg gjorde 1-0. Men jag kände mig ändå lite utanför här, jag var ju trots allt inte göteborgare. Nåväl, i andra halvlek kom så kvitteringen. Och det var en 17-årig debutant, som stötte in bollen i mål bakom Thomas Ravelli. Hans namn är Daniel Andersson. Min första match på stadion var alltså också Dannes debut i MFF-tröjan! Han inledde alltså sin karriär med att göra mål på en av världens då bästa målvakter! Jag visste inte vem han var vid just det tillfället, men kunde läsa i Sydsvenskan dagen efter att han var Patrik Anderssons bror, när de skrev något i stil med att pappa Roy nu hade ännu en son att vara stolt över. Matchen slutade 1-1, och var så vitt jag minns det inte någon av de mest välspelade matcherna jag sett på Malmö stadion. Strax efter det här så slutade jag iallafall heja på Göteborg, och började att helt sympatisera med MFF. Det hjälpte dock föga, Göteborg vann allsvenskan igen trots att de inlett säsongen dåligt under första halvan av säsongen, och till och med låg under nedflyttningsstrecket ett tag. Sedan kom dock en rejäl upphämtning under andra halvan av säsongen och de gjorde något de misslyckades med i år, de säkrade guldet i sista omgången. MFF slutade fyra det här året, vilket väl inte var helt lyckat, men både bättre och sämre tider väntade runt hörnet.

 


Spelarbetyg för säsongen 2009

Så ska jag nu för första gången på denna blogg dela ut betyg till MFF spelarna för deras insats sett över hela säsongen. Kan hända tycker någon att jag är för snäll, men det är faktiskt inte många spelare i MFF som misslyckats individuellt den här säsongen, de har snarare misslyckats som lag. Jag kommer sätta betygen i siffror från 1 till 5, där 1 är sämst och 5 är bäst.

Johan Dahlin- 4 Sveriges framtida landslagsmålvakt spelar i MFF! Agerar lugnt, stabilt och säkert, och är redan nu en av allsvenskans bästa målvakter.
Jonas Sandqvist- 2 Gjorde inga större misstag denna säsong.
Dusan Melicharek- 2 Gjorde några bra matcher, men det är givetvis inte bra att släppa in fem mål i en match. Ger också ett osäkert intryck ibland.

Ricardinho- 5 Årets spelare MFF! En komplett ytterback av internationellt snitt. Han bäst när han får göra sina offensiva löpningar, men defensiven är också av hög kvalitet
Gabriel- 2 Är i ena stunden superstabil och plockar ner allt motstånd, för att i nästa släppa förbi mostståndarna alltför lätt. 
Jasmin Sudic- 4 Årets komet! En kompromisslös och hård mittback som inte släpper en jävel över bron. Killen är bara 18, men har en oerhörd mognad i sitt spel.
Ulrich Vincentz- 1 För långsam och för trött den här säsongen. Åldern börjar ta ut sin rätt för Ulrich. 
Markus Halsti- 3 Har fått ordning på sitt spel efter det katastofala fjolåret. är numera en ganska stabil back. 
Jimmy Dixon- 3 Stod för en bra insats så länge han var här. 

Daniel Andersson- 3 Stod som vanligt för en stor kämpainsats utan att märkas särskilt mycket. 
Guillermo Molins- 3 När han är som bäst håller han landslagsklass med sina raider på kanten. Men när det inte funkar för honom blir han en belastning för laget.
Jiloan Hamad- 3 Stod för en bra första säsong som bofast A-laget. Blir spännande att följa kommande säsonger.
Robert Åhman Persson- 1 Klantig och tafatt i sitt spel. Slog bort passningar på löpande band. Behöver skärpa sig till nästa säsong.
Rick Kruys- 3 Har varit skadad mycket, men gjort det bra när han varit frisk. Kan bli en nyckelspelare kommande säsonger.
Jimmy Durmaz- 3 Har varit en frisk fläkt de gånger han fått hoppa in.
Jeffrey Aubynn- 2 Har inte spelat mycket, men har gjort det ok de gånger han fått vara med. 
Labinot Harbuzi-2 Lite samma situation som med Gische, med den skillnaden att Labbe stack när han inte fick som han ville.

Daniel Larsson- 4 Kom igång rejält när han fick flytta upp på topp efter halva säsongen och blev trea i den allsvenska skytteligan. Daniel Larsson kan vara målskytten vi behöver för att konkurrera om SM-guldet.
Edward Ofere- 3 Tvekade mellan att ge Eddie en 3:a eller 4:a. Det som gjorde att det blev en 3:a var att han inte gjorde ett enda mål den första halvan av säsongen trots att ha spelade på topp. Men 10 mål i allsvenskan är givetvis bra gjort!
Agon Mehmeti- 2 Började bra men mattades sedan av, och fick det svårt med mållskyttet
Wilton Figueiredo- 1 Kommentarer egentligen överflödiga. En floppvärvning sett till denna säsongen. Men med en försäsongsträning i ryggen kan vi nog få se en helt annan Wilton nästa år. 

Spelare som Miljan Mutavdzic och Pontus Jansson, som bara spelat en match eller gjort enstaka inhopp har jag valt att inte betygsätta. Säger det igen: det här laget har en stor potential! De måste bara se till att få ut den på planen under en hel säsong. Lyckas de med detta, ja då blir MFF väldigt svårslagna!
 


