tifosi

Av många olika anledningar har jag inte skrivit något om MFFs tidigare allsvenska matcher på den här bloggen. Jag har helt enkelt varit alldeles för upptagen den senaste tiden. Men nu är det dags, och den här gången skriver jag med nöje om den senaste med matchen.

När jag gick till matchen kände jag på mig att det här mycket väl kunde bli en fotbollsfest. Men att MFF skulle vinna med 4-0 över AIK, som ju ska vara våra toppkonkurrenter, kunde jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig. Precis som i Gais-matchen så var det rejält med trängsel i klacken, man fick knappt plats att applådera i början av matchen. Men så blev stämningen, precis som själva matchen, helt underbar! Förvånande nog var det bara 15 000 i publiken, men trycket blev som sagt bra ändå, vi på ståplats gjorde en lysande insats i den här matchen precis som laget på planen. Mot slutet övergick kampsångerna till rena hyllningar och glädjeyttringar från oss supportrar. Ett särskilt minnesvärt ögonblick var när vi sjöng hymnen igen, utan ackompanjemang. En hyllning som spelarna var väl värda. Detta var en dag då allting gick rätt, vi kämpade ner AIK som knappt tilläts skapa en målchans. I den här matchen visade vi hela Sverige hur bra vi verkligen kan vara. Spelar vi på topp så är det få i Sverige som kan rubba oss.

Hela laget stod för en kanoninsats igår. Ska man lyfta fram enskilda spelare så var det framför allt Junior som gjorde en helgjuten insats. Han gjorde i princip vad han ville med AIK försvaret, och gjorde ju dessutom två snygga mål. Särskilt volleyn vid 1-0 målet var en riktig pärla! När allt stämmer för Junior så är han möjligtvis allsvenskans bästa anfallare. Ola Toivonen stod också för en fin insats, och fick revansch för den dåliga matchen i Trelleborg, och fick ju göra ett mål också. Försvaret, med Dixon och Anders i spetsen, skötte sig också exemplariskt, och stoppade de flesta av AIKs få anfall. Kort sagt: Bättre än såhär blir det sällan. Igår fick jag den skönaste MFF-upplevelsen sen SM-guldet. Frågan är väl också om de gjorde någon såhär bra match under guldåret. Jag vill påstå att det här var MFFs bästa match sedan 6-0 segern mot Hammarby år 2003. Men, MFF har ju trots allt bara spelat fyra matcher av årets säsong. Det är mycket kvar av serien och mycket kan hända. Men, såna här utklassningssegrar är grymt sköna, särskilt när de kommer mot en tippad toppkonkurrent och ett lag som man starkt ogillar. Dessutom hade vi ju ingen storseger på hela förra säsongen. De gånger vi vann var det oftast med typ 1-0, 2-1. Härlig revansch vi fick på AIK också, för sista omgången förra året. Som MFF:are har jag sällan känt mig så förnedrad som efter den matchen, en skitavslutning på en skitsäsong. Nu får 08:orna smaka på hur det känns att bli utklassade, Malmö är inte att leka med! Livet som supporter kan ibland vara hårt, men matcher som denna gör det värt allting.

Måste bara nämna en viss Lionel Messi. Barcelonas match ikväll var väl ingen av de bättre jag sett, men Leo Messi är ta mig fan otrolig! Hans dribblingar och passningar idag var ren konst. Yppersta världsklass, om man bortser från den missade målchansen i slutet. Det enda som kan stoppa honom från att bli bäst i världen är en allvarlig skada. Men det får verkligen hoppas att det inte inträffar, för en sån här talang har jag inte sett under min livstid. 
Och Afonso då. 34 mål i den holländska ligan, och fyra mål mot Feyenoord, ett av de bästa lagen i ligan! Nog visste jag att han var bra alltid, men det här! Han måste ju rent av räknas som en världsspelare nu. Som MFFare är man ju inte så lite stolt över att ha haft en sån spelare i laget. En stolhet som kommer bli ännu större om han får chansen i en riktig toppklubb och/eller i det brasilianska landslaget. Inget av det verkar helt omöjligt för närvarande. 

Idel hyllningar idag alltså. Visst är det härligt med optimism ibland!