Ännu en misslyckad säsong är över

MFF:s match mot Brommapojkarna idag hade ingen större betydelse för något av lagen, vilket framkom med all önskvärd tydlighet. En match med två lag som inte hade något mer än obetydliga tabellplaceringar att spela för, och så blev det också en match med oinspirerat spel och hårresande misstag, främst från Brommapojkarna. 1-1 var rättvist, lagen skapade ungefär lika många målchanser, även om våra var något hetare än BP:s. För en gångs skull gjorde Robert Åhman-Persson en ganska bra match, han var en av de spelare som visade vilja, kanske ville han motbevisa sina kritiker. Annars gjorde Daniel Andersson som vanligt en stabil insats och Sudic var tillbaka i god form. BP:s mål var dock en försvarsmiss från vår sida då ingen hade koll på BP-spelaren som kom ute på kanten och enkelt kunde kvittera.

Publiksiffran var överraskande hög, drygt 9 000 är bra för en betydelselös match mot kasst motstånd. Men det kunde lika gärna ha varit under 1000 personer på matchen för stämningen var, tack vare Supras protesterande mot nätet framför ståplats, obefintlig. Skönt att vara på sittplats den här gången! Det är ju givetvis synd att styrelsen beslutat att sätta upp nät, men det är inte mer än väntat när folk kastar in saker på planen! Sedan att det är kollektiv bestraffning kan jag hålla med om, men det är inte MFF:s styrelse som ska attackeras i det här fallet, utan snarare de idioter som tycker om att kasta in saker. Att andra supportrar vid vissa tillfällen kastat ut dessa personer må vara hänt, men jag har sett många exempel där ingen reagerat. Så är det ju heller inte supportrarnas uppgift att hålla koll på bråkstakar, här tycker jag istället att matchvärdarna borde skärpa sig. Protestaktionen visar också på vilket inflytande Supras har på supporterkulturen i Malmö idag. Det är vanligtvis dem som står för stämningen, och de startar också de flesta sånger. När de valde att vara tysta idag dog alltså stämningen. En gång i tiden var det MFF Support som skapade ett härligt tryck var MFF än spelade. Men precis som MFF är vi i MFF Support långt från fornstora dagar. MFF Support har som mål att skapa en positiv läktarkultur. Nästa säsong är det dags att visa att vi menar allvar med den visionen, vi får inte låta huliganerna ta över. Jag har fått uppfattningen att det finns en del folk med huligansympatier i Supras och andra grupperingar.

Nu över till laget igen. Som sagt det blev alltså som vanligt för oss den här säsongen, ett misslyckande, och dessutom en placering sämre än förra året. En 7:e plats för ett lag av MFF:s kaliber är långt ifrån godkänt, och att vi hamnar efter lag som Häcken och Örebro i tabellen är enbart pinsamt. Nu har ju dessa lag i och för sig gått överraskande bra och all heder åt dem, men det är ändå något som är fel när BK Häcken placerar sig bättre än Malmö FF. Felet tror jag dock inte sitter på tränarbänken. Roland Nilsson måste få chansen åtminstone en säsong till. Han har lärt känna spelarna nu och (förhoppningsvis) hittat rätt spelsystem. Laget har ju trots allt visat att det har potential, det spelet som vi hade i september var minst lika bra som under den senaste storhetsperioden 2002-04. Utmaningen för Rolle blir att få laget att spela så i en hel säsong. Det kommer att komma svackor, det är oundvikligt, men de får inte bli så långa som under denna säsong, med bara någon enstaka seger här och där, för då kommer vi aldrig ta SM-guld. Faktum är att om vi hade gjort lite fler mål i början på säsongen (med ett 4-4-2) hade vi förmodligen tagit guld. Så potentialen finns. Det verkar istället som att felet ligger högre upp i organisationen. Under de senaste fyra åren har vi haft olika tränare, men ändå misslyckats. De är nog så att det är i styrelsen förändringen måste ske, kanske är det så att det det nu kan vara dags för Bengt Madsen att ta ett steg tillbaka och lämna över till en ny ledning. Kanske kan vi vara med och slåss om guldet igen om vi får en ny och mer öppen organisation. Vi får helt enkelt se vad som händer nu i efterdyningarna av säsongen. En anledning har jag iallafall att jubla: Vi kom före helsingborg i tabellen, och det för första gången sedan 2005! Gött, vi är bäst i Skåne, alltid något. Misslyckandet måste också vara större för hif än för oss, eftersom de räknades till guldfavoriterna under försäsongen, och vi var långt ifrån segertippade.

Vilka matcher var då bäst och sämst under året? Den bästa matchen är det inget snack om, det var 5-0 hemma mot Elfsborg!! Helt underbar match! Den var inte bara bäst i år, utan en av MFF:s bästa matcher det här decenniet. Sämst får jag nog ändå utnämna dagens match till. Matcherna mot Häcken och ÖIS i sommras lär ha varit dåliga, men jag såg aldrig dessa och kan därför inte bedöma dem. Det är bara att konstatera att det blev en fiaskosäsong igen. Det är hårt att vara MFF:are, men det finns ju dem som har fallit hårdare den här säsongen (läs djurgården och hammarby). Återkommer med spelarbetyg för säsongen de närmaste dagarna.